CLUBHOUSE V A L E X T R A

CLUBHOUSE 11 (sista delen)
V A L E X T R A

- Är biblioteket icke vårt?, utropade Jo-Anne.
- Nej, min lilla skogsfågel, det är mitt. Jag förbehåller mig det, förklarade han leende.
Han puffade små rökmoln med sin sjöskumspipa, knackade den mot askfatet och tillade;
- Säkert kommer det att stå illa till med mina luntor, manuskript och samlingar ifall du helt ogenerat finge flyga omkring omkring bland dem; därför, mitt ljuva barn, får du i ersättning de andra tolv rummen. Att börjamed, denna sal och de två salongerna, som vi nu skola ta i betraktande.

Mycket hade hänt den korta tid jag hade varit i Flängby. Jo-Anne Newlander hade gift sig med Sluthger den Förste, som hastigt kommit hem
från sin långa vistelse på Capri Han var ju den egentliga ägaren till Clubhouse, men varit borta så länge att man lite till mans trott att han helt övergett det anrika nöje- och rekreationsetablissmanget. Dessutom var det inte speciellt lönsamt
Men nu skulle det bli nya tag! Det var valår och Clubhouse lanserades i fackpress som alternativet till Palmedalen. Städningen hade varit omfattande Matsalen var nu en stor salong möblerad i rött, med tapeter
i vitt och guld. Den var präktig och inredningen vittnade om mycken smak, signerat Dinah von Kindereggen, som fortfarande var trivselvärdinna.

Visserligen hade Jo-Anne och Slutgher den Förste träffats tidigare, innan han for till Capri, men det hade bara sagt Klick för någon vecka sedan. när hon låste dörren till duschrummet på andra våningen. Initiativet till giftermålet var således egentligen Jo-Annes, men hon hade sedan valt att hålla en låg profil eftersom Sluthger var ganska gammaldags.
De promenerade nu omkring i huset för en sista inspektion, innan det skulle denna sensommar invaderas av valarbetare, partifunktionärer, lobbyister och andra intresserade med egna montrar.
- Här min lilla hämpling, skall du kvittra och arbeta. Detta rum är ditt, och jag hoppas du tilåter mig få komma och stanna här vid din sida, då aftonen utbryter, för
att vi i lugn och glädje glömma dagens bråk och drömma vid tonerna av din sång. sade Sluthger när de kommo till det halvplan neråt källaren där Jo-Anne tidigare
hade sin berömda och ökända kroppsscanning-studio All den apparaturen var nu bortmonterad, utan att Sluthger någonsin förstod sig på dess syfte-
- Skall du endast komma hit om aftnarna?, frågade Jo-Anne.
- Åh, du tror kanske att jag i veklig vila skulle glömma mig kvar här hela dagen och förgäta att livets lösen är arbete. Nej, lilla fågel, så får det icke bliva, och så vill du icke heller hava det. Du är hustru åt en man, som önskar verka något gott, så att man icke kan säga, när han en gång dör, att han på ett ovärdigt sätt slösat bort det kapital Gud givit honom.
Jo-Anne teg, log, men var inom sig allt utom belåten. Klart att hon var inte nöjd. Hon hade fått göra slut med sju killar för att vara Sluthger den Förste till lags.
Den erfarna Dinah von Kindereggen hade försökt trösta henne.
- Teoretiskt är det fullt möjligt att ha åtta killar. Det man inte vet om har man inte ont av, om du förstår vad jag menar.Vad den ena handen gör, behöver inte den andre veta om.
Dinah och Jo-Anne var bästa väninnor och hade ofta små hemligheter tillsammans.

In till sena kvällen arbetade personal ute på gården, och naturligtvis i trädgården, och på bondens åker intill. Man monterade upp en mängd partytält och körde dit friggebodar
Det hängdes upp banderoller.
Till och med fick man upp ett par rejäla flaggstänger på framsidan, vilket onekligen gav hela parkeringen ett lyft. De stängerna var ovanliga på det viset att de målades rödvita och såg ut som polkagrusar.
Husets herre, alltså, Sluthger den Förste, hann aldrig bli förargad över lättsinnet.
Nästa morgon nämligen, var de på plats, alla valaktivister.
Det skulle bli publikrekord på Clubhouse.
Borta var rockenrollen och andra konstiga spektakulära uppträdanen.
Nu skulle man diskutera landets framtid med saklighet och förstånd.

