C ; U B H O U S E 10

CLUBHOUSE 10

I sista stund hade kommisarie Barbieby stoppat avvisningen av män från Clubhouse. Hans assistent Waughan hade påverkat honom i den avslutande detaljdiskussionen genom att ställa frågan; "Vem skall vi nu arrestera istället? Vi kan förlora våra jobb". Det var svåra frågor för Barbieby. Utan jobb kunde han inte klara avbetalningarna på sitt privatflygplan. Egentligen hade han velat ha en KeyBoard Helicopter som ordningsvakten. men hon Jo-Anne Newlander, hade ensamrätt på KeyBoard Helicopter. Själv hade jag blivit tvungen att skaffa busskort eftersom det blivit dyrt att bo på Clubhouse. I alla fall: en enkel biljett, DÄRIFRÅN

Just denna onsdag i juli hade jag tänkt åka in till Flängby, men passade ändå på att äta frukost på altanen. Ett stort glas mjölk och ett par ostfrallor smakade alltid bra.
Det var soligt och blandad molnighet, tur det, för den senaste tidens värmeböljor hade nästan gjort alla lite förvirrade. Mitt emot mig vid frukostbordet satt trettonåriga Ylva som hade fått sitt första sommarjobb. Ja, från början hade Ylva ofta varit på Clubhouse som åskådare av olika evenemang, senast eftermiddags konserten med the Midgets Hon hade sminkat sig som om hon hade två blåtiror, hade en monstertatuering på ryggen, men verkade annars glad och pigg.

- Har Du jobbat här länge, frågade hon överraskande artigt.
- Nej, jag jobbar inte här. Men bor här, det gör jag. Hyr mig ett rum som sommargäst
- Kan man vara g ä s t här? Man måste ju leva också, hävdade hon och tog en klunk ur sitt glas med Coca-Cola
- Så sant, här på Clubhouse gör vi just det, lever.
- Var får du pengar ifrån? Jobbar du i hamnen? Vet du förresten att min pappa är Storskrävlarn?
- HaHaHa. "Jobbar i hamnen".... Jag tar ut dom från väggen. I dag skall jag åka in till Flängby och göra just det, ta ut dom från väggen
En stunds tystnad uppstod, jag fortsatte när jag avslutat min andra fralla;
- Så du är här och äter raggarfrukost.... cola och wienerbröd? Storskrävlarn? Är det din pappa?
- Det ser du väl.
Hon verkade lite förargad.
- Jag såg dig hångla med Dinah under Midgets konserten förra veckan. Är ni tillsammans? Är det din tjej?
- Nej, jag är inte hennes kille. Men Storskrävlarn...?
- Ja han kommer hit om en kvart Och det är inte m i n kille. Det är min pappa.

Just då passerade Jo-Anne Newlander och Hanna från Havanna i sina korta rödvitrutiga klänningar. De skulle iväg och spela Wonder Ball bakom knuten.
Jo-Anne hade gett mig behandling en vecka tidigare i kropsscanningen, i bästa fall kunde man kalla det för healing.
- No hard feelings...?, sade hon leende vid mitt bord.
- Nej, Nej, det är avklarat nu.
Jag hade vett att vara nöjd. Männen skulle få bo kvar på Clubhouse efter kontraordern från Barbieby.

En storvuxen man kom in från trädgårdssidan. Gissade att det var Storskrävlarn, pappa till Ylva.
- Jag vill beställa. En flaska vermouth och flera glas. Jaså, lilla damen skall spela tennis,
FickTennis? HöHöHö! ..Asch, jag bara skojade, jag menade flick-tennis. HöHöHö
Med gester ville han vinka till sig Jo-Anne Newlander som stod närmast drinkvagnen.
Hon stannade till, lade ner sitt stora Wonder-Ball racket på altanen, gick fram till Storskrävlarn.
- Vill för er framföra en sång innan jag sätter mig ner i detta utmärkta trädgårdsmöblemang! Utan lavemang!
Innan Jo-Anne han säga något drog han igång;

DU BORDE KÖÖPA EN TY-ROOOLERHATT....
BARA FÖR ATT..... LOCKA FRAM
ETT
CHAT !!

