C L U B H O U S E

Den här våren byggde man till huset. De utvalda hantverkarna jobbade flitigt med detaljerna. Den lilla administration som handhade planering av till exempel kök, artistbokning och den extraordinära marknadsföringen, hade flyttat in. Slutgher Eriksson som gärna jobbade med händerna, men aldrig utan handskar, fann sig i dubbla roller, dels som direktör, men också som kökschef med visioner. Han var också pappa. Sonsonen, Slutgenstein var inte den populäraste gästen i köksregionerna , där den unga slyngeln gärna botaniserade bland roliga frukter och livsfarliga köksredskap.
Vart Slutgher den II tog vägen, förtäljer inte historien ännu, men det sades att platsen dolde en hemlighet. Polisutrednningarna hade varit flera, men inget brottsligt hade emellertid uppdagats. Byggnadslov till en restaurering och ombyggnad, det var däremot, den senaste officiella pressmeddelandet. från Clubhouse

- Vem skall vi anställa som värdinna? , frågade Ella, som setts skura golven i badrummet.
- Blir det som vanligt Canita, hon är ju glad och trevlig, tillade solbrända Solway, bakåtlutad i en sammetsfåtölj
- Nja, hon har visserligen aldrig fuskat i golf, men är nästan för trevlig för golf.
Slutgher Eriksson den äldre hade talat, lite svårbegriplig som så ofta.
Tystnaden kring köksbordet var stark för några ögonblick. Nu väntade alla på att någon skulle avsluta just den här diskussionen. Plomberingen av planen, som det kallades på företagsledarspråk.

Visst, Slutgher Erksson, var en före detta stor företagsledare som landat på landet.
Han var 210 cm lång. Han kunde leva på sin bonus från förra jobbet. Nu var han ägare till anrika klubbstugan som stått tom för länge. Så länge, att spindelväv fanns överallt, i varenda liten vrå där det kunde hittas ledigt utrymme.
- Härmed väljer jag Dinah von Kindereggen till vår nya värdinna, HON vet sin plats, sade Slutger, som i sin ungdom även varit en lovande footballer.
Innan någon hann kommentera det, skickade han snabbt iväg ett sms med sin mobiltelefon Han var en upptagen man,
Valet var överraskande för de mötesdeltagare som satt ute i foajen, dels för fåtaliga socialdemokraterna som satt vid runda bordet, men också för de fåordiga kristdemokraterna vid plastjulgranen. En av de första åtgärder som skulle göras, var att städa bort plastjulgranen. Nu var det sommar. det visste alla.
De flesta hade hoppats på att Slutgher Eriksson den I kunde idisslat fram en mera fredlig lösning. Nu väntade förmodligen många bitska drabbningar om möbleringen i gästsalongen. Skulle det ständigt brinna hett i den öppna spisen på kvällarn?
Skulle de välfyllda fruktdrinkarna alltid stå på brickan hos den solbrända Solway?
Hur mycket skulle det plaskas och fnittras i den amerikanska swimminghpoolen om nätterna?
Dinah von Kindereggen var utan tvekan ett kontroversiellt val.

- Nu tänker vi inte mera på det, sade Slutgher avslutningsvis. Han reste sig upp och viftade med de behandskade händerna för att markera att nu var det dags att återgå till arbetet.

Tog en promenad med Ella i trädgården. Grenarna från plommonträdet var lite störande. Höll en gren åt sidan och frågade försiktigt;
- Hur blir det med premiären? Blir det Bob Steinway?
- Ja. Vi har anlitat Bob, sade Ella förläget.
Bob Steinway hade haft en hit med "My New Pizza"aderton sommrar tidigare, men hade fortfarande hög dragningskraft.
- Bossanova-kungen Fredrik Virtanen har också lovat komma, fortsatte hon medan hon lät sig smekas av plommonträdets grenar.
- Ja, han vet hur man vispar upp lite maräng ur trumsetet-
- Maräng? Jaså, det är det man kallar det. Trodde att det räckte att kalla det för modern konst
- Nja.....
Skulle just svara henne när hon olyckligt snubblade, rättare sagt trampade på den där kvarglömda golfbollen från någon av matcherna dagen innan.
. Hur gick det! , utropade jag gick ner på huk.
Ella låg på rygg på den oklanderligt välklippta gräsmattan, i sin rutiga kjol. Benen var uppdragna och knäna lutade mot varandra. Kjolen var kort, för kort. Såg att hon hade lämnat underbyxorna hemma.
- Vad håller ni på med?
Det var Dinah von Kindereggen som kom hastigt over gräsmmattan, barfota och i någon sorts ljusblå hippieklänning.
- Ella ramlade och jag skulle just....
- Ha pastoral sex? Dinah von Kindereggen spände sin skarpa blick.
Det visade sig inte vara så farligt. på sin höjd hade Ella stukat en tå.