Den populära Paul Mädchen hade anlitats som konfrencier, till sin hjälp hade han åldermannen Harry Bankell tillkallad från Isle of Man.
Alla partier hade sina egna stånd på ägorna, men all fick också gör ett framträdande på scenen framför huset mot trädgården, altanen som hade använts vid otaliga musikframträdanden
- Du som kommer från Schwittcherzerland,urschäkta min lunchfylla, vad tror du om dagens drabbhningar?. sade Harry Bankell i mikrofonen, i en inledande fråga riktad till Paul Mädchen.
Harry var i godform i sina lätta sommarskor, som smattrade mot altanens bräder.
- Jodu, Harry, en sån här dag vill man helst ligga på badstranden, med ett par klämvänliga brudar, men jobbet kallar. Spännngen kallar!
Men innan man vet vad som är så spännande måste man veta vad som är så spännande!
Välkomna förste talare!
Från KUSTDEMOKRATERNA, vi välkomnar Binge och Ben !!
Drygt trehundra personer i tradgården gav dem en varm applåd.
Binge var kvinna. Ben var hennes tystlåtne manliga partikamrat. De var ursprungligen danskar, alltså en minoritetsgrupp
- Vi vill kounna ha fraei sex på stranden Vi har betaulat böuter fö mounga gåunger! Trehundrasjuttiosex gåunger!
- Kan det inte bli för mycket av det goda?, inföll Paul Mädchen

Spridda applåder hördes. Det var ungefär vid denna tid jag själv anlände till Clubhouse. Hade tagit taxi från Flängby och med mig hade jag två unga konststuderanden, Trixy och Gema, från estetiska gymnasieskolan.Vi trängde oss genom folkmassan och satte oss i gräset ungefär trettio meter från scenen.
Lade märke till att Jo-Anne Newlander promenerade hand i hand med sin äkta man en bit ifrån. De tittade på bondens gård, kanske var de i inköpstankar?
Nästa parti på scenen var BANANREPUBLIKENS VÄNNER, vars företrädare Josemite Jan inte sparade på orden
Innan det, Harry Bankell grep påpassligt in, ville säga några vänliga ord innan partiledaren Josemite Jan fick ordning på sin mikrofon
- Det här ÄR mina pphershonliga Favoriiheter! BANANREPHUBLIKENS VÄNNER är FrAaaaaaaAmzzztiiiiiiden!!
Josemite var inte sen att ta fasta på Harrys optimistiska inledning,
- Så sant! B.V. är svaret på din ångest. Ingen skatt. Ingen stat. Bara bussiness!
Rikliga spontana applåder hördes. En ung man hjulade framför scenen av ren glädje.

Jo-Anne och Slutgher gick neråt trädgården, tills man kom till äppelträdet invid Jo-Annes Keyboard Helicopter stod parkerad.
- Min lilla fågel, jag har en ganska egoistisk bön till dig; skall du bevilja den?
- Tvivlar du härpå, svarade Jo-Anne leende.
- Nej, men det kan komma en dag, då det blir obehagligt att rätta dig efter denna önskan.
- Det betvivlar jag. En bön av dig Slutgher den Förste, blir mig alltid helig, sade Jo-Anne och petade lite med sin röda sommarsko i gräset.
- Tack! Sjung aldrig större sällskap, gör aldrig din röst till ett medel att förskaffa dig beundrare eller väcka uppseende, utan låt
denna underbara stämma förbliva något som du fått av Gud, för att utgöra ditt hems glädje.
- Varför det?, sade Jo-Anne och såg Slutgher i ögonen.
- Jag tror icke att din sång för mig skulle äga samma tjusningskraft om jag finge höra dig sjunga i ett större sällskap.

Uppe på scenen var det dags för ett nytt parti att presentera sig. Paul Mädchen introducerade partiet med sedvanliga bombastiska gester;
DEN ICKE ÖNSKVÄRDA GRÅ MASSAN MED JUDY !
- Hur får man ett sånt namn? Är det du som är Judy?!
- Jhjovisst.
Judy var en tunn och lång tjej i svart. Hennes hår bara hängde rakt ner som om varje hårstrå var permanentad med hjälp av en lång linjal.
Mascaran var naturligtvis i svart och läpparna mörkröda.
- Nå, Judy, berätta om ditt parti! Är det din man du har med mig?
- Nej, jag är lesbisk, men jag kan ha Åke med mig ändå. Han kan vara bra på att brygga kaffe.
- Intressant. ..., vad är Er huvudlinje i det här valet?
Paul Mädchen var ivrig att klämma ett upplysande svar från DEN ICKE ÖNSKVÄRDA GRÅ MASSAN MED JUDY.
- Ja, inte är det vård, omsorg och skola. Vi vill ha Cash. Jag menar inte Johnny Cash
Intensiva applåder utbröt.

