C L U B H O U S E 7

CLUBHOUSE 7

Det var den där söndagen efter att någon troligen hade bombat Clubhouse. En fin dag kunde det ändå bli, den senaste tidens dystra regn verkade vara ett minne blott.
Personal städade glasskärvor från altanen. I köket var det full aktivitet, som om inget hade hänt. Det gällde att se framåt. Busslaster med gäster väntades redan vid middagstid.Kvällen innan hade Lady Gegga-Moya uppträtt på Clubhouse under spektakulär förhållanden. Hon verkade ha försvunnit spårlöst.

Först ut på förmiddagsmatine´n var Harry Bankell, som i en storrutig clubblazer, vit skjorta och en vinrödslips underhöll de minsta. Hans enorma perfekta löständer fick dem att skratta, speciellt när han tog ut garnityret och hastigt stoppade in dem igen. Tog ut dem, stoppade in dem. Han upprepade det många gånger, tills en kille i 5-års åldern ställde sig framför och kissade på Harry´s ljusa byxben..
- HaHaHa, vad tar du dig till onge, sade Harry och tog några steg tillbaka.
Jo-Anne Newlander, som var ordningsvakt såg det från kulisserna. Själv satt jag i en vit plaststol under äppelträdet en bit ifrån. Rebecca och Fiona, som numera serverade äppelsaft och bullar, stannade till med sina sagobrickor. Meningen var att varje gång de bjöd på ett glas eller en bulle, skulle de också berätta en gåta för barnen att gissa på. Rebecca gick fram med sin bricka till barnen och låtsades inte om kiss-incidenten.
Gåtan löd;
"Vad är som droppar, som droppar, som droppar---, på vårt lilla hus.
- EN SVENIS !!.... , hojtade lille Eskil
Jo-Anne som stod bakom en två meter hög flugsvamp av frigolit, tyckte att det började bli för mycket.
- HaHaHOHo, skrattade Harry Bankell som vek sig nästan dubbel. Klart att löständerna ramlade på golvet..
Barnen började också skratta.
- DuDudu... menar inte Glubb-Glubb SVENNIS.., HaHaHaHOHO, skrattade showmannen Harry Bankell med handen för munnen.
Rebeccas kamrat Fiona kom nu fram med sin sagobricka, glasen innehöll i stället körsbärssaft. Den saften var röd och såg riktigt god ut. Äppelsaften såg billigare ut
i förmiddagsbelysningen, den var lite gulaktig. Fionas gåta var lurigare, och hon mera sjöng fram den;
- "Vad är det som krupper på marken om inte er nya svensklärarets?"
Det blev tyst, barnen tittade på varandra. Några ögonblick verkade det som om gåtan var för svår. eller barnen för små.

Jo-Anne Newlander ropade bakom flugsvampen:
- Det är farbror Harry som krupper på marken efter att farbror Harry blivit utslängd!
Harry Bankell vände sig om, tog några stapplande steg åt sidan. Han hade svårt med balansen
Fiona nickade ivrigt.
Barnen stormade scenen, boxade på Harrys ben och knän så att han ramlade ihop Löständerna flög minst tre meter bort.
Jo-Anne fångade in barnen i ett stort nät och drog iväg med det till utgången. Harry Bankell låg kvar som en skadad soldat.
Efter en stund började han kravla sig mot Rebecca och Fiona, som faktiskt nu tyckte synd om honom.
- Ge en gammal man ett glas saft och en bulle, sade han mödosamt med svag röst
- Du är vår hjälte Harry och vi är alltid solidariska, sade flickorna som med en röst.

