HEADING FOR VENUS

- med JOHN FLABBFELD

Det var dagen det skulle ske. John avsåg , som så många gånger förr, ta en rask promenad i det glada Hjälmarholm. Genom parker och över höga trottarkanter. Denna gång, inte för att samla lockande burkar och tomglas, utan för att komma till nästa etapp i den stora planen. De eftertraktade biljetterna väntade hos favoritresebyrån. För att ha råd med dem hade han och hans kära Margot fått spara något alldeles extra. Inga kostsamma utsvävningar hade varit tillåtna sedan förra julafton. Denna julafton skulle man resa till en varmare plats.

- Finns det dagisplatser där? hade Margot frågat medan hon satte upp de nya gardinerna i parets gemensamma vardagsrum.
- Nej, nej, där finns nog inga dagis, hade John svarat. Han tänkte oroligt på frågan om de kanske skulle gå och få några vaccinationer av Doktor Bergqvist, för alla eventualiteter. Vid förra resan, till finska Lappmarken, hade man tagit för mycket sprutor, och blivit infångade av den lokala polisen. Under sin promenad genom Bärseliparken började John vissla på sin favorit i musikvärlden, inledningen till The Final Countdown.
- Phiu-Phiu-Phoo Phiu-Phiupep-Poo, Phiu-Phiu-Poo Phiu-Phiupepp-Poo.
När han passerade den gröna bänken, med de konferanta kajorna i trädgrenarna ovanför, hade han kommit till sångtexten i andra versen;
- " We´re heading for Venus and still we stand tall"
Han blev avbruten av en yngling i svart läderjacka och med någon sorts huva på huvudet.
- Har du rymt från Skansen? Även om frågan hade varit berättigad att ställas av John Flabbfeld, så var det ynglingen som ställde den till John Flabbfeld.
- Knappast. Jag skall iväg på en mission av sällan skådat slag, tillsammans med min nya fru Margot och hennes tre barn från ett tidigare äktenskap. John svarade alltid uppriktigt på de frågor han fick. Han kunde inte hjälpa att han till utseendet liknande den kände chefen.
- Vad har du i fickan, är det en liten chimpans?, frågade yngligen otåligt vidare. John kände efter i fickorna. I den högra hittade han endast ett gammalt kvitto från Ica-Maxi, ett plektrum och femtioöring. I den vänstra fickan fann han sina stickade vantar som han tidigare trott varit borttappade. På resebyrån arbetade Erling Nordqvist, en enkel och plikttrogen man i sina bästa år. Han sorterade biljetterna i olika högar, i väntan på att förmiddagsrusningen. Just denna dag räknade man med att sälja många resor. På hans enkla skrivbord stod en flaska med bikarbonerande vatten, av det bästa, men ändå billigaste slaget.
När John Flabbfeld kom in, var klockan 10:45. Med sig hade han ynglingen från parken, som han hade hunnit bli riktigt god vän med. Inte en vänskap av det djupare slaget, men ändå. Det hade visat sig att den unge mannen var fjärilssamlare, och med detsamma blivit riktigt intresserad av Johns och Margots resplaner. Hemma i lägenheten skurade Margot spisen med stålull, inte kunde hon lämna allt som det var, innan resan på torsdag. In i köket kom mellandottern, Britney.
- Skall du verkligen gå till skolan i det där raff-setet?, frågade Margot och höll i ugnsluckan.
- Jag får faktiskt gå klädd hur jag vill och förresten, på Venus spelar det ingen roll.
-Tror du ja.
- Varför städar du hela tiden? Vi skall ju ändå åka härifrån? Britney Flabbfeld satte sig nonchalant vid köksbordet. Farmför sig hade hon en skål med flingor. Brödrosten var ännu varm. Hon lekte lite med en av de små stålullskuddarna som hennes mamma ännu inte använt till ugnen.
- Jag städar, ty även en inbrottstjuv uppskattar ha det rent och fint omkring sig. Bonzo kanske blir sugen att värma en djupfryst pizza i ugnen, som hos våra grannar, familjen Breitenholtz-Langströmp, sade Margot dämpat, fortsatte gno, med huvudet ännu inne i ugnen. Britney funderade några sekunder, men;
- Jamen,de bjöd ju in tjuvarna! Hur vet du förresten att han heter Bonzo! Det var sant Heinrich Breitenholtz-Langströmp hade generöst annonserat i lokaltidningen, och sonen Robert hade gjort affischer i skolan. Vid denna tid ett ganska vanligt förfarande om man höjt hemförsäkringen.
Klockan 11:35 kom John Flabbfeld åter till hemmet, nu i sällskap med biljettförsäljaren Erling Nordqvist och den unge fjärilssamlande Fritz från parken. Alla tre hade beslutat göra gemensam sak. Anhöriga i periferin behövde man knappast kontakta ytterligare. Det hade de tre beslutat på stående fot, ute på gatan. Alla tycktes veta om det underbara som skulle hända. Kanske genom telepatiska kontakter, men inte minst genom alla glada rykten som florerade Det som hos många länge varit en flyktig känsla, hade blivit ett beständigt kall. Hjälmarholm hade drabbats av Symmetrisk Empatisk Kollektiv-Sympati , som somliga föredrog att kalla det.
Genom radion meddelade den alltmer officiella Venus-rapportören Yankell nästan hela tiden om det förestående äventyret, den största av alla resor. Man skulle åka till Venus!

Nyinlagda " Kanske på Venustoppen" blev hastigt ett av de populära programmen. Innan torsdag konstaterade man även i de flesta politiska läger att det var ofrånkomligt, alla skulle resa. Arbetsförmedlarna välkomnade förslaget. De som inte ville, skulle man tvinga in i de för ändamålet modifierade rymdfärjorna. Illvilliga kritiker, möjliga smitare, påstod att modifieringarna var inte tillräckliga. De skulle kollapsa redan innan man hunnit upp i första telecastersfären. En folkomröstning i frågan var kanske att vänta, men tiden var knapp. Det dåvarande centerpartiet, med rymdministern i spetsen, propagerade för ett decentraliserat universum.

