Wednesday, March 05, 2008

DOKUMENTÄRFILM-KLUBBEN


med Stephan Spelberg
G-bibliothekets Stephan och Jesper träffades åter i klubblokalen för killar, för att se dokumentärfilmer som ännu inte visats offentligt. Intresset för dokumentärer gjorda av unga filmare är i växande, åtminstone i denna del av världen. I många garage mekkar man inte längre med moppar, man ser dokumentärfilm. De korta, mest bisarra hamnar inte sällan på YouTube.
Stephan: Har du köpt vitlökschips, som jag sa till om ?
Jesper: Nej, det blev ett 24 pack tugg-gummi.
(Således, någon mexikansk kväll blev det inte, däremot en riktig seg men smakfull gummi-kväll.)

KASTVÄSENDETS INFÖRANDE I SVERIGE - en utopi ?
(30min) Handling: Filmaren Rodney Coppola-Persson besöker inledningsvis en skolgård för att dokumentera tatueringar. Några minuter senare befinner han sig i gymnastiksalen och dess duschrum för intressanta närbilder, s k nakenstudier. Intervjuer ingår, men ingen vill svara på några frågor. En återkommande fråga i filmen är om tatueringar kan ses som ett första steg till kastväsendets införande i Sverige. Indelningen sjejer, sour-pups och Mamarazzi verkar klar bland kvinnorna, enligt en ledande speakerröst filmen. Det framhålles ändå att alla tre grupperingarna tillhör samma kast, med likartad lönesättning och likartade uppgifter.

Stephan: Cool rulle. Frågan är om inte den är bättre än många andra försök som gjorts i genren?
Jesper: Du menar Ränderna går aldrig ur, Allan, eller Castingfather?
Stephan: Precis. Vi behöver latrintömmare även i Sverige. Praktiskt med ambitiösa familjeföretg.
Jesper: Det har ju faktiskt med miljörörelsen att göra.
Stephan: Alla kan ju inte bli pappersvändare. Snyggt foto i gymnastiksalen.
Jesper: Du är allt lite småpervers. Det var ju rätt dunkel belysning. Lite skumma scener, men det är väl typiskt Coppola-Persson.
Stephan: Jag visste inte att Mamarazzi finns överallt. Tänk om de smyglyssnar oss, just nu!
Jesper: Så klart, men vi behöver inte vara oroliga för sour-pups. De går sällan på killklubbar.
Stephan: Om de inte gör en attack!
Jesper: Nej, det är nog mest vanliga sjejer därute. Står och säljer gammal korv på någon bensinmack och så vidare.
(Betyg 4½ tugg-gummi tugg)

DE GULA BOLLARNAS VITTNEN
(17 min) Handling: Vi får följa Filippa och Matilda som delar ut Kenokuponger i ett vanligt bostadsområde. De säger sig vara utsända av Bollhova Studenter. Ibland blir de inbjudna på kaffe och tårta, men både Filippa och Matilda är försiktiga när det gäller män. Stora skäggiga, med hängselbyxor. Filippa och Matilda lovar försiktigtvis att 144 Kenospelare skall få följa med till Gotland och träffa Kung Keno. I själva verket är de motståndare till detta, eftersom Drottning Keno inte har inkvoterats. I slutet av denna kanonfilm får man se Svenska Spels representanter spela biljard i the Yellow Room. Christian Look är filmens speciellt inbjudne stjärna. Han ställer frågor till en av statens kontrollanter under en dragning; "Varför är det så många bollar som har samma siffra, är det på grund av att ni har tendenslottning på grund av att maskinen gått sönder av stormen"? En upplysningsfilm.

