C L U B H O U S E 8

CLUBHOUSE 8

Det var i juli de mest prominenta gästerna brukade anlända till Clubhouse. Till och med kunde det hända att somliga anlände vattenvägen, speciella båtar användes nere vid ån. Långväga gäster från till exempel Japan uppskattade en örlogsrodd över vattnet. Men redan vid midommar kändes det som om juli redan hade börjat.
I köket hade Wolgang, nyutnämnd Top Chef, redan fått upp ångan i tryckkokaren. Han jobbade rationellt, olika ingredienser i olika grytor.
Satt på altanen i en hammock vid sena fruksotbuffe´n. Nästan mittemot mig vid bordet, som naturligtvis stod still, satt en stillsam man.

- Broder Pellets. Sällan man ser er här uppe vid klubbstugan, sade jag och ansträngde mig lite för att verka trevlig.
Han hade kommit nerifrån dalen, där han hade etablerat en allt populärare rörelse. Somliga olyckskorpar kallade det för sekt, men jag tyckte inte det riktigt.
- Njaeh, sä år det väl. Men måste ju äta också, svarade Broder Pellets efter några sekunders betänketid.
Broder Pellets jobbade med kniv och gaffel i potatisgratängen. Svårt att tänka sig att han en gång nästan haft ett kontrakt med West Bromwich Albions som professionell fotbollsspelare. Jag satte ner fötterna på altanens bräder. så att hammocken slutade gunga.
- Vem var det som egentligen startade din rörelse?, frågade jag innan jag släppte med fötterna och gungade sakta igen.
- Den som drog igång redskaps rörelsen? Det var nog Buy-Rhami.
- Buy-Rahmi?
- Ja, han överlevde den första rean hos H-son produkter i Flängby- Ursprungligen är han från Ullared.
Jag stannade hammocken igen.
- Intressant...., och det spexleksaker ni håller på med?
- Japp. Det började med att Buy-Rahmi testade med en gammaldags handriven el-visp på sin mamma.

Dinah von Kindereggen kom in med en härlig bricka med drycket. Valde girigt ett glas med cider I solskenet glänste drycken som guld.
Broder Pellets hade sedan tidigare beställt in en helflaska mineralvatten, Aqua Cristall med Limesmak. Det skummade lite i glaset när han fyllde på-
- Du servitrisen, det här vattnet smakar inte lime.
Dinah von Kindereggen vinkade till sig Fiona som stod i närheten och serverade vispgrädde till efterrätten, en tunn skiva hallonrulltårta med marshmallows
Dinah för sin del tyckte inte alls om att bara kallas för servitris. Broder Pellets flinade. Hon hade spelat ett parti Wonder Ball med honom innan lunchen.
Fiona kom fram, nybliven del ägare till Clubhouse som hon var, hade ingen anledning att vara för mild, hon kunde säga vad hon tyckte:
- Jaså? Smakar det inte lime? Du menar de där gröna små kulorna? Köp dig då några ballar och pressa i saften själv!
Broder Pellets blev förvånad över Fionas rättframhet Han torkade sig lätt på pannan med Clubhouse servetten.

Reste mig upp för att flytta hammocken. Bäde Dinah och Fiona verkade märkbart irriterade att jag satt där och gungade mellan tuggorna.
- Prova apelisinsmak nästa gång. Den är inte så dum, sade jag medan jag hasade sittmöbeln till sidan av altanen
Det märktes att Fiona var inte klar, hon stod bredbent framför, Broder Pellets som satt där bara och lugnt tummade på sitt plastglas.
- Apelsiner? Skall det vara apelsiner nu också?! Kör ni för f-n till torget med din åsna och leta upp ett fruktstånd och ta me lastbilen!
Hon sade det inte till mig! Hon hade inriktat sig på sektledaren från dalen.
Bedömde det som om Fiona hade verkligen inte sina bästa dagar. Kanske låg det en besvikelse i att som delägare i Clubhouse mäste man som vanlugt jobba hårt, man kunde inte bli clubdrottning i en handvändning. Livet kändes nog inte så lyxigt som hon hade hoppats.

En av hennes närmaste kompanjoner, Rebecca, stod på en lägenhetsbalkong på andra våningen och tittade ner.
- Du Fjonkan, ta det lite lugnt, nu skall vi ju ha musik. Rebecca blåste några gånger i en vuvuzeela för att markera en fanfar inför konserten.