R E S A N
- Det blir nog bra, sade John Flabbfeld och slog näven i köksbordet.
- Ombord på farkosterna kommer de att ha kändis-värdar har jag hört.
- Allt för att göra det lite trevligare, fyllde Erling Nordqvist i.
- På vår färja kommer vi att hitta Henrik utklädd till äkta indian!, utbrast Margot glatt, som hade informerat sig själv hos hårfrisörskan.
Väl ombord på en av de 144 rymdfärjorna låg man bekvämt bakåtlutade i de ljusblå fåtöljerna. Raketmotorerna var redan under uppvärmning. Farkosterna pekade mot himlen. Det var stjärnklart. En mycket lämplig kväll för avfärd. Det var fullmåne över Hjälmarholm
- Phiu-Phiu-Phoo Phiu-Phiupep-Poo, Phiu-Phiu-Poo Phiu-Phiupepp-Poo, visslade John Flabbfeld lite försiktigt och sög i sig de sista dropparna ur en Festis.
- Måste du hålla på med musiken just nu!, väste Margot mellan mungiporna. John teg. Det sista han ville, var att störa avfärden.
En hobby skulle inte få förstöra det som var viktigt. Den oblyga finlandssvenska flygvärdinnan tog snart till orda;
- SITUATSCHOONEN ÄR NUU SÅÅDAN, ATT RAKEETERNA PEEKAR RAAKT UPP MOOT HIMMMLEN.
Det var en del sorl ombord och det minskade knappast av ett Tv-team som smygit sig ombord, med den välkände Janne Josefsson i spetsen. Denne vände sig till en passagerare på måfå verkade det som, men det var naturligtvis listigt planerat. Han hade valt en representant för My Case On Venus
- Kan du stå här och säga rakt i in kameran att det här flygplanet faktiskt går till Venus?! Du har ju en flaska Saturnus i näven!
- Jamen, det är ju bara essens, sån´t man blander med brännvin, för att det skall smaka lite godare...
- Essens?! Vem är ansvarig för serveringen här! Håller ni inte på att lura hela det svenska folket!
Det lugnade snart ner sig. John Flabbfeld hade varvat ner till den grad att han kunde se lugnt omkring sig. Såg snett bakom sig ett par kvinnor som satt med bar överkropp.
Det var Ulla och Geraldine från Bröstklubben som satt och åt på varsin köttfärsmacka. John vinkade lite försiktigt till dem med ett par fingrar.
- HÄÄR ÄÄR SLIPPSTVÅNG! skrek den finlandssvenska flygvärdinnan. John fick syn på biljettförsäljaren Erling Nordqvist som satt längre ner. Erling gestikulerade med teckenspråk. John råkade nu lägga märke till att passagerarna var färre än tidigare, ja, mycket färre. Det var riktigt glest i bänkarna! Han vände sig mot Margot som nog satt kvar, med sin alltid lika intressanta veckotidning. Men var var Britney? John såg i riktning mot Erling Nordqvist igen, men han var nu plötsligt försvunnen. John Flabbfeld reste sig upp, började gå bakåt i mittgången, i riktning mot personalens pentry. Kanske hade de en Panodil mot den uppflammande huvudvärken? När han kom till pentryt upptäckte han att där bara fanns en trappa ut ur farkosten. Och det var ganska mörkt därnere. Klockan var över 1 på natten. Britney var väl därute och slarvade någonstans tänkte John Flabbfeld. Hon hade ju sagt att; så fort de kom fram till Venus skulle hon ut och undersöka nattlivet. Mingeldrottning kunde hon ju alltid bli med sina betyg från skolan. Han stegade ner försiktigt ner för trappan.
John Flabbfeld var förvånad över att allt såg likadant ut på Venus som på jorden, det vill säga den del av den som de kände till, alltså Hjälmarholm. Flygplatsen, taxin,.......och på gräsmattan utanför det egna hemmet låg fortfarande den där kvarglömda badbollen från Texaco.

NÄSTA DAG, FÖRSTA DAGEN PÅ PLANETEN VENUS.
Den enda skillnaden var att; ur till och med en enklaste radioapparat kunde man ibland höra;
"Phiu-Phiu-Phoo Phiu-Phiupep-Poo, Phiu-Phiu-Poo Phiu-Phiupepp-Poo.

We´re heading for Earth, and still we stand small."
Margot stod i köket och smorde in näsan med Nivea.
- Inte kunde jag tro att här på Venus är allting nästan som som vanligt.
"´Cause maybe they haven´t seen us and don´t welcome us at all."
Nej, varför skulle man lämna Hjälmarholm, fast man var på Venus. Det var tryggt och bra. Britney hade skaffat sig en ny pojkvän, det var fjärilssamlande Fritz, från Bersäliparken, på jorden bör tilläggas.
- Men det var en intressant resa, sade John Flabbfeld. Det ringde på dörren. John lämnade morgontidningen på köksbordet.
En vindpust svepte in, på trappan stod, från rymdfärjan något bekanta, Ulla och Geraldine i eskimodräkter.
- Ursäkta att jag inte kände igen er meddetsamma. Ni har inte samma profil som på planet, eller rymdraketen, eller vad man skall säga...
- Det gör ingenting John Flabbfeld, nu är vi med i Elsa Grävling sällskapet och har tänkt läsa en dikt för dig. Rättare sagt, inte av Elsa utan Sonja.
- Sonja?
- Ja, Sonja Akesson. Den heter Vinterutflykt, och kan passa nu strax innan jul. Det var sant. Resan till Venus hade gått så snabbt att det var ännu inte julafton. Ulla och Geraldine öppnade en bok och läste högt tillsammans;

Tomtesnö på månskogen.
Tomtesnö på kalhygget.
Tomtesnö på Volvotaket.
Tomtesnö på kyrktornet.
Tomtesnö på bårhuset.
Tomtesnö på martallen.
Tomtesnö på sprutgiftet.
Tomtesnö på dasstaket. Kisshål i snön.

