Han hade ju blivit Froggare.
I den staden var Herbert länge en riktig doldis. Det där med att skörda stora framgångar som Bloggare ville sig inte riktigt. Han fick ju konkurrera med nästan alla andra medborgare om en plats i rampljuset. Tills en dag han hörde talas om den nya flugan, inte bara från väst, utan även från öst; Frog. Istället för det ständiga stillasittande som bloggandet oftast innebar, var froggaren mera fysiskt aktiv. Istället för inlägg, gjorde man utlägg. Det gällde att vara slösaktig med sin fysik. I själva verket var Frog inget nytt, det hade mänskligheten gjort sedan urminnes tider - och man behövde ingen dator.
Frogvärlden var minst lika uttrycksfull upptäckte snart Herbert, när han studerat det närmare. Man kunde bli upptäckt.
En gammal bekant till honom, Eloise som jobbade vid Kronofogdemyndigheten, brukade säga att det var det bästa som hänt i hennes liv; konditionen förbättrades, förutom att killarna flockades kring henne när hon skuttat över torget. Hon brukade ofta köpa en tidning i kiosken under den tidiga morgontimmen, men gjorde det numera i gympaskor och nattlinne. Det var typiskt för hennes Frog. Ganska mild men ändå uttrycksfull, gav henne den uppmärksamhet hon saknade. En annan gammal bekant, George, hade valt en tuffare stil. Till skillnad från Herbert, hade George en ordentligt tidtabell för sina sädesavgångar och brukade skutta omkring på gräsmattan i bostadsområdet. Det var lätt att göra en Frog medan han var ute med hunden, Alfonso, som bara tyckte det var roligt med liv och rörelse.
En gammal bekant till honom, Eloise som jobbade vid Kronofogdemyndigheten, brukade säga att det var det bästa som hänt i hennes liv; konditionen förbättrades, förutom att killarna flockades kring henne när hon skuttat över torget. Hon brukade ofta köpa en tidning i kiosken under den tidiga morgontimmen, men gjorde det numera i gympaskor och nattlinne. Det var typiskt för hennes Frog. Ganska mild men ändå uttrycksfull, gav henne den uppmärksamhet hon saknade. En annan gammal bekant, George, hade valt en tuffare stil. Till skillnad från Herbert, hade George en ordentligt tidtabell för sina sädesavgångar och brukade skutta omkring på gräsmattan i bostadsområdet. Det var lätt att göra en Frog medan han var ute med hunden, Alfonso, som bara tyckte det var roligt med liv och rörelse.
Herbert ägnade en del tid för att fundera ut hur han skulle utforma sin egen Frog. Många skuttade omkring och var egentligen väldigt elaka, lite slentrianmässigt. En del höll bara på med mode, visade sina spända eller slappa kläder. Han ville inte bli sån. Det blev så att han övade redan lite på sin tilltänkta Frog på väg till Arbetsförmedlingen, dit han länge planerat att gå. Men den här gången gick han inte.
- Jaha, hur står det till här då?, sade arbetsförmedlaren när Herbert skuttat fram till kundservice med sin nummerlapp.
- Känner ni till om man kan ha sin Frog som ett jobb?, frågade Herbert.
- Ett ögonblick, vi har en ny broschyr om arbetsmöjligheterna, sade arbetsförmedlaren och skuttade bort till en snurrande pelare med broschyrer. Herbert observerade att alla i lokalen skuttade omkring, när de rörde på sig.
Arbetsförmedlaren kom strax tillbaka med en broschyr, med namnet "NU HÄNGER DET PÅ DIG!". På omslaget fanns en, som det liknade, en fotbollshuligan i grodmansdräkt, med massa olika halsdukar kring halsen. Det var samma bild som Herbert tidigare sett i en kvällstidning.
- Det hela beror på hur intresseväckande din frog blir, sade arbetsförmedlaren, som hette Evert.
Antalet froggare växte rekordartat, men som vanligt fanns det undantag. Vilket vid den här tiden ibland började väcka större uppseende än de allt fler froggarna.
- Jaha, hur står det till här då?, sade arbetsförmedlaren när Herbert skuttat fram till kundservice med sin nummerlapp.
- Känner ni till om man kan ha sin Frog som ett jobb?, frågade Herbert.
- Ett ögonblick, vi har en ny broschyr om arbetsmöjligheterna, sade arbetsförmedlaren och skuttade bort till en snurrande pelare med broschyrer. Herbert observerade att alla i lokalen skuttade omkring, när de rörde på sig.
Arbetsförmedlaren kom strax tillbaka med en broschyr, med namnet "NU HÄNGER DET PÅ DIG!". På omslaget fanns en, som det liknade, en fotbollshuligan i grodmansdräkt, med massa olika halsdukar kring halsen. Det var samma bild som Herbert tidigare sett i en kvällstidning.
- Det hela beror på hur intresseväckande din frog blir, sade arbetsförmedlaren, som hette Evert.
Antalet froggare växte rekordartat, men som vanligt fanns det undantag. Vilket vid den här tiden ibland började väcka större uppseende än de allt fler froggarna.
Promenerade man omkring på stan som en vanlig människa, ja, då var det lätt att man föll offer för mobbing. När froggandet väl etablerat sig som massrörelse, var det sällan längre intressant för konstnärerna. Det var liksom med rondell-hundarna. När det fanns en statligt finansierad, ganska ful papp-hund i varje rondell och varje mellanstadieelev tillverkade nya rondellhundar i slöjden, ja, då var loppet kört. Froggare försökte även ta över de syntetiska hundarnas roll. Som levande individer, med fri vilja, var man betydligt intressantare i vilken rondell som helst. Vissa rondeller var så små att det fick inte plats för så många på en gång.