På kvällen församlade stamgästerna för kaffe och mintchoklad på den mindre altanen. Kvällssolen var strålande. Det knarrade hemtrevligt från möblemanget. Ella hade dragit sig tillbaka för dagen och Dinah von Kindereggen passade på att ställa några intima frågor. Jag svarade så gott jag kunde bakom min lilla kaffekopp och en bit mintchoklad mellan tumme och pekfinger. Hon lutade sig fram.
- Skulle ni.... i eftermiddags?....ursäkta om jag är nyfiken.
- Vad menar ni....? , sade jag oförstående.
- När du såg hennes håriga bullfitta,....blev du inte lite sugen?
- Mest blev jag faktiskt sugen på ett glas saft.
Kände mig stolt att jag inte gått i fällan. Dinah von Kindereggen hade försökt locka mig att säga saker som skulle sänka min sociala status. Det kunde till och med hända att hon spelade in dialogen med någon liten mobiltelefon, gömd någonstans i sin generösa urringning. Hon hade bytt klänning till kvällskaffet. Den var också blå, men mönstrad med stora vita blomliknande figurer.
- Ja, det var varmt i eftermiddags, sade hon dröjande, - jag förstår att du blev törstig. Det doftade sommar.
Dinah von Kindereggen bet, som med eftertanke, i mintchokladen. Hennes solbrända kinder aviserade ett leende, som kom, också det något dröjande. Hon var praktfull i kvällssolen

Det var något mystiskt med henne. Alla uppskattade hennes kulturkvällar, men, visste hon rentav något om Slutgher den I:s försvinnande? Komissarie Barbieby var bokad för ett besök nästa förmiddag, det hade hade stått en tid på anslagstavlan utanför matsalen.
Emellertid inträffade en incident invid trädgårdsserveringen samma kväll, som också kunde ha betydelse för den vidare utredningen. Den för många välkända minglerskan Joanne Newlander hade fått servitrisjobbet, som kombinerades med vakttjänstgöring, allt på Slutghers personliga begäran.
Trots sitt tidigare rykte att vara ung skjutgald desperado, hade hon fått jobb på Clubhouse, visserligen mot löftet att lämna bössan på rummet.
En sen kvällsgäst hade snubblat med sin hallondrink och Ella som råkade sitta närmast hade fått stora fläckar på sin beige indiska kvällstunika.
- Be om ursäkt och betala !!, var Joannes kompromisslösa order till den slarvige kunden. Han, Mr Harold, som var från norra Indien förresten, bugade och bockade medan han gick stapplande baklänges med pengabörsen i handen. Hans solbrända fingrar letade och letade, några mynt föll på brädorna.
- BE OM URSÄKT OCH BETALA !!, upprepade hon, men strax vände på klacken. Med raska beslutsamma steg gick hon genom den öppna altandörren, in huset, genom en gardin av bambupinnar, kanske för att hämta förstärkning. Rasslet från bambupinnarna var det sista jag hörde genom mitt öppna fönster. En fin försommar kväll.

Prick klockan 10:00 nästa dag körde en svart Austin Cambridge upp på gårdsplanen.
I den här trakten var polisstyrkan av det konservativa slaget. Hellre polerade man sina bilar lite extra för att göra ett bländande intryck på besiktningsmännen och fick behålla bilarna några säsonger till. Komissarie Barbieby hade sin assistent Waughan med sig, även han oklanderligt klädd i en lättare rutig sommarkostym.
- Nå, vad har vi här då?
Komissarie Barbieby blickade ut över gräsmattan. I solstolarna satt redan några av de inneboende stamgästerna.
Assistent Waughan var inte sen att till orda.
- Det är ju Betty och hennes nya pojkvän. Kommisarien, skall vi inte göra dem sällskap?
- Du menar om de skulle ha sett något misstänkt?
- Ja.
De båda polismännen stegade ljudlöst in på den mjuka gräsmattan.
Komssarie Barbieby råkade trampa på samma golfboll som Ella dagen innan, gjorde en volt i luften. Tursamt landade han på rygg. Hans assistent kunde hålla sig för skratt, men höll handen hårt om munnen. Jag såg det hela och reste mig ur min campingstol.
Även Dinah von Kindereggen kom småspringande från huset;
- Vad håller ni på med? Hon verkade uppriktigt förfärad till skillnad från incidenten dagen innan då Ella råkat illa ut.
- Kan ni inte städa bort de där förbaskade bollarna efter de där matcherna, sade Barbieby mödosamt medan han reste sig. Han fick gräsfläcker på knäna.
- Ja, de där matcherna är snart kända, tillade jag.
- Och igår kväll då? Vad snubblade den där indiern på, om inte sina egna långa ben?!
Alla vände sig om, det var den kombinerade servitrisen och vakten, Joanne, som talade med bestämd stämma.
Kommisarie Barbieby tog till orda; - Tyvärr måste jag arrestera er.
- Just det, föll assistent Waughan in.
Ingen visste vem polismännen syftade på. Alla utom lagens väktare såg i marken, beklädd med grönaste gräs av Trashbury kvalitet.
Plötsligt hördes tonerna av en flöjt.
- PeepPiip-eli-Piii !! Squeee-Pop! Peep!
Det middagsmusiken. Sluthger den I hade anställt en speciell middagsunderhållare, från River Suffer`d. Hennes uppgift var, förutom att åstadkomma trevlig musik, även locka ut mössen från huset.
Kommisarie Barbieby såg det hela förnöjt och glömde för en stund arresteringsordern. Hans assistent Waughan satte sig ner på huk, så att hans byxor spände kring båd låren.
Dinah von Kindereggen sneglade försiktigt på männen. Vi andra passade på att skingra oss.
- Vilken Recital! Vilken Recital!, hojtade Waughan och applåderade så att det smattrade.
Flöjtspelerskan från River Suffer`d neg med sina långa ben.
- Kan du nån mer?! Kan du Smoke on the Water?!
Hon nickade och log.
- Pop-Pop-Poooooo. Pop-Pop-Pooooooo. Pop-Pop-Pipuu-Peep. Squuuek
- Exellent min unge dam! Ni är ett geni!
Waughan tog några steg mot flöjtspelerskan från River Suffer`d, men hon tog hastigt några sirliga steg bakåt