- Nämen!, John var förbluffad men samlade sig snart; - Hkrm,....som Torsten så förtjänstfullt sade....
- Nej John, bry dig inte om Torsten nu, han är bara din fantasi. Åk med oss. Geraldine pekade omedelbart på en begagnad silverfärgad Saab som stod på den lilla parkeringen.
- Ja,...jag vet inte. John hoppades att Margot inte hörde samtalet. Men han hade ju vinkat till dem på rymdfärjan, och visst mindes han dem som läckra....
- Kom nu Torsten,.., äsch jag menar John, sade Geraldine och grep honom i armen. Väl i baksätet på Saaben kom han på att han glömt sin mobiltelefon.
- Du behöver inte hämta den nu, sade Ulla och tittade leende snett bakåt från framsätet.
- Vart... ska vi?, sade John lite förskräckt.
- Bara en liten åktur, sade Geraldine bakom ratten och startade bilen. Margot såg från köksfönstret vad som höll på att hända och rusade ut i hallen, slängde upp den redan öppna ytterdörren på vid gavel, rusade ner för de tre trappstegen, över gräsmattan i sina högklackade High Heel Sneaker- Blobbers, snubblade på badbollen och skrek medan hon landade i krusbärsbusken;
- NEEJ, JOHN ! LÄMNA MIG INTE! John hörde aldrig detta, Saaben var svängd åt andra hållet, redan femtio meter från huset och bilen hade ett starkt motorljud.
Campen låg vid foten av Venusberget. Minst ett trettiotal tält i olika färger, samt en stor husvagn som inhyste ett kontor, förutom att Ulla bodde där.
- Du kommer att trivas här, sade Geraldine och förde John till sitt tält.
- Skall jag sova i ditt tält? Du menar att bara vi..., du och jag?
- Klart, sade Geraldine och överräckte honom randig flanellpyjamas, i brunt och ljusblått.
- Gå och lägg dig nu, du skall ut på strapats i morgon. Måste gå till kontoret för att diskutera några saker. John Flabbfeld var förstummad, men han gjorde som hon sagt. Han låg under ett tjockt termosduntäcke, och funderade, men somnade snart. Han var ju i trygga händer. Trots att han befann sig på Venus. Eller gjorde han det? Allting var ju förvillande likt livet som det varit tidigare, men ändå inte alls. Nästa dag var solig, bara på det sätt som en sann Venusbo kunde uppleva den. John Flabbfeld fick ett par vandrarkängor och något som liknade en kompass.
- Upp på berget unge man!, sade Gertrud efter frukosten. Henne hade John inte sett tidigare, men även hon var klädd i en eskimodräkt, med en stor huva hängandes neråt ryggen. John började vandra. Det gick timmar, Han kände svettdropparna på ryggen. Först som en antydning, sedan att det rann, ända ner i underbyxorna. Berget var täckt av mindre vegetation, buskigt skulle somliga kalla det. Trots att John haft MVG i naturkunskap på gymnasiet, kunde han inte känna växtligheten riktigt. Det var som långa strån, som ibland burrade ihop sig, till nya krulliga konstverk. John nådde till sist krönet, i alla fall en avsats.
Han kunde för första gången se det fördolda, som nu öppnade sig på toppen av Venusberget. En vidunderlig utsikt, något liknande hade han inte sett sedan han var på semester i nord-Norge. Det liknade en stor vulkan, i skimrande rosa. En ravin sträckte sig säkert en kilometer bort. Allt inramat av den, som det verkade, otyglade, vegetation som han redan stiftat kontakt med. Ångor sipprade sakta fram ur ravinens djup. John Flabbfeld letade i sin matsäck. När han böjde sig något framåt, för att leta fram en kexchoklad ur sin matsäck, felbedömde han hur brant det var. Han ramlade ner i Venusberget! Det var en vådlig färd. Han kastades hit och dit, förlorade medvetandet, tappade sin matsäck och en av vandrarkängorna slets av hans fot!
Dumt nog hade han lossat något på snörena när värmen blivit för påträngande.
INNE I GROTTAN
Långt nere i ravinens stora, mörka hålighet befann han sig. Han visste inte hur länge han låg stilla. Ur minnet fick han upplysningen att Geraldine tvingat honom att ta med ett litet paket med Första Hjälpen. Mödosamt vände han något på sig, sträckte en handen i bakfickan. Han hade i alla fall inte brutit några ben. Tomtebloss och tändstickor verkade mest användbart. John Flabbfeld reste sig upp. Med vana händer tände han på. Varje jul han till Margots förtret köpt in lådvis med tomtebloss. Han tyckte det var kul och var inte så lite förtjust i doften. Men i denna grotta han nu befann sig hade han upptäckt även andra dofter. Grottans väggar var rödaktiga, men lite mjuka och hala, som av någon sorts gummi. Minnen väckte till liv, att han någongång för länge sedan, i sin ungdom arbetat i en gummifabrik.
Plötsligt stelnade John till. Han hörde ljud! Någon harklade sig! Någon hostade!. I skenet av sitt sprakande tomtebloss såg han en annan person närma sig.
- Nämen hej! ropade Erling Nordqvist.
- Vad i fridens nman, ÄR du här?! John var utom sig av förvåning och höll upp det sprakande tomteblosset ännu högre.
- V a d gör du här Erling?
Erling harklade sig lite och snöt sig innan han svarade. - Jag letar efter min cykel.
- Det var som..., har din cykel blivit stulen?
- Jovisst, du kom med mig så skall jag visa dig en sak. Erling pekade i riktning varifrån han kommit, längre in i grottan.
Redan efter tio minuters strapats mellan de krumbuktande, fuktiga, gummiliknade väggarna var man framme i en klart större grotta. Framför dem, som i en gigantisk genomskinlig plastpåse, skymtade något som liknade jättelika barnfötter. John Flabbfeld fick inte fram ett ord. Det var en gigantisk jättebaby!
- Kom närmare så får du se vad de står stämplat i ena fotsulan. Det sprakande tomteblosset belyste scenenariot. med ett fladdrande skuggspel, på ett nästan skrämmande sätt. John läste texten på den jättelika runda barnfoten.Tillhör MTV. HOOLIGAN. Made by JackAss.
Håret reste sig nacken på John Flabbfeld. Det saknades ett bäst-före-datum! Han vände sig om och började rusa tillbaka, vart han kommit ifrån, varifrån det nu var! De kunde bli krossade av jättebabyn om det var dags!
UPPVAKNANDET
Ombord på rymdfärjan gick Janne Josefsson fortfarande omkring med sin dolda mikrofon;
- Vad är det här då? Du sitter här och påstår för hela det svenska folket att du skall till planeten Venus. Det här är ju en Tivoliattraktion! Resebyrån är en bluff, iscensatt av Köttfärsprofilerna! John Flabbfeld vaknade. Han hade drömt. Han skämdes. Margot drog sin man i armen.
De skulle julhandla, men John Flabbfeld hade bara satt sig en stund på den lilla elefanten vid entre´n till ICA-MAXI, medan Margot gick till toa. Hon hade varit tvungen att först stå i kö en stund för att växla till sig några mynt för att kunna komma in på kundtoaletten. Därför tog det sådan tid, men det handlade ändå bara om drygt fem minuter John var nu klarvaken. Förvånad att han drömt så mycket under den korta stunden.
- Skall vi handla tomtebloss i år?, frågade Margot medan de var på väg in genom de små svänggrindarna.
- B a r a om vi skall ha sex!Hahaha! Då ser man jättebabyn bättre , sade John medan han greppade den röda varukorgen.
- Du är fan tokig. Beställ tid hos Vårdcentralen!
Inne på varuhuset mötte man Britney med hennes kompisar Ulla och Geraldine, verkade lyckliga, höll något mot bröstet.
- Vi har köpt Queen of Hardrock´s nya CD!, utbrast Britney ivrigt och Geraldine inföll nickande. Ulla var lite blyg och tittade förstrött i korg med strumporbyxor.
- Tur för er, sade John Flabbfeld torrt, tittade någonannanstans. Han ville absolut inte att blicken skulle fastna på Ullas och Geraldines urringningar. John Flabbfeld höll sig trött för pannan, medan de gick in på livsmedel. Där fanns det både smakprover och demonstration av nya stekpannor, Wonder-Phan. En välklädd, ganska kortväxt, man med mikrofon kom rakt emot familjen Flabbfeld, men John dirigerade skickligt de sina till vykortsvdelningen. Den kortväxte mannen med mikrofonen ropade efter dem:- Kan du bevisa för hela svenska folket, rakt in i mikrofonen,inför våra kamera.....att ni inte behöver EN WONDER-PHAN!! På campingen, på berget, i grottan. Äventyrarens bästa vän! Alltid bra att ha med sig!

ENDAST för SAMLARE

PHONOGRAPHISK SWENSKA IDAG

"Hei. Jak är er nya svensklärarets.Vad är det som krupper på makken? Det är ormet som kupper."

Så lät det ungefär i underhållningsfattig svensk TV på 1970-talet., alltid kritiserad av Björn Fremer i Kvällsposten. Nu lever vi 2007 och behöver ett bättre språk!

Högt tempo och mer underhållning! Häng med!

En helt vanlig dag träffar vi Lisa och Petter i Stockholm. Det är Sveriges huvudstad.

Samtal om resor.
- Vart skall vi åka?

- Klockan 17:25 går tåget söderut.

- Vad roligt. Vi skall åka till Skåne!

- Det sa jag inte, sade bara att tåget går då.

- Ursäkta, men, rullar det här tåget söderut?

- Nej, det står still.

- Kan du köra hem mig efter resan?

- Nej, inte alls.

- Jag skulle vilja ha en stor biljet. Men jag visste inte att du var konditor i cafe´vagnen!

- Det är det andra tåget som står där borta. Passare det för mig, så passare det för dig.

- Men du är för liten att vara konduktör!

- Kan jag komma tillbaka om en halvtimme? Det finns en liten plastkirurg inne på Centralen.

- Bär du mig sedan till vagnen som står där på andra sidan ?

- Hördududu.

- Vadådudu?

- Just det, hördu.

- Jag hör bra. Annars kunde jag inte blivit tulltjänsteman heller, i mitt förra arbete.
-Jag har en ide´. Packa ner mig i väskan.

- Det var en annan sak. Då kan jag bära med dig överallt.

- Vad är det mera du tänker på?

- Då kan vi åka på en barnbiljett.

- Ett stort rungande JAAA!! Så gör vi.

- Du menar att du vill, trots allt som hänt, vi har ju så olika näsor.

- Det där tåget går upp till inkontinenten.

En dag på stan.
- Härligt när solen glimrande skiner och hästarna galopperar!

- Men inte på oss, vi springer över kullerstenarna..

-Det här är verkligen On the Runny Side of the Street

– Här råder ju hastighetsbegränsning.

- Lyckliga ägare till mopeder verkar snabbast

- Var är svenskarna ? Varför e här så varmt?

- Där kan man se en fackman , med glass, uppe i tallen, rik som ett troll. - Nu har man kastat sina after-ski jackor.

- Titta där, någonting kommer på cykelbananen! Var är din Musse Pigg väckarklocka?

- Det heter cykel banan.

- Har du också gått på hemspråk, Moskowitch ?

- Nä, jag gick aldrig på det. – Kalla mej inte när andra hör på!

- Vi skulle aldrig ha gift oss.

