Målle Lindberg, 56, är på väg tillbaka. I början av 60-talet drog Målle tusentals människor till sina religiösa väckelsmöten. Med hjälp av rockmusik och ett intensivit utspel på scenen frälste den småländske predikanten massorna. Efter storhetstiden följde en period med personliga motgångar. Uno ”Målle” Lindberg drog sig undan offentligheten.
För tre år sedan tog han åter kontakt med den religiösa rörelsen och nu reser han omkring i landet och predikar igen. Fast numera är formerna mindre uppseendeväckande. - Säg Målle, det räcker, är hans egen presentation av sig själv. Och visst känner de som var med på 60-talet igen den forne superpredikanten med de omisskännliga dragen av Groucho Marx.
Accepterad.
Målle är bosatt i Göteborg där han tillhör Smyrnaförsamlingen, en församling som ingår i pingströrelsen. – Där har jag den fördelen att få vara den jag är, säger Målle. Sedan något år tillbaka är han accepterad även av andra religiösa riktningar. Han predikar både hos baptisterna och i statskyrkan och dragningskraften finns kvar. Det händer att det är fullt hus när dagens Målle lägger ut texten. Målle reser också runt på marknader i sommar och säljer sina egna skivor med religiösa sånger. Hans senaste LP spelades in i våras. Själv menar han att det finns två orsaker till att han i dag är accepterad i de flesta läger. – Det har blivit högre i taket hos församlingarna och jag har fått banta ner mitt sätt.
Hästhandlare.
Målle föddes i ett religiöst hem i Nässjö. – Min första vagga var en sillåda, säger han. Namnet Målle har han fått för att hans far var hästhandlare. Fadern brukade ofta säga ”vackra Pålle” till någon av hästarna. Följden blev att lille Uno sa: - Jag ska bli hästamålle när jag blir stor. Efter det har han fått heta Målle.
Sensationer.
I ungdomen var inte Målle Guds bästa barn. Det slutade så illa att han fick två års fängelse. Efter fängelsetiden kom Målle i kontakt med maranatarörelsen, som började växa sig stark i början av 60-talet. Målle blev predikant med en stil som skilde sig från allt som tidigare skådats. Tusentals och åter tusentals människor kom till hans väckelsemöten. Det blev dock en framgång som hans söner senare skulle få dyrt betala. - Jag tog miste på maranata, säger Målle. – Det fanns en mycket negativ inställning från de ledande. Men det var ju inte dem jag predikade för. Den första stora sensationen kom när han köpte sig ett eget yält och höll tältmöten mitt i vintern. Den andra sensationen kom när han fick kontakt med fyra ungdomar från Örebro. De utgjorde hans kompgrupp på turneerna runt om i landet. Elgitarrer, slagverk och beatlesfrisyrer blev emellertid för mycket för stora grupper religiösa.
Djävulens musik.
– Det var en djävulens musik, sa man. Men jag visste inte vad Beatles var, än mindre beatlesfrisyr, säger Målle. – Det ansågs skamligt att komma med långhåriga. Själv ser han sig som en reformator, som något av en Martin Luther som ändrade de religiösas syn. När Målle Lindberg började dra mycket folk vaknade nöjesindustrin. Det blev många turnee i folkparkerna, - Då såg jag ytterligare en möjlighet att komma ut med mitt budskap. – Men kritikerna var på mig direkt och sa att man inte kunde flytta in predikstolen i en nöjeslokal. Kritiken blev till sist för mycket för Målle Lindberg. Han höll på att gå under. – Jag var tvungen att dra mig tillbaka för att läka mina sår. – Det finns ingen värld som är så grym som den religiösa. Han fick sin livskraft åter för drygt tre år sedan. Då hade han haft nervkramper som försatt honom i medvetslöshet vid tre tillfällen. Men nu är han alltså i farten igen. Och drar folk gör han överallt även om hans framträdanden inte längre är så spektakulära.
Sjöng från helikopter.
På 60-talet tog Målle till de stora gesterna för att fånga folks uppmärksamhet. Vid ett framträdande i en norrlandsstad sjöng han från helikopter iklädd en självlysande kostym med sitt namn i stora bokstäver på ryggen. Helikoptern var lånad från luftfartsverket och nedanför på marken stod 20 000 personer och lyssnade till sången ”Ovan där”, Politiskt säger sig Målle stå nära centerpartiet. För dess partiledare har något som de andra inte har. Det syns på Fälldin när han ljuger. Åt världspolitiken finns inte mycket att göra, säger Målle. – Jag tror inte att det går att förändra någonting. – Jorden ska gå under och det ingår i Guds system att skapa nöd. Målles egen framtid ser emellertid ljus ut. – har jag bara hälsan och Gud vill ska jag frälsa många själar. Fortfarande kan Målle tänka sig att använda ovanliga metoder för att sprida guds ord. – Helikopter kunde man väl utnyttja igen. Och varför skulle de inte kunna skicka mig till månen, så jag kunde predika därifrån?
ur
Tidningen Arbetet torsdag 1 augusti 1985
