Wednesday, May 21, 2008

Saturday, May 17, 2008

Sveriges Hemliga (?) Försvar.


Inte behöver någon vara expert för att konstatera att de planerade svenska försvarsnedläggningarna är i ögonfallande. För någon vecka sedan diskuterades de i SVT:s Agenda. Det var också i ögonfallande att den ene var, uniformerad, från försvarshögskolan (?) i Finland och den andre, Sveriges representant hade en dialekt som avslöjade att även han hade finska rötter. Förutom den alerta helsvenska (?) kvinnliga programledaren, var det inte fler. Hubinette ledde det lilla kabinettet.
Det var framförallt några framstående svenska politiker jag saknade. Är det svenska politiska jet-setet så- in- i -Norden ointresserade?
En gång i tiden var sådant här löpsedelsstoff, rikets säkerhet.
Under den förra regeringen hade knappast skett någon militär upprustning, men under den nuvarande har jag en stark känsla av att man ser Sverige som ett företag, en firma. Företagsledningen kapar helt enkelt de delar som är olönsamma, oavsett konsekvenser, inte minst för de anställda (=skaffa ett nytt jobb)
Däremot k a n JAS projektet vara lönsamt...., ifall, om.... det är lite status också att ha high-tech, som kanske står sig i konkurransen, ...om de där d ä r b o r t a bara skulle köpa in några plan.
Jag är varken för krig eller militärstyre. Men jag är emot total avsaknad av öppen organisation, för olikartade beredskapssituationer av gemensamt samhällsintresse.
Militär beredskap kan innefatta många andra saker än krigföring, till exempel en välutvecklad organisation att ta till vid naturkatastrofer, stora industriella olyckor, terror.
Sådant sker inte Sverige är ett vanligt motargument.

N ä r något händer, blir det traumatiskt.
Det fanns ju nära ingen beredskap alls.
Då börjar man leta efter syndabockar.
Aftonbladet och Expressen griper då in...

Vad kommer ut i andra ändan av omfattande militära nedläggningar?
Kanske börjar man redan inom några år diskutera obligatorisk samhällstjänst?