Det hände under det glada 1970-talet. Ingen hade hört talas om AIDS, CD-plattor. James Bond kämpade fortfarande mest med skurkar från Östblocket. Några hemliga agenter besökte knappast Smallcountrystones. Men det gjorde jag, ofta. Det var ju dans i den runda byggnaden
Menyn för kvällen var en cross-over. Långa, korta, smala, tjocka, meddeodorant eller utan. Blommiga slimmade skjortor på killarna var okay. Byxorna hängde på bäckenet. Nertill vida som klockor. Varför inte gröna. Skjortan kunde vara ljusblå, med stora kragsnibbar.
När jag senare på morgontimmarna satt och hånglade med Jeanette i min lånade Ford Taunus, verkade framtiden ljus. Inte bara för det att solen redan gått upp för länge sedan. Hon var vägen till framtiden. I en bisats hade hon tidigare en annan kväll sagt att hon hade sin kille i Johnkoping. Men hon brydde sig, till och med om mig.
En tid senare och många danskvällar ännu senare, blev jag uppbjuden av Halita. Hon var lite tunn, med stora ögon i det smala ansiktet.Vi tog taxi hem till höghuset där hon bodde. Uppe i en korridor mötte vi hennes kille. Han verkade sur och knuffades lite, men gav sig iväg. Halita avslöjade snart för mig att det var inte hennes egentliga kille. Han bodde ju nämligen i Orebridge, inte alls här, i Strawcity. Jag låg i hennes svala säng nästan 50 mil från hennes val. Hur långt ifrån det varifrån henne fick jag aldrig veta.
Fick kontakt med en gammal bekant i utlandet, Bialitt. Hon och hennes väninna skulle åka till Kanaljeöarna från den kungligahuvudstaden. Bialitt studerade biologi på vintrarna men sommarjobbadeflitigt. Hon tyckte att hon kunde låna mig pengar till resan, så att jag kunde följa med på en semesterresa. Har glömt vilken av Kanaljeöarna vibesökte. Planet landade på någon sorts dammig flygplats, som låg på en grådaskig ökenliknande avsats. Platsen där hotellet låg hette i alla fall Pubfjärtoriko.
Bialitts kille hemma i utlandet studerade också biologi. Hon förklarade för mig att män upplever en ny pubertet i övre medelåldern. Det var långt dit, varför bekymra sig.
Sista kvällen i söder stod vi utanför det finaste diskoteket, i väntan på taxi till hotellet. Många drinkar hade gjort att vi båda hade nära nog dubbelseende. Vi fick anstränga oss för att verka skärpta. En man kom fram och pekade på en vanlig personbil, därdet satt minst två andra män, banjorer.
En varningslampa tändes i dimman,"nej, nej, åk inte med den bilen"
Den resan hade väl för mig slutat i en flygtur utför någon klippavsatsoch Bialitts öde; ja, det hade väl varit minst lika otrevligt.
Hur skulle hennes kille ha tagit det?----------------------
(obs. namnen i denna historia är fingerade)
1 comment:
Nej, fyi f-n Bialitt, det var inte riktigt snyggt gjort. Vem var det du ringde hela tiden, det var inte heller din biologistuderande fästman. Det var din reservkille som skrev dikter?
Post a Comment