- På Jump-In finns ett ledigt kyparjobb, sade plötsligt arbetsförmedlaren Evert.
Herbert ställde sig upp, vilket meddetsamma fick arbetsförmedlaren att spänna blicken.
- Kypare? Det har jag aldrig varit, sade Herbert.
- Kypare? Det har jag aldrig varit, sade Herbert.
- Vi har kurser.
Herbert satte sig på huk igen och såg under bordet att Evert också gått ner på huk. Deras blickar möttes. Två froggare, en höstförmiddag i den lilla staden, såg bara varandra under lysrörens sken. Plötsligt hördes dunsar bakom Herberts rygg. Det var en hel familj som höll på att skutta ut genom entre´dörren.
- Våra kurser är på sex månader och säger du nej kommer vi att strypa dina bidrag.
- Strypa? Nej, usch, nehj. Då skriver jag på meddetsamma, sade Herbert som var av fridsam natur.
Nästa vår jobbade Herbert redan hos Jump-In. Kvickt lärde han sig tekniken, hur man håller brickan ovanför huvudet medan man skuttar till borden. Han hade befriat sig från sitt tidigare standardiserade beteende. En dag fick Jump-In besök av de berömda häcklöperskorna, (familjen Kalur), som omedelbart fattade tycke för den energiske Herbert som till och med kunde skutta över borden, så vig var han. Ingen kunde tro att han var en tidigare medelålders, anonym arbetslös.
- Vi vill gärna att du följer med som mascot, till vår nästa tävling, sade de efter överläggningar. På så sätt kom Herbert ut i den stora världen. Det hände att han vid stora tävlingar, som Golden Grand Prix, fick agera så kallad "hare" i vissa löpgrenar, som t ex 3000 m hinder. Vattengraven var han inte glad i, vilket motsade hypotesen om froggarnas alltmer grodliknande beteende.
I tv-program som Mitt i Naturen debatterades om inte froggarna hade mer likheter med aporna. Många hade ju en stil då man alltmer lutade sig med händerna eller knogarna i marken när man var stillastående. Detta var lätt att lägga märke till i en vanlig kö till snabbköpskassan.
Kvällstidningarnas löpsedlar basunerade ut frågställningen;
"Groda eller Apa? Eller bådadera!"
Ytterligare en variant till definition utkristalliserades från politiskt håll (Kvällspisten), mänskligheten höll helt enkelt på att bli "Padder", vilket var lättare för de flesta att antaga, istället för det gamla "Slödder" vilket var en vanlig benämning på den tidigare upprätt gående, tvåbenta människan.
I denna stad kväktes det i alla fall alltmer om nätterna och somliga hade setts svinga sig med rep ut genom fönstret. Mänskligheten hade kanske blivit mer aktiv genom froggandet. Speciellt miljöförstörande var det inte heller och nyproduktionen av froggare var ständigt igång, i både dammar och skogsgläntor.
- Våra kurser är på sex månader och säger du nej kommer vi att strypa dina bidrag.
- Strypa? Nej, usch, nehj. Då skriver jag på meddetsamma, sade Herbert som var av fridsam natur.
Nästa vår jobbade Herbert redan hos Jump-In. Kvickt lärde han sig tekniken, hur man håller brickan ovanför huvudet medan man skuttar till borden. Han hade befriat sig från sitt tidigare standardiserade beteende. En dag fick Jump-In besök av de berömda häcklöperskorna, (familjen Kalur), som omedelbart fattade tycke för den energiske Herbert som till och med kunde skutta över borden, så vig var han. Ingen kunde tro att han var en tidigare medelålders, anonym arbetslös.
- Vi vill gärna att du följer med som mascot, till vår nästa tävling, sade de efter överläggningar. På så sätt kom Herbert ut i den stora världen. Det hände att han vid stora tävlingar, som Golden Grand Prix, fick agera så kallad "hare" i vissa löpgrenar, som t ex 3000 m hinder. Vattengraven var han inte glad i, vilket motsade hypotesen om froggarnas alltmer grodliknande beteende.
I tv-program som Mitt i Naturen debatterades om inte froggarna hade mer likheter med aporna. Många hade ju en stil då man alltmer lutade sig med händerna eller knogarna i marken när man var stillastående. Detta var lätt att lägga märke till i en vanlig kö till snabbköpskassan.
Kvällstidningarnas löpsedlar basunerade ut frågställningen;
"Groda eller Apa? Eller bådadera!"
Ytterligare en variant till definition utkristalliserades från politiskt håll (Kvällspisten), mänskligheten höll helt enkelt på att bli "Padder", vilket var lättare för de flesta att antaga, istället för det gamla "Slödder" vilket var en vanlig benämning på den tidigare upprätt gående, tvåbenta människan.
I denna stad kväktes det i alla fall alltmer om nätterna och somliga hade setts svinga sig med rep ut genom fönstret. Mänskligheten hade kanske blivit mer aktiv genom froggandet. Speciellt miljöförstörande var det inte heller och nyproduktionen av froggare var ständigt igång, i både dammar och skogsgläntor.
Tidigare publicerad;
(7 okt. 2007)
.jpg){kind=link}