Jesper: Det här är uppföljaren till Tippa dig Gul och Blå. Imponerande framtidsvision. En framtid som vi redan lever i.
Stephan: Javisst. Bollarna verkar pålitliga. När dragningen visades i slow motion såg jag en hand inne i maskinen
Jesper: Du menar i något filosofiskt i förhållande till de italienska läggmatcherna?
Stephan: Hmm, ishockey ja....minns väl toppmatchen Rögle-Västerås nyligen. Hur i h-te kunde det sluta 0-4?
Jesper: Kan vara en läggis, men i såfall är det ju läge för en ny film; De Svatta Puckarnas Långa Natt - Utan Vittnen. Till exempel. Sånt kan knappast göras i Italien. Läge för Steven Segal att reda upp det.
Stephan: Jovisst. Men nu diskuterar vi Keno. Man ser i alla fall bollarna. Inte som i Bundy.
Jesper: Intressant tanke, att man får se hur det går till.
Stephan: En sammanhängande film måste man göra i slow-motion. Kanske kunde man spela mot ett mål och ha sjuttio bollar redan från start.
Jesper: De som fått in flest bollar i det gemensamma målet vinner. Vilket publikfriande kaos på plan!
Stephan: Intressant. Du menar..., men till och med skarpögd måldomare från Tyskland kan ha svårt att hänga med. Någon digital avläsning kanske? Det vore ju fullt möjligt. GPS-sändare på bollarna?
Jesper: Det är individ mot individ. Och statens kontrollanter kan man alltid lita på, han sa till exempel inte ett knyst till Christian Look.
Stephan: Skulle man även kunna tänka sig individuell publikmedverkan? Tjugo inbjudna som får simma efter varsin boll i en bassäng?
Jesper: Ja. Och då kan ju statens kontrollant också få sig ett välbehövligt dopp. Men jag föreslår inte gula bollar, om vattnet är brunaktigt.
Stephan: Nu pratar du Indien! Vi är ju i Sverige. Jesper, en annan kväll får vi göra slag i saken och öppna skåpet med indiska filmer.
Jesper: Du menar dom där, där alla går klädda i skynken?
Stephan: Nja. Vackra tyger skulle jag vilja säga.
Jesper: Finns det en uppfinning som gjorts i typ mellanöstern, som kommit det västerländska samhället tillgodo under de senaste tvåtusen åren?
Stephan: Nu skall du inte vara på det där viset.
Jesper: Däremot vill dom gärna använda västerländskteknologi. Man åker hiss upp i höghusen och slänger sina kusiner från balkongen.
Stephan: Nu tar du i på ett mycket generaliserande sätt.
Jesper: Nä. Jag tycker de kan flytta tillbaka till grottorna om de inte begriper bättre. Ge dem sand till frukodt så de känner sig hemma.
Stephan: Nu är du inne på en mycket förenklad diskussion. Låtom oss förhöja intellektet och samtalsnivån genom att se västerländskfilm
istället. Sätt dig i din IKEA-möbel och håll käften.
(Betyg 3 tugg-gummi tugg)

DE DOG MED DATORERNA PÅ
(1tim 39min) Handling: Vi får följa en vanlig familj från morgon till kväll. Pappa Reutz i familjen har via jobbet fått tag på en hårddisk, med en begagnad, färdiginstallerad. Windows 93:a till subventionerat, förmånligt pris. Hela familjen tycker det är trevligt, men problemen uppenbarar sig snart. Datormaskinen kräver ofta omstart, vilket förargade några inbjudna gäster till den grad att en förmedlare inkallas redan till helgen. Det visar sig vara filmens speciellt inbjudne stjärna, Christian Look van Dior. Han förhör husets fader om tangentbordet innan denne faller i koma. Christian Look van Dior springer ut och gömmer sig i korvkioskenn, låtsas jobba.

Stephan: Fonus med Bonus var bättre, faktiskt.
Jesper: Du menar Bonus med Fonus? Ja, skall man snacka datorfilmer med patologisk utgång, är det väl den stora föregångaren.
Stephan: Bhonus med Phonus har åtminstone en handling som man begriper efteråt. Här verkade alla få någon sorts matförgiftning utan att man fattar när det hände.
Jesper: Det var hamburgarna.
Stephan: Han i kiosken?
Jesper: Ja. såg du inte. Christian Look van Dior spelade en dubbelroll. Såg du inte hur han hörde sig för hos kunderna om deras datorvanor, samtidigt som han pratade i en mobiltelefon.
Stephan: Ja, lite påminde det om daensk gyser. Eller Stjärtarnas Krig.
Jesper: Hoppsan, så spännande var det väl inte. Men den var bra!
(Betyg: 6 tugg-gummi tugg)