- Det säger du nu ja, Heinz

- Låt oss glömma det. Se ett Konditori!

På konditoriet.
- Jag skulle vilja se närmare på sortimentet. Vad kostar den där wienerschnitzeln?

- Det är inte vad ni tror. Det är en bakelse. En Wunderbaum.

- Kan jag få se på den i dagsljus.

- Då får ni gå ut på gatan, men det är förbjudet av hygieniska skäl.

- Finns det något som är tillåtet i denna konditorimiljö? Hur lång tid behöver ni för att hitta felet i den där pistagen

- Er näsa är femton centimeter för lång.

- Hur kan ni märka det?

- Det blir ju avtryck i bakelsen.

- Kan man inte få en vanlig hederlig pepparkaksmix på det här stället?

- Ni verkar vara kvinna.

- Var inte så säker på det. Är det där er man?

- Har ni kalla drycker i det där kylskåpet?

- Nej, det är bara en utställning.

- Utställning? Vad har ni för inställning?

- Jag har inställningen att ni bör lämna Sverige.

- Omedelbart? Vart skall vi ta vägen?

- Innan ni går bör ni prova vår hrana za pse.

- Det låter som en specialite´

- Kom, vi sätter oss i parken och dricker the´.

- Vad är det för fel med de´?

- Det får man se.

I affärerna.
Är det inte en riktig leksaksaffär med tak som ligger därborta?

- Ser det så ut. Låt oss köpa oss bitar av Lego i campingtältet.

- I den här v-v-v-värmeböljan kan det vara en hägring.

- Jag är hungrig. Tror du lite gymnastik med leberne hjälper?

– Varsågod.Viftar du med öronen? Har du fortfarande knäck i lurarna?

- Sätt dig ner och för bananerna bakom huvudet.

- Så allvarligt är det inte. Kan höra musiken från bryggan

- Studsa nu runt i butiken utan att skorna fastnar i håret.

- Gå på händerna i dina Musse Pigg-handskar om det hjälper. Mätt är jag .

- Jag som du tog för dig av Guld-Marabougattin när expediten tittade bort.

- Du är min medbrottsling.

- Trodde du ja. I den här butiken kan du göra nya fynd.

- Ett låda tennis-rockets skulle inte vara så dumt.

- Men hur får du plats med det under kavajen?

- Det vill jag inte säga. Det är vår affärshemligheter.

I tullen.
- Är ni på väg till inlandet eller utlandet?

- Det beror på hur man ser på det. Har lite svårt att välja.

- Är det där allt ert bagage? Har ni något att förtulla?

- Endast vad jag har i väskorna. De är historiska.

- I den här väskan verkar ni ha något tungt, mycket tungt.

- Så sant, den var tung att bära på. Den innehåller tungmetall

- Får jag öppna den med eder tillåtelse?

- Jag skulle inte göra det. Bomben kan utlösas och med utan att man öppnar väskan.

- Bomb? Räcker det inte med att ni är otrevlig?

-Har ni någonting mer med er, mer än guldet i era tänder? Ni är ju tulltjänsteman.

- Så, sant. Ni verkar välinformerad.

- Ja, jag har ju mina kontakter på webben

- Er guldsamling mot min hemliga väska.

- Det låter lockande. vad heter er Fru?

- Hon heter Ballerina

- Varför ligger han i väskan?

- Hur kan ni veta det herr Geiger?Bulltjänsteman?

- Klart jag känner min Fru. Klart att jag kan se skillnad på henne och er fru.

- Ni verkar vara bigamist. Er fru? Lisa Geigerhoofer träffade jag i Stockholm. Hon bara följde efter mig.

- Var ligger det? Kan man åka dit med flyg?

- Luftballong går också bra.

- Vad trevligt. Ha en trevlig resa till fastlandet Er fru behåller jag som bevis, med Eder tillåtelse naturligtvis

- Förresten, hur många människor får man föra in i det här landet? Ni kan inte mena att blåbärsplockarna räknas som människor?

– Nej, naturligtvis inte, med Eder tillåtelse, ni är människa Herr Hauptbahnhofforestander, inte av wax.

– Tror du inte jag glömde waxa min BMW innan jag åkte hemifrån!

– Zå kan det gå. Zå kan det gå. För ozz som sitter i baren äro tid pengar. Förresten, har man Bar i Loftballonken? Ursäkta att jag frågar.

– Inte alls, herr tulltjänsteman. Jag har betalat er med silfverpfenningar.

ANDRA FRASER, bra att komma ihåg i vardagen;
- Ursäkta, är den här moske´n upptagen?
- Jag skulle vilja köpa en ofarlig Klusterbomb.
- Använder Ni batonger på den här skolan?
- Jaså, ni är musiker. När skall ni börja jobba?
- Finns dessa stringtrosor även för barn?
- Vilka fyrverkeripjäser är lämpligast att avfyra i trappuppgången?
- Jag betalar Eder 100kr för om jag får gå före i kön.
- Betala mig 100kr, annars går jag före i kön.
- Brukar Ni ofta vandalisera det här stället?
- Jobbar ni för Bingo Rime´r med det där utseendet?

Ni jobbar inte för Bingo Rime´r, ni har ju eskimodräkt.
-
-

NATTKLUBB

.... - vägen till artistlivet

Nattklubben Bellafointe låg i en sydsvensk stad. Vilken stad som är sydsvensk, kan var vara en definitions fråga, eftersom de som bor i Sundsvall kan uppfatta Mälaren som sydlig. På baksidan av nattklubben stod under sommarens värmebölja ofta ett litet fönster på glänt. Det var faktiskt fönstret till en liten personaltoalett, som Bengan hade upptäckt under sin morgonpromenader. Inte så att han meddetsamma visste att det var ett toalettfönster, men han kunde snart ana sig till det eftersom han ofta hört karaktäristiska ljud därifrån. Bengan samlade flaskor och burkar, gatan i centrum kunde sommartid, under tidiga morgontimmarna, vara den allra bästa.