Från min sittplats. på en rutig filt i gräset, trettio meter från scenen, kunde jag se i ögonvrån att Jo-Anne och Sluthger var i handgemäng, men jag kunde inte höra
vad som sades. Jo-Anne slog på sin man med en stor kudde så att dunen yrde. Vad stod på? Jag knuffade till Trixy och Gema, pekade neråt trädgården, ville att
de också skulle se en typisk incident på Clubhouse.
Sluthger satt på passagerarplatsen i hennes KeyBoard Helicopter, viftade med armarna! Det yrde av dun från kudden.Kanske bara ett vanligt gräl mellan äkta makar, tänkte jag först, men kom sedan på att jag kanske borde informera komissarie Barbieby som stod vid glasskiosken på framsidan av huset.
På grund av den nya nolltoleransen mot våld borde han meddelas. Hade lagt märke till komissarie Barbiebys trygga närvaro när jag kommit i taxin.
Reste mig och började tränga mig fram genom folkmassan närmast scenen.

- Nu vill vi inte råna fler banker!, deklarerade partiledaren Judy i högtalaren.
- Judy!Judy!Judy!, skanderade ett gäng killar.

Jag hittade mycket riktigt komissarie Barbieby vid glasskiosken, han höll just på att avsluta en Ice-Rocket, en isglass med hallonsmak.
- Den där är inte så dum!, sade jag. nickade mot glasspinnen.
- Men Creamy Escimoe, är bättre!, inföll komissarie Barbiebys assistent Waughan, som satt i gräset alldeles intill.
Han hade maskerat sig till hippie med hjälp av en liten peruk. På så sätt kunde han förmodligen infiltrera alla kända terroristgrupper på Clubhouse,
en dag som denna, en av de största dagarna. Alla var ju här. Tror att Waughan hade. fått hjälp av en känd hippie-konservator i Flängby, Erling Sundborn,
så verklighetstrogen som Waughan såg ut. Ingenting hade fått gå fel
- Ja, Barbieby, det verkar vara ett bråk nere vid östra delen av sektion B, ser ut som ett KeyboardHelicopter intermezzo, sade jag till sist.
- O.K. Jag tar över, sade Barbieby och började springa runt huset. Eftersom man renoverat Clubhouse en hel del sedan komissariens senaste
besök, sprang han fel, in i en tunnel av plywood som ledde till köket. Där stod Wolfgang och tillredde den sista finishen på några läckra asiatiska maträtter som passade bra till lunch.
- Du Wolfgang, hur hittar man ut härifrån? sade Barbieby och snappade åt sig en välkryddad matig köttbulle.
- Barbieby! Sällan man ser dig Ta till höger efter svängdörren! Då kommer du ut till scenen.
I köket stod också Dinah von Kindereggen och hjälpte till. Hon rullade wongköttbullar, med sina långa välmanikynerade fingrar. i ett litet förkläde och högklackade skor. Hon liksom vibrerade fram nya köttbullar hela tiden.
- Vad duktig du är, sade Barbieby och blinkade till Dinah.
- Tanga på dig själv du, svarade hon och fortsatte jobba. Sällan man såg Dinah von Kindereggen stå relativt still på det där viset, annars brukade hon fara omkring från än det ena till det andra.

Nere i trädgården hade Jo-Anne insett att hon stod inte ut med sin man Sluthger längre.
De hade varit gifta i fjorton långa dar.
Hon hade fått ett raseriutbrott och tillkallat sina superkrafter. Med invanda supergrepp tog hon tag i i sin man, doppade honom i en tunna med tjära,
som stod på andra sidan staketet, intill bondens gård
Blixtsnabbt tejpade hon för munnen på honom med stark textiltejp.
Kudden från hönshuset kom väl till pass som ljuddämpare, minskade även synliga skador.
Att han var nertjärad kunde hon förklara som en del av en arbetsplatsolycka.Om han kastades ut från helicoptern som ett svart kletigt kolli över scenen, kunde hon förklara genom, att var en självmordbombare som ville försvåra den demokratiska processen på Clubhouse. Sådant kunde alltid hända!
Inget brottsligt såg hon i detta, hon var ju i grunden feminist.