Dinah von Kindereggen kom ut i den bästa av alla scenbelysningar, strålande solsken. Dinah hade lila läppstift och svart volymmascara som
gav en glamourös effekt. Bikinin var i apelsinorange.
- Vad är det som pågår här? Här ligger en man på golvet!
Jo-Anne Newlander kom just då tillbaka in på scenen och kunde ge Dinah ett ärligt svar.
- Det är den förtrollade prinsen, kommenterade Jo-Anne visserligen lite torrt.
- Det menar du inte,... han verkar ju alldeles slutkörd ?!, sade Dinah och tog några sidsteg bort mot pianot.
Hon var en utmärkt pianist, men uppträdde sällan. Den här gången satte hon sig på pallen. Den var het, sitsen var av svart läder. Solen hade
varit på den minst en halvtimme.
- Oajj!, sade Dinah, men rättade snart till den orange bikinirumpan så att hon satt bekvämt.
Drog fram några ackord genom att trycka på tangenterna.
Hon testade pedalerna, i sina somriga beach-volley sandaler. Hon öppnade munnen för att börja sjunga
Harry Bankell hade lyckats resa sig upp.
-Är det slut nu?, sade med gammal röst med två glas saft i handen.

- Det är inte slut nu. Kom så går vi upp på rummet och vilar lite, sade Rebecca och Fiona som med en röst.
De hade redan första dagen på Clubhouse lärt sig, av Dinah von Kindereggen faktiskt, att äldre män behöver vila sig.
I bakgrunden spelade Dinah von Kindereggen "As Rhymes Goes By" på pianot. Några nyanlända rörde i sina kaffekoppar, tuggade försiktigt i sina kanelbullar-
Med tanke på gårdagens kaos var stämningen på Clubhouse riktigt gemytlig.
Uppe på andra våningen försökte underhållaren Harry Bankell rymma i sina bermudashorts, men Rebecca lade krokben för honom.
Han föll raklång i korridoren och löständerna for ut över trägolvet.
- Hjääälp! Hjeeelp! De är Technobrudar!, skrek han.

Ja, så fort de kommit upp på rummet hade Fiona knäppt på CD-spelaren, ovetande om att Harry inte gillade all musik.Men vad de däremot visste, var att Harry var en rik man. Han hade både fallskärmar och bonus på ett konto och var nu pensionerad från inkassobolaget. Harry Bankell bedrev sin lilla scenverksamhet endast som hobby, kanske för att bedöva sitt samvete. Kanske för att dölja något annat.
- Vi måste förlova oss med honom, hade Rebecca.sagt.
- En dubbelförlovning..., det har du rätt i, hade Fiona svarat.
Då skulle de också vara fria att lämna Clubhouse när de själva ville. Det var vägen ut till friheten. Frånsett att de skulle få dras med Harry, men han var gammal och
skulle säkert snart lämna den här planeten på naturlig väg. Det var tur för Fiona och Rebecca att husets ägare, Slutgher den III, hade lämnat en sådan klausul för de
anställda.

Jo-Anne Newlandersin gjorde sin vanliga inspektionsrunda på andra våningen. När hon fick syn på Harry Bankell, greppade hon snabbt sin elektriska batong.
- Nämen, ligger ni här herr Harry? När jag menade att ni riskerade att bli utslängd, menade jag inte på det här viset!
- Näh,........ stonade Harry fram
- Är det flickorna som är elaka mot dig?
Jo-Anne tog tag i Harrys tunna axlar och lyfte upp honom halvstående. Rebecca och Fiona stod bakom dörren och kikade i nyckelhålet.
- Det är Jo-Anne Newlander!, viskade Rebecca.
- Hon kan förstöra vår plan!, utropade Fiona också, viskande.

De visste inte att Jo-Anne hade en egen plan. Hon smällde till Harry några gånger med batongen, men bara på bermudashortsen där framtill, markerade samtidigt att han skulle gå till trappan. Inte den trappa som ledde nedåt, till entre´n där kropsscanningen låg. utan uppåt. Ja, det fanns en liten vindsvåning med ett torn.
Rebecca och Fiona fäljde efter dem, nerhukade som indianer.
Inne i tornrummet fanns ett lite bord och två stolar.
- Nu ska vi se här, sade Jo-Anne som tag fram några papper och en stor kulspets-penna.
Harry Bankell satte sig på den lilla stolen med rund sits. Jo-Anne Newlander satte sig mittemot.
- Du skriver över dina tillgångar på mig och det behövs bara en liten namnteckning, här. Och sen en på det här dokumentet, som banken i Flängby gärna vill ha.
- Jaha. Men vänta lite, ... du pratar om mina tillgångar?
Harry Bankell darrade inte på rösten, han verkade vara vid sinnenas fulla bruk. Jo-Anne gav ett litet leende. Såg honom i ögonen.
- Ja, det här andra pappret är en fullmakt
- Du menar att du skall ha mina pengar?
- Nja,.. inta så direkt....vi behöver köpa in medicin till Rädda Barnen. Vi skall också spela SIDAs i nya förhandlingar med EU.
- Medicin---?
- Ja, själv skall jag förresten snart hämta mitt medicin paket från macken. Beställer direkt från en egenföretagare i HongKong, min käre vän Kong Womg
Kan verkligen inte tänka mig köpa ett läkemedel som Flickagra av en livatidsanställd zoombie på gamla apoteket