Någon vecka senare, i den allt vanligare, riktigt långdragna värmeböljan, kanske orsakad av växthuseffekten, fick han den goda tanken att bjuda sin bästa vän Ella, på nattklubb, till en helkväll på Bellafointe. På baksidan av nattklubben klättrade de in genom fönstret till personaltoaletten, lite mödosamt, men till och med den lite kräsna Ella tyckte att det gick an med en hjälpande hand där bak. Det var också befriande att slippa de kritiska, ständigt spananade och granskande ordningsvakterna i randiga kavajer, - för att inte tala om den 50 meter långa kön på framsidan av Bellafointe. Belysningen innne på klubben var, som det sig bör, ganska dämpad.

Bengan och Ella satte sig vid ett litet ledigt bord nära den hjärtformade scenen. En trollkarl fick fram kaniner ur en hatt. Vissa kaniner skuttade iväg, ner från scenen, till publiken förtjusning. Strax därefter bar hans assistent in en stor bur med hönsfåglar av brasiliansk typ. Bengan undrade vad Ella prasslade med, liksom lite under bordet, och såg aldrig trollkarlens nästa trick. (Assistenten försvann i en dimma av blå rök)

- Vad är det du prasslar med, undrade han närmast viskande i hennes öra. Hon doftade Rexona och glad tjejparfym allraminst.

- Det är en rulleav Biscas Mariekeks som jag tog med från jobbet, viskade hon tillbaka.( Behöver det tilläggas att Ella jobbade inom livsmedelbranschen, hos Willys?) Nu visste Bengan att man behövde inte genast beställa in något från kyparen som irrade omkring bland borden, ibland i oroväckande närhet. Nu hade man sina kex att knapra på. Bengan nickade åt Ella med ett litet leende. Framåt småtimmarna skulle det bli både dans till liveband och kanske en liten pikant nakenshow. Bengan funderade på möjligheten att företa sig en liten spatsertur på klubben, mest för att se om det fanns någon kvarglömt cigarettpaket, eller åtminstone en lång fimp i något av barens askfat. Men han bedömde risken var för stor att bli upptäckt av de alltid misstänksamma ordningsvakterna. På scen tog nu ståuppkomikerna Bendrik Koffert och hans naturtrogna latexdocka sin välförtjänta plats. Ella bet i ett keks och såg det hela.

- Hur skall vi komma härifrån om de har stängt personaltoaletten?, frågade hon plötsligt. Bengan svarade inte omedelbart, men sade sedan;

- Vi går under nakenshowen. Då är det ingen som upptäcker något annat, inte ens den där vakten, Leffe Elbert (som han kände sedan tidigare) Ella tittade på Bengan, lättad, men fortfarande undrande. - Ja, Ella, lita på mig. Bengan lutade sig framåt över det lilla bordet.

Just då passerade en kypare, redo att ta emot en beställning, men han trodde att Bengan och Ella var ett nyförälskat par som pratade förtroligt med varandra, så kyparen (Slobodan) lät det bordet vara för tillfället.

Efter Bendrik Koffert, som lockat fram många glada skratt hos publiken med sina fräcka historier, kom då äntligen musikgruppen TwoNighters

- Vad vill ni höra?!, skrek snart gruppens stjärna (Stringo) vid mikrofonen.

- KAN NI SPELA ”JAG FÅNGADE EN RÄV”?!, ropade Ella ifrån det lilla bordet invid scenen.

-Måste du väcka uppmärksamhet!, fräste Bengan viskande från andra sidan bordet.Två timmar senare, efter att det dansats vilt, hjulats och ståtts på händer framför den hjärtformade scenen, var det dags för ett avbrott. Musiken hade paus, men istället skulle det bli spännande exotisk dansuppvisning , av det nya ryska fyndet Garbotjorvskjaj. Det visade sig vara en hel grupp på fem personer, endast klädda i björnbärsbuskar och solglasögon. Att det var både kvinnor och män rådde det ingen tvekan om. Den kände Gry Forsell som var konfrencier, frågade efter första numret;

- Har ni inte rakat er?

- Njet. , var det ärliga svaret. Både Bengan och Ella var lätt roade, men också tillräckligt uppspelta för att för ett ögonblick glömma bort att man var på nattklubben Bellafointe olovandes. Under nästa exotiska dansnummer, med musiken pumpande från några små franska svarta högtalare, ställde sig Bengan upp och lossade livremmen. Hans trasiga jeans föll till golvet, han slet av sig sin röda skjorta med vita prickar och rusade upp på scenen. Ella rev av några knappar på sin blus och slingrade sig ur den blå kjolen. Publiken började applådera. Snart var hon också uppe på scenen i sina högklackade, men stabila Kajsa Anka skor.

Nu blev publiken alltmer högljudd! "Take it off! Take it off!, skanderades det alltmer unisont. Ordningsvakterna kunde ju inte ingripa, i överväldigande majoritet hade man nöjda kunder i salongen, däribland dem Albin Per från kommunfullmäktige, som sades vara inblandad i klubbens ägarstruktur. Åtminstone hade han insyn i hur utskänkningstillstånden fördelade i den lilla staden, söder om Sundsvall.

Genom att bli en del av showen lyckades Ella och Bengan uppleva en lyckad gratiskväll på Bellafointe.

Av detta kan vi lära; genom att bli en del av omgivningen så kan ingen märka gökungarna som vistas där olovandes. En landskapstapet ljuger aldrig. Som en del av fotot i lokaltidningens skandalreportage, genom detta foto, visste nu lokalbefolkningen att Bengan och Ella var artister!

ACTIONFILM-KLUBBEN

ACTIONFILMKLUBBEN

med Stephan Spelberg


...Filmer med Steven Segal jag inte sett. Ännu.