Ja det var rätt. Dock-Olga de Luxe hade diskret intagit Sol-scenen som man numera använde på dagtid. Så många av hennes fans hade inte hittat dit så här dags
Hon gjorde verkligen det bästa hon kunde, dansade lite jitterbugg i sin lilla svartvita kjol från nittonhunderasextiotalet
Lite Up Up and away. LiteTwistande. Lite Loop de Lopez. Lite Madonnachew.Lite studsade omkring i en stilla shake. Lite vanliga akrobatiska discorörelsermed klättra i rep. Lite These Bots are Made for Walkin. Lite avslutande Jump-Off med Flatman.
Dock-Olga de Luxe dansade nästan mer än hon sjöng

- VET DU VEM JAG E´ !!!!? skrek Broder Pellets plötsligt. Han stod upp vid sitt bord, hade inte ens druckit upp mineralvattnet.
Han stod och spände i sina blåjeans En besviken man, dessutom en sektledare, som blivit snorkigt begandlad av personalen.
Alltihopa tystnade, till och med Dock-Olga de Luxe. Endast ett stilla sus hörde från hennes Hagström-förstärkare (som även kunde användas till sång)
- Nåå?, sade Fiona och väntade på mer.
- Jag har en klubb i dalen och jag har m a s s a tjejer! Såna som dig kan jag skaffa i dussintals !
- Vadå för Klubb ?, sade Fiona med en aning nyfikenhet också, men ville verka oberörd.
- Spexleksaker. Vi håller på med S P E X L E K S A K E R, svarade Broder Pellets genast. Men Fiona verkade inte alls bli imponerad, men hon sade med ironi;
- Asfett. Tänk att få vara sektledare

- Titta! Jag har också en spexleksak!, sade Dock-Olga de Luxe, pekade på sin Hagström-förstärkare.
- Du är välkommen, replikerade broder Pellets omedelbart. Han ville avrunda lunchen genom att verka vara seriös.

Han lämnade emellertid sällskapet förargad med omedelbar verkan. Lade märke till att på hans bord stod fortfarande en nästan urdrucken plastflaska med mineralvatten, med Citron/Limesmak. Med b å d e Citron och Limesmak!
Tidigare hade man bråkat om endast om Lime. inte om Citron!
Det förklarade ju saken!
Det fanns två smaker i samma!

Strax efter lunch dök komissarie Barbieby upp, programenligt, men hittade omedelbart inte några arresteringar att göra.
Broder Pellets hade stått på hans lista, men där gick han bet
Komissariens assistent Waughan frågade om han fick övernatta på Clubhouse, kanske i ett tält ute på gräsmattan,
- O.K. Waughan, du får chansen att gripa Pellets.Ta honom på natten.
Många ville av någon anledning hyra ett tält till natten, men det var inte svårt att förstå, det var sommar. Partytältet som stod på baksidan av byggnaden var avsett för ordningsvakten Jo-Anne Newlander och hennes sju pojkar, de skulle anlända efter midnatt
Temperaturen under natten skulle knappast sjunka under 15 grader, värmeböljan kändes stadig.

Fick för min personliga del inte tag på ett enmansält, utan fick nöja mig med ett fyrmanna. Sent på kvällen kände det lite tokigt att ensam krypa in en så stor nattbostad av det slaget men det var snart ganska mysigt därinne. Hade tagit mig med en liten lampa och några trevliga böcker, bland annat om fågellivet i Flängbytrakten.
Komissarie Barbiebys assistent Waughan låg cirka tjugo meter bort, i ett litet enmanstält.
Skulle han göra några gripanden under natten, särskilt Broder Pellets var ju intressant?
Och han, sektledaren, skulle antagligen skulle göra sig revanscherande påmind efter intermezzot tidigare på dagen.
Men det fanns fler som var intressanta. På Clubhouse fanns det alltid inytessanta människor.

Vid 01:00 hördes det ljud, det lät som en modelljärnväg- Drog ner dragkedjan på tältöppningen något, kikade ut. Inget hördes längre, inget syntes. Jo-Anne Newlander hade någon dag tidigare varnat för att nattetid kunde man uppleva märkliga s.k Moving Images".Det var den årstiden. fylld av spexuella fantasier. Vanligen var det fantasin som spelade ett spratt
- Eeeeeeeeek !! Ett skrik hördes! I real tid !
Drog genast ner dragkedjan pä öppningen till mitt fyrmanatält. Kröp ut i min rutiga pyjamas. Stod på knä i det nattfuktiga gräset. Kände verkligen på vad campinglivet innebar

- EEEEEEEEK !! , hördes igen, nu kraftigare!

Från huset. Reste mig och sprang mot altanen.
Waughan verkade sova som en stock i sitt tält. Syrsorna spelade
Den halvöppna dörren stod och slog i nattvinden. Spooky.
Inne på Clubhouse var det nedsläckt men kunde orientera mig till den öppna spisen.
Bakom fanns trappan upp tilla andra våningen. Mötte Dock-Olga de Luxe i trappan.
- Skall du med ut och ta ett parti Wonder-Ball?
Hennes röst var lågmäld. lite långsam. Mycket s-ljud från hennes läppar.
- Hörde du inte att någon skrek från tornet ?!, viskade jag högt och fortsatte springa uppför trappan.
Kastade upp dörren till andra våningen.
Mina fötter jobbade vidare i korridoren, förbi duschrummen. Inget plaskande, inget daskande, inget fnitter därinne. De var öde.
Jag satte ena foten på det första trappsteget till tornrummet. Gick nu långsammare, började smyga uppför. Tog i ledstången för varje steg

Uppe i det lilla rummet var det belyst av riktiga stearinljus, brandfarligt förstås. Bakom ett litet skrivbord satt Dinah von Kindereggen. Hon skrev med en strutsfjäderpenna och doppade den då och då i en liten bläckbehållare. Pennan skrapade mot pappret
- Vad gör du?, sade jag
Hon tittade upp.
- Oh, jag förbereder Wonder-Ball turneringen imorgon.
- Hörde du inte ett fasansfullt skrik?
Dinah fuktade sina stora läppar med tungan.
- Oh, nej. Jag hörde inget skrik.
Hon tittade ner i pappret igen och fortsatte skriva. Tyckte att det lät mysigt när den gammaldags pennan gned mot pappret
- Du fryser inte....?, sade jag något tvekande.
Dinah var onekligen ganska lättklädd. Hade hon uppträtt på Clubhousescenen i den klädseln hade det förorsakat jubel och applåder.
Med rätt publik förstås, ett publikhax av män. Fömodade att kreationen var virkad för hand.

Klampande steg hördes från trappan. Ljudet ökade Tissel, tassel, som växte till röster..
Det visade sig vara ordningsvakten Jo-Anne Newlander som kom med sin sju killar.
Alla fick precis plats i tornrummet, men Dinah fick resa sig och dra tillbaka skrivbordet något.
- Nå, vad har ni hittat på för roligt?, sade Diana och fingrade på sin virkade fisknäts bh. Konstaterade att den var för liten.
- Vi har varit på bio, sade Jo-Anne rappt, som hon ofta gör.
Hon fick syn på en skål med nektariner som stod på skrivbordet.
- Får vi ta? sade Jo-Anne
- Jojo... Och vad såg ni då? undrade Dinah, putade med bröstpartiet. Hon lade strutsfjäderpennan åt sidan
- Snövit och De Sju Bergsgorillorna.
- Vad inspirerande, sade Dinah och greppade själv en mogen nektarin. Hon lät sina stora röda läppar omsluta frukten och bet till.
Saft droppade på tornrummets brädgolv.
- Flickor, jag måste gå nu, sade jag och nickade hastigt. Uppfattade Jo-Annes sju killar som anonyma skuggor i stearinljusens sken, som rivaler på mitt revir.
Jag sprang hastigt med små steg nerför trappan, ända tills jag kom ut på den sommarsvala altanen.

Jag ville inte se det, deras orgie tornrymmet. Visste nästan att det förekom, hade hört rykten Kröp in i mitt fyrmannatält. tände lampan Kanske var jag svartsjuk.
Tog fram min bok om häckande vildhönor kring Flängbysjön. Efter en liten stund blev jag varse om att jag var inte ensam i tältet.
Ljuskäglan från läslampan var verkligen liten.
Det lär som andetag! Lyste upp bortersta delen av tältet.
Där låg Dock-Olga de Luxe ihop krupen under en liten röd pläd. Hade glömt hur liten hon var.
Alla var vana vid att hon var som en vuxen människa och tänkte inte på hennes faktiska storlek.
Hon var ju endast 25 cm hög!

Jo-Annes killar var som jättar i förhållande till Dock-Olga de Luxe.
Öppnade dragkedjan till tältiningången, andades in lite av sommarnattens luft.
Fick det bekräftat att jag var helt nykter.
Annars brukade det ju vara så, att man inte alltid har lagt märke till, med vem man sover med, som VIP-kund på Clubhouse, men ...
det kunde ju också vara så, upptäckte jag till min fasa efter några ögonblick,att Dock-Olga de Luxe var en av Broder Pellets insmugglade spexleksaker!!
Jag höll på att bli inblandad i hans sekt ?!

En tid senare, när jag berättat om min märkliga upplevelser för psykologisk expertis i Tyskland, framlade dessa teorin att de två mystiska skriken på natten var något själv suggererat fram för att ha en legitim anledning att uppsöka den vackra Dinah von Kindereggen i tornrummet.
Men riktigt säker kan man aldrig vara..., på någonting egentligen. Det var omöjligt att hitta Clubhouse på någon känd karta.
Inte med GPS. Inte i Texacos bilatlas över Sverige från 1959.
Ord står mot ord. Vilda fantasier eller verklighet?
Clubhouse kunde vara....... en T w i l i g h t Z o n e.......!