Harry Bankell tystnade, sträckte på sig något, lutade sig bakåt på stolen.
- Flickagra? Så, du menar att du behöver ta Flickagara? Jag trodde du var hälsan själv!
- Tja, du vet jag, från och till har jag sju killar. Mycket att hålla reda på.
Allt detta hörde Rebecca och Fiona som hade smugit in i rummet, men låg gömda bakom en gammal sjömanskista..
- Neeej, nu står jag inte ut längre !! , skrek Fiona som låg underst. Hon knuffade Rebecca åt sidan, samtidigt som hon reste sig tvärt.
- Vänta lite!, jag vill också vara med!!, ropade Rebecca som också strax stod på benen. De dök upp som ur ett vulkanutbrott.

Deras högklackade skor gjorde att de såg längre ut än vanligt.
Mest förvånad blev Harry Bankell.
- Vi skall förlova oss med Harry ! ropade Fiona och Rebecca som med en röst
Jo-Anne hade i ögonvrån visst sett att Rebecca och Fiona krupit till kistan, men hon hade inte velat avbryta sitt viktiga initiativ i
ett livsavgörande affärssamtal. .
- Nå var står vi flickor...?, sade Jo-Anne efter några andetag, såg avmätt på inkräktana
Det hördes klampande steg i trappan, ända nerifrån.
Kommissarie Barbieby och hans assistent Waughan var på väg upp.

Det låg arresteringar i luften, men det kunde ju inte gälla Fiona och Rebecca, de hade amnesti hos Barbieby
Oss läsare emellan; då återstod ju endast Harry Bankell och ordningsvakten Jo-Anne Newlander, men det var inte där den
erfarne kommissarien satte in stöten
- Var är LADY GEGGA-MOYA ??, sade kommissarie Barbieby barskt, så fort han nådde översta trappsteget.
En tystnad uppstod. Rebecca och Fiona tittade på varandra. Det var sant att Lady Gegga-Moya försvunnit kvällen innan i samband
med robotattacken. Eller om det var pastor Bengtseus i sin flygande predikstol, där gick åsikterna isär.
- Jag vet vad ni tänker, sade Barbieby.
- Ja?... Va?Va?, sade Jo-Anne frågande. Hon hade bland många egenskaper också den ettriga feministens, tränad att montera ner offensiva män genom att själv vara offensiv.
- Ni tror att jag kommit hit för att träffa dessa två Femmes Fatales, Fiona och Rebecca ! Bara för att de häromkvällen behandlade mig väl och gjorde mig mjuk !
Kommissarie Barbieby var irriterad och tog ett steg tillbaka, han kände att manlighet var hotad, men han kunde egentligen inte komma på varför.
Han hade kommit till Clubhouse för att göra sitt jobb. Assistent Waughan visste inget alls om att Barbieby blivit serverad på rummet nyligen av de ljuvliga Rebecca och Fiona, de nya servitriserna som kommit för att stanna.
Harry Bankell vaknade till.
- Kommissarien, Kommissarien... det är bra att ni kom,... jag tror att jag höll på att bli rånad på alla mina tillgångar.

Barbieby vände sig om. Nu var han tuff. Han visste att tjejerna tittade på honom.
- Jaså vad gör du här ditt gamla pedofil! Vem försökte råna dig? Sergel? Intrum Justitia? Du är själv för fan delägare i åtminstone ett av de där inkassobolagen Rånar du dig själv?
- Det var hon där, sade Harry Bankell och pekade på ordningsvakten Jo-Anne Newlander med ett långt krokigt pekfinger.
- Jag ville bara ha Harrys tjocka gamla plånbok, sade Jo-Anne tvärsäkert
- De var väl inte så farligt, lade Barbieby in.