Hej Filmälskare. Satt och diskuterade med min kompis Jesper om filmerna som ännu inte gått upp på biograferna. Jesper hade faktiskt varit nere hos Video-Mix och frågat om de redan fanns på DVD. Men nej, så var det inte. Eftersom vi ofta ligger steget före beslöt vi oss för att ändå diskutera filmerna.


The Olympic sumo-rider Spy from the Sky (Sv.titel: Nu blir det GUULD)
Handling: Som karate&kickboxingkunnig, och även, sportfotograf, får Steven snart ett nytt uppdrag; under en stor tävling i friidrott. Genom ett titthål i en madrass skall han utreda en förmodad dopingskandal. Höjdhopparna har setts flyga omkring över stadion. Spjutkastare jagar småvilt på läktaren.Det visar sig snart att publiken är dopad, inte idrottarna! Steven hittar snart ett lugnare jobb, som karate&kickboksningkunnig kombinerad modeexpert/livvakt där han lyckas han förhindra ett slagsmål i en bubbelpool. Det visar sig vara upptakten till en stor härva med många besynnerliga varelser inblandade; dem kastar han upp i lampkronorna., endast iklädd i sumobrottarstringblöjor!

Jesper: Den här var väl ändå rätt häftig. Jag gillar scenen där Steven ligger gömd i madrassen där stavhopparna landar.

Stephan: Ja, det påminner lite om Chicks from the Sky.

Jesper: Men här var det ju killarna som landade

Stephan: Visst, lite gayigt.

Jesper: Men släggkastarna var i alla fall macho. Såg du han som slungade ut TV-fotografen! Stephan: Klart jag såg.

Betyg: En Klar Fyra


The Man with the Plastic Gun (Märklig nog inspelad i Sverige, i Jokkywood. Sv.titel: En Kokt Kuuuåouv me tillbehör)

Handling:Här har vi Steven som kombinerad karate och kickboksningskunnig snöskooterförare/vetenskapsman, som utför experiment med blåbär. I den första snön utreder han blåbärsstölder i skogen bakom laboratoriet. Steven provar på backhoppning, i en fartfylld duell med skurken Mokk. Båda landar i en korvkiosk. Vem hinner först greppa den den gyllene senapen på hyllan? Biroll av Dolph Lundgren, som Utrotaren från Anticlimex (beställningsjobb från Kiosken). Golphen, som han ibland heter, avverkar 247 japanska turister samtidigt som han äter en Korv me brö´ och ser på TV. Steven får senare i filmen nytt jobb, som karate& kickboksingkunnig jultomte i Stockholm, där han får syn på Carl-Bertil Jonsson i färd med att stjäla ur postsäcken. Ur säcken kommer tusentals ivriga östeurope´r i WinZip-format. Steven får fullt upp hela julhelgen. I den mystiska tvättmaskinen, möter han sin kanske hittills värste fiende: Doktor KrymPollo, men Steven tar fram sin Laserkanonmaskingevär och låter det tala så att hela tvättstugan blev en krater!!

Stephan: En upplevelse. Frågan är om Steven kan vara bättre.

Jesper: Men inget för dom yngsta kanske. Backhoppning är farligt.

Steven: Så sant, men kiosken var ju bara en attrapp.

Jesper: Kul att se Dolphen igen. Visste inte att han börjat jobba för Anticlimax.

Stephan: Inte jag heller. Där har dom fått in en verkligt tillgång.

Jesper: Visserligen bara ett beredskapsarbete. Filmen faller lite på ett osammanhängande manus, skurken Mokk visste inte heller skillnad på Poms Fraits och.....

Stephan: Du menar Korvarna?

Betyg: Klar Tvåa

Trip in Circles(Sv.titel: Rondellen som visste för mycket)

Handling: Som ofta anlitad karate och kickboksningskunnig parkeringsvakt bevakar han en populär rondell. Misstanke finns att mystiska långtidsparkerare grävt ner en skatt i det lilla grönområdet i rondellens mitt. Därifrån går en tunnel till banken, Der Schwartwaldbank. Han blir god vän med Schwartzwaldmannen. Lill, filmens kvinna, visar sig vara en karate/kickboxningskunnig, och boaormsaktig i vingum, som genast slingrar sig runt bankdirektören.Dinosauriemedverkan. Steven fightas med en naturtrogen Tyrannosaurus Rex mot trehundra asiatiska bankkunder - och avgår planenligt med segern. Parallellhandling;Som nyanställd karate&kickboksningskunnig plastkirurg har han även hjälpt Betty Gorgonzola flera gånger. Vår hjälte expedierar tjugotvå asiater och nitton utomjordingar med en propellerspark medan han använder Latteautomaten. Betty omskolar sig till bagare som hon tycker är mycket roligare, "när man ändå är uppe, kan man likaväl gå till jobbet". Senare i filmen pensionerar Steven sig, och som nypensionerad karate/kickbokxningskunnig spelbutiksföreståndare, med utsikt mot rondellen,, lyckas han en dag pricka in 10 rätt på tipset! (Ingen utdelning: J Ä Ä Ä Ä C K P O T T!).

Stephan: Egentligen en propaganda film för Svenska Spel.

Jesper: Såg du skurken som skulle fylla i en Bomben-kupong?

Stephan: Ja, hahaha, han kryssade överallt.

Jesper: Dyr insats, men han helgarderade väl alla läggmatcher.

Stephan: Vad tyckte du om filmens Quinna?

Jesper: Svårt att se skillnad på henne och utomjordingarna, faktiskt.

Stephan: Såna utomjordingar har jag inte sett på länge faktsikt. Såg ut som små grodorna.

Jesper: När han (Steven) kom upp ur jorden trodde jag först att det var en mullvad som körde motorcykel.