Trevlig kille! Det behövdes underhållning på Clubhouse som riktade in sig på oss lite äldre. Men det gick inte hem hos den vaksamma ordningsvakten
- Du kommer att få åka buss härifrån, sade Jo-Anne till Storskrävlarn. För dagen var det något elektriskt fel med kroppsscanningen och därför hade Jo-Anne beslutat att alla ovälkomna gäster skulle skickas från Clubhouse med buss. Det var just den dagen, bussdagen, hon hade tur med timingen.
Fick bråttom att stänga min väska, jag skulle ju med!

Prick kvart före brummade bussen in på gårdsplanen bakom huset. Den var välfylld Jo-Anne följde Storskrävlarn till bussen.
Hon hade kopplat ett grepp om hans armar som hon lärt sig av Säpo, just med tanke på misstänkta terrorister.

- Hej då Ylva!, vinkade jag från bussfönstret
- Va Fan,... känner du min dotter? sade Storskrävlarn buttert.
- Naeh, man kan inte känna en så ung människa. sade jag pch tittade ut genom fönstret.
Första hållplats var Ärtvägen. Den dök upp efter bara någon minut. Eftersom det var modernt i bussen ropades varje hållplats ut i högtalare.
- Tråkigt att du inte fick stanna kvar på Clubhouse.
- Äh, man inte stanna kvar varsomhelst. Det är inte bra för rättsäkerheten.
- Hur menar du? Tänkte du sno någonting.
- En ung fru skulle jag nog gärna tagit med mig under armen.
Han kavlade upp ärmarna på sin flanellskjorta och visade sina muskler, men, Storskrävlarn verkade lite otålig. Han gick längre bak i bussen, satte sig jämte en kompis som stigit på vid Veingeskolan, kanske, en gammal glasskompis.

Vid Grönfodertorken fick bussen motorstopp. Det var ändå en varm dag och solen som stod på från ena sidan blev snart ganska besvärande.
- Öppna takluckan!, hojtade en passagerare.
Den stackars busschauffören gjorde så gott han kunde, försökte banka upp luckan.
Men bussen stod still.
En stadig äldre dam i främre delen reste sig upp, vände sig om och tittade över alla passagerana,
- Hej. Ni som har åkt den här byssen med regelbundenhet har säkert sett mig tidigare. Jag heter Hjördis förresten. Och det är jag som leder symötena i Genevad. Varje tordag.året om. Någon annan har kanske sett mig i kyrkan. Nyligen hade vi en insamling till Röda Korset. Vi fick till och med ett tackbrev från deras högsta företrädare. Nu vill jag passa på att fråga er; Har ni träffat Jesus? Har ni det?
Bussen började röra sig. Hjördis ramlade omkull och försvann ur synhåll, men hon låg någonstans där framme vid chaufförens fötter
- Halleluja!, skrek Storskrävlarn bak i bussen

Nästa ; Stora Böslid

Funderade på vart jag var på väg. Hade verkligen inte haft en aning om landskapet omkring Clubhouse. Det var faktiskt riktigt spännade. Inspirerande.
Tog fram en kexchoklad ur min väska. Såg människor som cyklade. Slätter blandat med små skogsdungar.

Nästa: Troenninge.

Bussen stannade till. Hade hört att detta var Jo-Anne Newlanders hemtrakter.
Alldeles intill låg Rolles StreetKitchen.
Var det här hon lärt sig sitt fotarbete vid närkamper?
Var det här tanken på kroppsscanning föddes?
Och de första superkrafterna?!

Vi satt rätt bra i bussen. Det svalkade från det öppna takfönstret. Chauffören hade till sist slagit bort de med en stor skiftnyckel
Bussen rullade in i storstan. Beslöt mig hoppa av vid hållplatsen Sturegymnasiet. Utanför träffade jag på två konssttuderande tjejer.
Frågade dem om de visste en bankomat i närheten, jag skulle ju ta ut alla mina pengar. Ville söka politisk asyl i Flängby
- Coolt, sade de som med med en röst, vilket faktiskt påminde mig om Rebecca och Fiona på Clubhouse.