En av de största skandalerna i modern historia på Clubhouse k u n d e ha fullbordats
O m journalisten, Anders Fjunstedt använt sin yttrandefrihet, passat på att hämnas i Spexpressen, skriva fjortonsidiga artiklar,
om hur han överlevde kroppscanningen.
I engelska tidningar skulle Jo-Anne k u n n a ha beskrivts som "THE CLUBHOUSE MONSTER"....., men så blev det inte.
Rebecca och Fiona ställde upp, utan förbehåll till Jo-Annes försvar.

De var ju som systrar.
De var kronvittnen.

När de låg gömda bakom sjömanskistan hade de ju aldrig hört Jo-Anne säga någonting annat än k ä r l e k s o r d.
Till pengar visserligen, men även det är ju kärlek vi första ögonkastet

- Vi kan dela på pengarna alla tre, till exempel, sade Fiona vid slutpläderingen.

Efter rättegången. då Harry Bankell dömdes att betala underhåll i förskott, sprang flickorna barfota omkring, med lättade steg.i trädgården.
Jo-Anne avslöjade en hemlighet. Hon ville ha med Hanna från Havanna med i teamet.
- Hanna från Havanna!, utropade Rebecca.
- Hanna från Havanna!, utropade Fiona.
- Ja, då blir vi ju mer symmetriska. Lättare att dela en tusenlapp! För rätt skall det ju vara!

Så gick det till när Clubhouse upplevde ett begynnande maktskifte

C L U B H O U S E 6

Clubhouse 6

Det var en bit in i juni, helgen då det hade regnat så mycket. Clubhouse, som delvis var en träbyggnad, hade knappast tagit någon skada, men där man kände med handen, var träet en aning mjukt på ytan. Inte minst på armstöden För mycket regn och blixtar kunde inte vara bra. Som en av de trognaste stamgästerna satt jag ute på altanen i en av de vita stolarna, väntade troget på att vädret definitivt skulle klarna upp. Hörde redan fåglarna sjunga. Under söndagseftermiddagen skulle det bli matine` Ett par busslaster besökare väntades från stan, vilket oroade kökspersonalen.
Lördagen hade nämligen varit kaotisk. man kan säga helt enkelt ganska hemsk, helgens kvot för besvärligheter var redan fylld. Glassplitter låg fortfarande
kvar på altanen framför matsalen.

Komissarie Barbieby och hans assistent Waughan hade fått rycka ut till Clubhouse mer än en gång. Hundratals ungdomar hade församlats i trädgården och skanderat:
- KONG! KONG! KONG! KONG!!, precis som infödingar som ville visa sin vördnad för en jätteapa på en mystisk ö i söderhavet. Det hade varit rätt sent på kvällen och ganka mörkt. Ljusanläggningen med stora strålkastare hade belyst fasaden och restaurangdelen på Clubhouse. Då och då blixtrade det, och ungdomarna skrek och hojtade ännu mer.
Stämningen hade utan tvekan varit suggestiv.

Husets trivselkvärdinna, Dinah von Kindereggen, sprang ut och in med dricka och pappmuggar. Allt detta, för att kvällens huvudattraktion Lady Gegga-Moya skulle ge Clubhouse en kvart på sin specialturne Men innan midnatt sågs även ett ljus på himlen. Det var den flygande prästen, pastor Bengtseus från Flängby, som numera var lycklig ägare till flygande predikstol. Enligt uppgifter var den inköpt på en marknad för begagnad rymdutrustning i USA och var tillverkad omkring 1980