Betyg: En Klar Trea


Fish&Microchips (Sv.titel: Mandom mod och Norske men) Handling: Som karate och kickboxningskunnig flugfiskare får han under ett pass syn på en Gädda som antastar en grupp Aborrtjejer. Vår hjälte kastar sig i vattnet och dyker, men flytvästen gör att han aldrig kommer under vattnet, och han flyter nedströms, ända till vattenfallet.... (OBS. Dubbad till svenska) Föreningen VSLVTPFIB (Vi som lagrar wåre tomme Pet-Flasker I Bajekaret) är ute på jakt och lyckas rädda Steven. Som tack utrotar han deras vägglöss och förortsskalbaggar med hjälp av karate. På badrumsgolvet möter han sin kanske värste fiende någonsin, Super-Zilverfisk.Filmen slutar med en jättelik pingisturnering utomhus, men, polishelikoptrar förstör det hela. Rotorbladen får bollarna att bete sig som yra galningar, och det allra värsta, Steven´s hästpiskatoupe´ blåser bort, och lägger sig som ett besvärligt Slimy- Alien rakt i plytet på en gangster!
Stephan: Genialiskt.

Jesper: Ja, här har vi nog en fullträff. Roligt att den är inspelad i vårt kära grannland.

Stephan: Ja, och dubbad till svenska tack o lov.

Jesper: Det kan vara svårt att hinna läsa texten.

Stephan: Gillar handlingen också, inte bara för att den ligger tiden.

Jesper: Har du haft några kontakter med VSLVTPFIB?

Stephan: Nej, man jag funderar på det efter att vi druckit ur den här 12-packen med Pepsi-Cola som jag köpt in för denna filmvisning.

Jesper: Jag tror jag också skall gå med.

Stephan: Men du får inte ta hem de tomma Pet-Flaskerna. Det är ju mina.

Jesper: Jaså, vem betalade förra gången då, när vi kollade Pippi Långstrump i den okända mellanöstern-filmen?

Stephan: O.K. Jag ger mig min gode Jesper, men jag drar det på din lön.

Betyg: En Klar Femma

(Foto: Steven Segal spelar även fartfylld guitarr)

ett trafikmagasin

S P E R L I N G

H O L L I S

FRÅN MIN SIDA SETT

- ett trafikmagasin -

Att gå över till h ö g e r t r a f i k kan min själ ha sina sidor. Nyligen, när jag skämtsamt slängde ut en blick igenom den b a k r e vindruutan, i min gröna Saab 96, slog det mig att sikten bakåt inte är annorlunda än tiidigare. Någonstans känner man sig luurad. På något sätt skulle man vilja att trafiiken liksom ändrat karaktär på grund av allas vår högertrafikomläggning.

Inte ens RONDELLKÖRNING uppenbarar några nya sensationer. Efter tre varv brukar jag tröttna och puttar in på någon avfart, kanske stannar till vid en kiosk i Flingonbäcktuna, om än lätt besviken. Kanske köper jag en Loranga. Sån e jag. I skolan kallade dom mig för LO-Ranger. Inga s e e g a bilar här inte!! (Dessutom brukar jag aldrig hitta någon som ens liknar en Saab 96) Vänstertrafikens högste beskyddare, LEFTY-ZORRO, har tidigare berättat till sin personlige mekaaniker Hildingtuna Williamsson, att Volvo egentligen lämpar sig för rondellkörning i hög fart. Med delar av familjen i bagageutrymmet blir c e n t r i f u g a a l k r a f t e n inte tillnärmelsevis så stark vid acceleration. Kommunisterna har förresten kommit på ett nytt sätt att få jämn-vikt i bilen.

TESTER HAR UTFÖRTS

Tester har utförts på landsvägar i Sibirien. Alla får sitta fram. Man har det varmt o gott i kupeen. Det anses mest rättvist. I det här fallet går det väl bra när bilen ändå inte rör sig ur stället. Leftys tips om hur man löser petroleumbrist är säkert värt ett större omnämnande än som får platys i dessa anspråkslösa spalter. ”Gräv själv” är Leftys enkla men geniala råd. Själv träffade jag honom i påskas när han hade börjat provborrningarna. Mest påminde det till en början om ett beredskapsarbete hos Folktandvården, men hans personlige mekaniker grep efter ett tag resolut in. Jag frågade honom, Lefty alltså, om det var någon mening att göra borrhålet två kilometer från bensinmacken. ”Jag gillar Kamp”, sade han och fortsatte med ett skratt; ...”…och så har jag Esso-Larsson som förebild”. Det kunde man inte tro

GENTLEMÄN

Man kan säga vad som helst om dess vägens gentlemän. Pumpa däck kan dom. En Wolkswagen kleinbuss, full-lastad med kinesiska studenter, fick punktering precis framför busshåll-platsen, där jag påpassligt parkerat min gröna Saab 96. Den är härlig att köra. När jag körde därifrån kunde jag se igenom bakrutan. Någon blinkade ivrigt med lyset. Det var nöjda kineser, som snart körde upp jämsides. Av någon anledning låg dom kvar till höger om min ettriga Saab, vinkade och pekade på den mötande trafiken. Det bevisar bara att 1000-miljoner kineser kan ha fel. På vänster sida finns ingen mötande trafik. Inte om man heter LO-Ranger. Jag körde nämligen på vänster sida av vägen, på cykelbanan.

Det har inte en GULA FARAN lärt sig fatta ännu, individens frihet.

Jag betalar för fan min sjukvård själv.

SPERLING HOLLIS

EGEN LÄGENHET

Dygnskostnader
Kostnaderna för olika påföljder som verkställs i kriminalvården varierar, eftersom de har olika slutenhet och personaltäthet.
I en sluten anstalt kostar den intagne i genomsnitt drygt 1 900 kronor per dygn. Det beror på den höga fysiska säkerheten och hög personalnärvaro. Kostnaden i en öppen anstalt är drygt 1 400 kronor i genomsnitt per klient och dygn.
Kriminalvård i frihet är jämförelsevis betydligt mindre kostsamt. En klient i frivården kostar i genomsnitt 164 kronor per dygn.

(textKälla: Kriminalvården)