Hon satte den tystade Slutgher i baksätet på KeyBoard Helicoptern,
startade maskinen och lyfte.
Hennes plan var att köra ett reconseringsvarv först, på en höjd av ungefär 200 meter

Det var vid denna tidpunkt komissarie Barbieby kom ut på scenen.
Sorlet var omfattande. Ingen hörde att Jo-Anne Newlnader lyfte med sin
KeyBoard Helicopter. Konfrencieren Paul Mädchen hade precis presenterat SVERIGEKEMIKRATERNA.
Dess företrädare hade ställt fram två stora pastellfärgade plastbaljor
- Visa ballarna! Visa ballarna!, skanderades det från publikhåll, mest högstadiekillar förstås.
De fick ju inte ens rösta, vad gjorde de där?
Vid dessa olikfärgade baljor stodo två yngre män i bara underbyxorna, men dessa steg snart ur dessa.

Den ene av de unga männen var smutsig, riktigt smutsig.
- Nu skall vi se vad gamla hederliga välparfymerade Surf kan göra med den här pojkarna! Ni högstadie killar framför scenen, kan ni vara tysta! Annars riskerar ni också att få era stjärtar tvättade
Partisekreteraren Åke Doki från SVERIGKEMIKRATERNA lyfte upp ett stort paket med det välkända tvättmedlet i sin famn.
- Det är nästan som på Ladie´s Night! utropade en kvinnlig åskådare som har bett att få vara anonym.
- Se så olika långa dom e´, man kan inte tro att det är tvillingar, skrek en annan
Komissarie Barbieby lossade livremmen, hans bruna fritidsbyxor ramlade till golvet.
Varför? Var det grupptrycket?
Hade han svag karaktär? Var han exhibitionist?
- Här har vi en badare till! Och han verkar vara en riktig baddare! Nu är dom trillingar!, skrek Paul Mädchen halvsittande på scenen..
Det plaskades i baljorna
Publiken gav dem vilda applåder. Både Trixy och Gema trängde sig fram närmare scenen för att kunna se bättre.
- Det här är bättre än rock-festival! sade Trixy ivrigt till sin studiekamrat.
Gema tittade med stora ögon och bara nickade.

Jo-Anne Newlander cirklade ovanför Clubhouse i sin KeyBoard Helicopter, men hon släppte snart sin last som planerat. Hennes pasagerare, Slutgher den Förste for som en svart projektil genom luften, passerade tursamt några elledningar, och "landade" med ett brak mittimellan de pastellfärgade baljorna.
Publiken skrek. Altanens bräder sprack. Alla sprang åt olika håll.
Barbieby sprang in i köket medan badvattnet droppade om sin rödbleka kropp, gömde sig bakom Wolfgang,
Men, han var i alla fall ett fall på spåren.Han hade nyss upptäckt ett svart lik i trädgården, och det hade kommit direkt från himlen!
Ett UFO?
Hans assistent Waughan skulle få undersöka det med ett förstoringsglas. Hans hippieklädsel var en Combivariant, som kunde användas även om man ville vara scout, en vildmarkens vetensapsman. Man kan säga, att Clubhouse var nästan ute i vildmarken.
Poliskåren var alltså beredd på ett ingripande under svåra förhållanden,

Jo-Anne ville med sitt slutgiltiga vapen bomba bort slöseriet med tid och dekadens på Clubhouse, hon hade verkligen sett till att ägaren spelade en central roll.
Som änka skulle hon naturligtvis vara, ensam. ägare i fortsättningen.
Som Anna Anka kunde hon kanske behöva en eller flera assistenter.
Men nu var det hon,... som bestämde allt! Hon var Top-Chef !!

Valprocesser var inget för henne, det kunde pöbeln ha därute någonstans
På hennes, bara hennes, visitkort skulle det i fortsättningen stå;

DICKTATHORINNAN JO-ANNE NEWLANDER af CLUBHOUSE, ab libitum

Makten var äntligen hennes.