Satt en bit ifrån den lilla scenen, under ett färgstarkt parasoll. Råkade hamna där i sällskap med musikjournalisten Anders Fjunstedt.
- DET HÄR SKA BLI ROLIGT!, sade han överraskande. Jag nickade bejakande och knep ihop läpparna. Ville inte direkt visa mina trasiga tänder för en sådan recensent. expert och finsmakare.En reflexkanske, sedan ungdomsåren.
- JAG SÅG EUROVISIONSSEMIN IGÅR!, halv skrek han för att höras trots att vi satt endast en halvmeter ifrån varandra.
Jag nickade igen och vill avslöja en tendens till ett leende från min sida.
- JAG BEHÖVDE ETT HELT FLAK MED SEVEN-UP FÖR ATT KUNNA GENOMLIDA DET FASANSFULLA!
DE MÅSTE LÄGGA NED DET, DET VAR TIDERNAS SÄMSTA SEMI-FINAL!
Jag nickade igen utan riktigt att veta vad han pratade om, hade missat den tävlingen och letade efter något i kavajens innerficka.
Fjunstedt var ihärdig och ville föra fram sin åsikt.
- VAD ÄR DET FÖR SKIT, INTE EN BRA LÅT!! LÄGG NED DENNA SKITTÄVLING!!.
DET HAR BLIVIT TOTALT OINTRESSANT!!
För några ögonblick tystnade ungdomarna något framme vid scenen, även regnet verkade lugna sig,.men ingetdera var på grund av
Fjunstedt, som nu stod upp på den nattfuktiga gräsmattan.
- LÄGG NER SKITEN1 TOTALT OMUSIKALISK DYNGA, VAD ÄR DET FÖR MÄNNISKOR SOM SKRIVER SÅ USEL MUSIK1
LÄGG NER SKITEN SOM DEN ÄR, IDAG!!
I innerfickanen hittade jag en påse med Fisherman´s Friend.
Fjunstedt böjde sig något över bordet och skrek igen;
- DET ABSOLUT SÄMSTA EUROVISIONSPROGRAMMET NÅGONSIN!!!
Med en pastill i munnen nickade jag som om han visste att jag förstod vad han pratade om.
- ÄRLIGT TALAT. JAG VILL HA EN ANNAN FORM AV MUSIKTÄVLING!, var hans sista ord innan ordningsvakten Jo-Anne Newlander tog honom för att föra bort honom till kroppsscanningen
- Du tjatar för mycket, sade Jo-Anne

- Vann rätt låt?!, ropade jag efter honom medan han sprattlade i Jo-Annes armar.
- DET ÄR INTE JAG SOM HAR SAGT ALLT DET DÄR, DET ÄR SPEXPRESSENS LÄSARE !, hojtade han från dörröppningen
- Jag hörde ju precis dig säga det! Memorerar du? Är det vad DU tycker?! Utantilläxor?!, sade jag och vände mig åter mot scenen.
Knappast hörde han mitt mumlande.

Endast enstaka ungdomar hade lagt märke till vår något hetsiga diskussion, onekligen var mest intresserade av få se Lady Gegga-Moya skulle snart visa sig på scenen. Andra hade sprungit in i skogen, som barn som ville se vart regnbågen slutar. De följde nämligen ljusglimten från pastor Bengtseus flygande predikstol som befann sig på 3000 meters höjd. Mer än jag undrade var han skulle hålla sin predikan en sån här magisk kväll.
Kanske ovanför älven? Det var i det läget kommissarie Barbieby gjorde sin första utryckning. Man ville rädda pastorn från att fastna i grantopparna
För lagens män var det bättre om han landade i älven.
Själv var jag inte överdrivet intresserad av Lady Gegga.Moya och hennes vilda, sexistiska dans. Tänkte att jag rör på benen en stund innan i alla fall, gick in på Clubhouse.Vilket var rätt klokt, eftersom ute var kyligt ute.
Gick upp till andra våningen, men inte samma väg som vanligt. Valde en genväg bakom den öppna spisen i matsalen.
Lite trångt först, men sedan blottlades en spiraltrappa upp till en som det verkade, hemlig dörr Den var öppen, kanske tänkt som en nödutgång.
Kunde i och för sig även vara en nödingång.
Kom till personalens omklädningsrum, passerade även duschrummet. Hörde att det var aktivitet där inne, vattnet stod på.
Det skrattades. Det fnittrades. Det plaskades. Det daskades.

Utanför hängde ett par små handdukar med bokstavsmonogram. F och R.
Vems kunde det vara?
Kunde inte låta bli att böja mig ner lite för att endast titta in genom nyckelhålet.
Just då hörde jag steg bakom mig. Ljudet av hårda klackar mot trägolv av furu. Vände mig hastigt om och stod en meter ifrån Lady Gegga Moya!!
Hon hade sin påfågelsdräkt på sig!
Dinah von Kindereggen kom samtidigt in i korridoren från andra hållet. Magnifikt klädd i långklänning av guldlame`.
- Jaså Oh YEAH...Here You are!Oh,Dear.Welcome to Clubhouse!!
Lady Gegga-Moya öppnade dörren till duschrummet och dallrade lite i sin påfågelsdräkt-
- AHH...! MAGNIFIQUE!! I WANT THOSE GIRLS TO BE WITH ME IN MY FIRST NUMBÖH TONIGHT!, utropade hon.
- Rebecca! Fiona! Följ omedelbart med Lady Gegga-Moya ner till Eden-scenen!
Vände mig hastigt om. Ville inte genera de två nya servitriserna Rebecca och Fiona som endast hade en provanställning.
Kom de ur balans kunde det hända att de fick sitt aktivitetsstöd indraget. De kunde hamna att gå till Socialen. Småsprang ned för spiraltrappan. Ville nu se showen

Bara någon minut senare kom Dinah von Kindereggen in på scenen.Hade trängt mig fram till scenkanten.Folket ylade!
- OCH NU DET NI VÄNTAT PÅ!..... L A D Y G E G G A - M O Y Aaaaa!!
Alla var spända på vad hennes första låt skulle bli. Hon valde Mam Boy. Hon såg ut över publiken dallrade lite och tog små, små
steg med sina höga blå skor
Mitt under ovantionerna upplystes scenen av ett märkligt tilltagande vitt ljus. Ett visslande ljud som växte till ett dån på några sekunder.
Pastor Bengtseus hade ändrat färdriktningen på sin farkost, Den Flygande Predikstolen, och var på väg ner! Mot Clubhouse!
Under ett kraftfullt oväsen drällde den unika farkosten rakt in i matsalsfönstret.
Panik utbröt, både ja och nej. Publiken, som bestod mest av tonåringar, tyckte det var skithäftigt.
- KONG! KONG! KONG! KONG!
Ungdomarna skanderade igen.

Först nu tittade Rebecca och Fiona försiktigt in genom entredörren ut till scenen.
De nyfikna tjejerna fick en liten försmak av hur det är att uppträda på Clubhousescenen , nu stegade de barfota in igen,
gjorde små hopp mellan glasskärvorna på golvet, för att leta upp Jo-Anne Newlander. Hon befann sig ett halvplan ner i Clubhouse, i källaren som det
kallades, där det fanns ett litet zoo med sällskapsdjur.
Det hade varit en minnsevärd kväll för alla, så även för journalisten Anders Fjunstedt. Efter kroppsscanningen hade han blivit nedförd till just källaren
där han stod och skakade galler. Tyst kunde han inte ändå vara:
- INTE ENS EN SCHLAGERSMURF PÅ LUSTGAS KUNDE VÄL HAFT ROLIGT UNDER RYSSARNAS UPPBLÅSTA ROCKKOMEDI!
DEN LÄSKIGA TEXTEN RISKERAR ATT BRINNA I HELVETET!
Han talade i tungomål. Om det var hans egna ord eller läsarnas ord kunde ingen längre bedöma.

De tre tjejerna betraktade honom tyst.
- FÖR DEN LÄSKIGT LÅGA NIVÅN PÅ SEMIN!- EN MEGAKALOKON AV OFATTBARA MÅTT!
- NÄR GUBBSLEMMET TILL SÅNGARE TOG STRYPGREPP PÅ EN AV SINA DANSARE BLEV HAN EN TRÄFFSÄKER symbol
Det luktade svavel i källaren.

Pastor Bendeus hittades aldrig, spekulationerna blev snart till att farkosten störtat obemannad. I nästa led började man spekulera om det varit
en målsökande missil från Flängby. Sedan en tid tillbaka hade det stått klart att Clubhouse hade fiender. Det var ju också snart val, att det fanns
spänningar i samhället rådde det ingen som helst tvekan om.