VAD HÄNDE EGENTLIGEN NÄR JAG BESÖKTE KINNARED

Det var i februari det året.
Vinterns stod på sig och skogslandskapet som ett vykort,
Mötte enstaka bilar. Var förvånad att det var så långt att köra
från Hyltebruk. Skulle affischera och kanske hitta en telefonkiosk.
Hade varit borta längre än planerat med bilen, som inte var min.


Rullade in i Kinnared första gången på säkert tjugofem år.
Det var ganska sent på eftermiddagen.
Funderar fortfarande om jag verkligen såg ett hotell
vid infarten, men det kan också varit en mystisk hägring.
Jag vet inte om det var mitt i samhället, men en affär dök upp
på höger sida. På andra sidan vägen, bakom snödrivorna, fanns
något som verkade vara en offentlig anslagstavla. Vad bra.

Nu kunde jag affischera och sedan fråga efter
telefon i affären, som visade sig vara en spännande, modern
kombination av post och matbutik
Passade på att köpa en Tia-lott, efter att ha sett
mig omkring utan att egentligen gå längre in i
butiken. Kassörskan sade att det fanns ingen
telefonkiosk, inte numera.

Skrapade min lott i den japanska bilen, med en nyckel,
bakom immiga rutor i februari, utanför affären, i samhället som
jag besökte senast för mycket läng......
Den visade sig ge vinst; .....50kr!

Det var väl vad jag tänkte, det var ett bra beslut
att köpa lott! Det kan löna sig när som helst.
Ville ändå inte gå ut i kylan, in i affären igen för att lösa ut vinsten
utan beslöt mig köra direkt till Torup för att ringa, - där hade
jag sett en telefonkiosk tidigare samma dag.

I Torup, där jag börjat min affischering tidigt
på förmiddagen, i -14 grader, hade hänt en liten olycka.
Vid andra affichen tryckte jag häftstiftet så hårt mot den frusna,
knallhårda anslagstavlan att hatten på stiftet sprack
och jag fick en injektion av bakre spetsen i höger tumme
Som tur var, hade jag med mig en oanvänd servett.
Nå, det var (nästan)glömt nu.

Väl framme i telefonkiosken i Torup, i eftermiddagsskymningen,
stoppade jag in det perfekt slimmade telefonkortet, som visade sig ha
bara en enda markering kvar. Det kunde bara bli ett mycket kort samtal.
Kunde jag inte ringa nu, kunde jag bli efterlyst.
Upplevde det som förargligt, men beslöt mig för att
gå in hos Pressbyråaffären där i närheten och köpa ett nytt.
Det billigaste kostade 50kr.

Så mycket kontanter hade jag faktiskt inte, men jag hade som
tur var,......jag hade.........
........VINSTEN FRÅN MIN TIA LOTT
JAG KÖPT I KINNARED!
Självklart att det imponerade lite på biträdet.
Jag spenderade ju min vinst på något ordentligt.

Och för mig personligen betydde det att jag upplevt ännu en dag då
bokföringen gick ihop. Besöket i Kinnared hade bara varit positivt.
Där kunde man spendera både mer tid och pengar utan att åka
därifrån med en präktig dummerjönsmössa på huvudet.

Kan det bli annat än femstjärnigt, var min sista tanke innan
jag somnade i min IKEA-säng (Sultan Skymning), den kvällen.

================
(Sann historia - till uppriktig skadeglädje, exklusivt för Gobbabibliotheketes läsare)