FÖR STORA ÖRON, FÖR LÅNG NÄSA
(17 tim, 3 min) Handling: Dolda kameran utomhus, varvat med förberedelsen till en anställningsintervju. Vi får följa Magdalena till hennes första intevju. Hon går på sina små bara fötter, som är röda och blå av köld. Gruvkontoret ligger uppe på backen under stora granarna. Hon skall förhoppningsvis intervjua två nyanlända fria arbetare från nordligaste Finland. Även de två är på väg till gruvområdet, men i rejäla arbetskängor och med varsin spade i nävarna. I i filmens mäktiga inledning sker en hemlig dialog mellan de två arbetssökande; - Nåh. mitäs tässä? - Ei tässä mitään. - Koskas se perkelen aurinko ilmestyy? - En mie tieä.
Snö flingorna föll i Magdalenas hår när hon senare lämnade kontoret. I alla andra fönster lyste ljusen. I en gammal regnkappa av mjukplast bar hon en mängd anställningsformulär och en bunt gick hon med i handen. Ingen hade hon på hela dagen anställt, ingen hade bjudit henne på lunch, hungrig och frusen gick hon och såg ynklig ut, den lilla stackaren. Finnarna hade börjat gräva i jorden själva och gruvbolaget gick i konkurs redan samma dag.

Stephan: En egenartad höjdarfilm. Så mycket blir sagt.
Jesper: Jag har faktiskt hela filmens dialog här på DVD-boxen, översatt till svenska.
Stephan: Låt höra.
Jesper: -Nå, vad här? - Ingenting här. - När visar den förbannade solen sig? - Inte vet jag.
Stephan: Häpnadsväckande. Jag trodde den dialogen handlade om A-kassan och de svenska trygghetslagarna.
Jesper: Sannerligen säger jag dig, så är inte fallet.
Stephan: Synd om Magdalena faktiskt, vilket gjorde filmen mera gripande. Skulle själv kunna söka jobb i den gruvan, omedelbart.
Jesper: Men den finns ju inte längre. Fattar du inte att den gick i konkurs?
Stephan: Vackert landskap. Man blir nästan sugen på att ta fram skidorna efter att ha sett detta episka drama.
Jesper: Visst.
Stephan: Med Magdalena i pulkan blir färden inte så smärtsam.
Jesper: Du menar när ni rullar omkull i backen? Fattar du inte att det är en film du sett?
Stephan: Ja, men det är ju dokumentärt Jag håller med dig att den här typen av snöfilmer kan man inte göras i mellanöstern.
Jesper: Var inte så säker på det. Även där finns det arbetslöshet. Även där finns det backar där man kan göra gruvor..Men jag skulle inte vilja jobba där.
Stephan: Vad är du för en?! Vad säger du?! Först klagar du på oindustriealiserde bergsområden i Afghanistan, typ, och när det finns möjligheter till teknisk utveckling är du den siste att ställa upp!
Jesper: Den siste?! Du då! Sitter på ditt feta och suger i dig dina pomm fritz som det vore gudarnas fingrar!
Stephan: Jag kan tänka mig att ställa upp om jag får de rätta pengarna. Med Ob-tilägg och bra bonus. Strejkrätt och så vidare. Då kan jag tänla mig ockupera en kulle därnere.
Jesper: Det är inte Medelpad vi snackar om.
Stephan: Nej, men vi svenskar delar i alla fall ut nobelpriset.
Jesper: Vi? Ta inte i. Vad har du och jag med det att göra?
Stephan: Fick en idee´. Nästa gång vi träffas här i klubblokalen skall vi ha Nobelprisklubben. Då kan ju man tycka att vi har med det att göra. Precis som redaktionen på en kvällstidning. Jag ser klara genomtänkta bilder, om hur jag gör löpsedlar, du för ut budskapet på stan. Hojtar från kullarna. Så kan vi påverka.
Jesper: Men det ligger ju inte någon sanning i det, mer än i vår lilla värld?
Stephan: Just det, vår lilla värld. Så är det alltid. Hur stor värld man ser, vilken värld man ser.
.
(Betyg 12 tugg-gummi tugg)

No comments: