”Ut ditt ohyra!”, hojtade Hjördis som var insändarredaktör hos lokaltidningen. Snubblade ner för trappan och kvasten ven kring mitt huvud. Förra gången hade chefen själv jagat ut mig, så fysiskt att jag fått besöka vårdcentralen för några små blessyrer. Satte mig i ett cafe´i närheten med en kopp kaffe och en alldeles för dyr ostfralla. Höll koppen mellan händerna och kisade ut genom fönstret.
Från trakten av grannbordet hördes konversation som fångade min uppmärksamhet. Hon visade sig heta Evy och var ganska upprörd; ” Vet du att Linjalmannen e´i stan?” Jag vände lätt på huvudet. Hennes partner vid bordet, Erik, fortsatte; ” Ja, vi såg honom när han gick in på Åhle´ns, verkade som han åkte upp med rulltrappan för att flukta på andra våningen.” Erik tog en klunk ur en flaska Påskmust. Jag tackade dem för informationen, skulle ändå till Åhle´ns för att kolla om man börjat sälja mjukglass nu när vårsolen äntligen tittat fram. Inne i det lilla varuhuset var det inte så lätt att gå vilse. Den lilla försilvrade rulltrappan med de långa svarta gummihandtagen var faktiskt lite avkopplande. Det dröjde inte länge förrän jag fick syn på honom, den kända Linjalmannen. I Veckans Snabba Affärer hade man utnämnt honom till Årets Bästa Vän.
Han lyfte knappast blicken när jag ställde mig framför hyllan med fotbollar. ”Jaha, från vilken cirkus har du rymt då?” sade han och rotade i korgen med billiga tennisracketar. ” För många betalningsanmärkningar. För lång näsa.”, fortsatte han utan att direkt se på mig. Kände mig obekväm till mods, men skulle ändå säga; ” Hur kan du…? Jag hann inte fullfölja meningen. Han vände sig emot mig och synade från topp till tå. ”Dålig hållning, rent ut sagt inkompetent. Billiga skor”.
Jag var förvånad över hans rättframhet och klarsynthet, även om det tillhörde ryktet om Linjalmannens egenskaper. ”Dina öron passar inte in.” Särade mina blodtunna läppar för att äntligen svara honom, men han hade kommandot. ”Du har ätit för många Billys Pan Pizza. Du borde veta bättre.” Äntligen trodde jag att jag skulle få fram en replik; ”Äh , men vad skall..” Det var lönlöst. Var som förstenad. Han hade övertaget. ”Vad heter du,…Sanchez? Dieter? Pekka? ” Linjalmannen verkade nu lite irriterad. Men han visste inte vad jag hette! Alltså måste han bara ha gissat tidigare, med tydliga inslag av fördomar, rentav skolgårdsmobbing. Men något märkligt var det.
Uppför rulltrappan kom en kvinna i tigerrandig dräkt. ”Måttbandsflickan!!”, utropade några expediter. ”Vi skall spela motionstennis”, sade Linjalmannen faktiskt till mig och slog med ett racket lite lätt mot sin behandskade hand, som om han bestämt sig för just ett italienskt Barillaracket. Han knäppte mig på näsan med orden ”Skaffa dig ett jobb!”
Jag bestämde mig för att följa efter till den nya tennishallen. Bakifrån såg Måttbandsflickan ut som en vandrande geting, men utan vingar. Innan man lämnade varuhuset hade hon fettsugit en expedit. Ur en liten handbag hade hon sedan tagit fram en sorts spruta som innehöll flytande silikon, hade redan fått tag i den andre expediten, Lillys, läppar mellan tumme och pekfinger, när Linjalmannen ingrep, tog Måttbandsflickan i handleden; ”Vi har bråttom. Gör inga gratisingrepp.”
Tennisspelet i den nya tennishallen Rhytmus Sport Catacoomb Cellar var inte sådär väldigt imponerande. Från min observationsplats bakom en tunna, var det lätt att se att det var vanliga människor. ”Varför skall vi ha så små bollar”, ropade Måttbandsflickan när hon slog hejvilt i luften. Linjalmannen gick efter en rullande tennisboll, som rullade emot mig, min utsiktsplats bakom den gröna vattentunnan. Han fick syn på mig och spände, fixerade och fokuserade med blicken som ett rovdjur; ”Du är på fel plats. Ingen tradition. Din snopp duger inte ens som museiföremål!” Tyckte nu att det började bli för mycket. Reste mig upp och sprang därifrån det fortaste jag kunde.
Jag skulle avslöja allt för lokaltidningen! Linjalmannen byggde sitt liv på fördomar! En kvart senare snubblade jag åter nerför lokaltidningens entre´trappa, landade på asfalten medan insändarredaktören hojtade ”Ut ditt ohyra! Skaffa dig ett jobb! Linjalmannen?!.. Måttbandsflickan?... Sån´t finns inte! Här i vår lilla stad vet vi bättre !!