Under sena eftermiddagen väntade ännu ett musikframförande, ändå var detta fortfarande bara förspelet till den riktiga koncerten som skulle vara öppen för allmänheten. Det var den unga sångerskan Clara de Luna-Cottonbolls som kommit direkt från en succertad solo föreställning i Göteborg.
Hon var magnifik i sin röda sammetsklänning, men var annars barfota. Ingen mikrofon behövde hon heller. Några av hennes tår var beklädda med ringar av guld.
- Please welcome miss Clara de Luna-Cottonbolls !!, ropade Stanley Slutgenstein, konfrencieren för dagen, Alla hade församlats vid kaffeautomaten på altanen. Den tilltagande kvällssolen gjorde skuggorna allt längre. Det sörplade ur några sugrör.
Clara de Luna-Cottionbolls tog ett litet steg tillbaka och skulle just börja sjunga. Alla som församlats var lite spända på om de skulle få höra någon av hennes hitsongs från förra året, "Viola, tjejen på kaviar tuben." eller "Rullstolssemester på Gazaremsan"

Waughan hade kastat kavajen och låg på gräsmattan. Komissarie Barbieby satt i en trädgårdsstol och nickade i takt trots att det inte fanns någon musik. Plötsligt kom han ihåg att han hade en arresteringsorder. Han ställde sig upp. Clara de Luns-Cottonbolls hade redan format sin mun till ett O. Men Kommisaria Barbieby hann före:
- HÄRMED ARRESTERAR JAG ER ALLA FÖR FÖRARGELSEVÄCKANDE BETEENDE!
- Och för brott mot miljön!, tillade hans assistenst Waughan
- OCH FÖR INNEVAV AV BEROENDEFRAMKALLANDE MEDEL!, tillade Kommissarie Barbieby
Dinah von Kindereggen lade sig i.
- Som vadå? Kärlek? Det är ju beroende framkallande.
Den alltid seriösa och alerta Joanne Newlander stegde resolut fram. Hon tåkade trampa på samma golfboll som många andra redan råkat ut för.
Liggande på rygg i sin sommarklänning ropade hon:
-BE OM URSÄKT OCH BETALA!
Den stående Kommisarie Barbieby tittade ner på henne, ungefär som en King Kong som tittar på sin brud.
- Vad skall JAG betala för? Du är ju kriminell. Du ligger ju där på rygg fullproppad med miljögifter. Med benen i wädret! Hör du du du, den där ställningen är...
-...förargelseväckande! Tillade assistent Waughan hastigt, och sneglade på Joanne Newlanders otroligt vackra sommarklänning
Flöjtspelerskan från River Suffer`d kom och försökte lätta upp stämningen något, spelade några glada trudeluttar. Men det hjälpte inte, snarare hade det motsatt effekt. Hon lockade inte ut några möss ur huset, men nog lockade hon alla till polisbilen.

Kommisarie Barbieby hade gjort ännu ett tillslag.
Den här gången på CLUBHOUSE.

Premiären hade kommit av sig.
Den Buggande Stenstoden, som skulle uppräda efter den magnifika Clara de Luna-Cottonbolls,
står än kvar i denna trädgård, som ett tyst minnesmärke.
När sommarsolen sänker sig.
Reflexer i fönsterglaset.
Doften av gräs.
En golfboll ligger kvar.