
Sunday, October 07, 2007
Thursday, May 17, 2007
PHONOGRAPHISK SWENSKA IDAG

"Hei. Jak är er nya svensklärarets.Vad är det som krupper på makken? Det är ormet som kupper."
Så lät det ungefär i underhållningsfattig svensk TV på 1970-talet., alltid kritiserad av Björn Fremer i Kvällsposten. Nu lever vi 2007 och behöver ett bättre språk!
Högt tempo och mer underhållning! Häng med!
En helt vanlig dag träffar vi Lisa och Petter i Stockholm. Det är Sveriges huvudstad.
Samtal om resor.
- Vart skall vi åka?
En helt vanlig dag träffar vi Lisa och Petter i Stockholm. Det är Sveriges huvudstad.
Samtal om resor.
- Vart skall vi åka?
- Klockan 17:25 går tåget söderut.
- Vad roligt. Vi skall åka till Skåne!
- Det sa jag inte, sade bara att tåget går då.
- Ursäkta, men, rullar det här tåget söderut?
- Nej, det står still.
- Kan du köra hem mig efter resan?
- Nej, inte alls.
- Jag skulle vilja ha en stor biljet. Men jag visste inte att du var konditor i cafe´vagnen!
- Det är det andra tåget som står där borta. Passare det för mig, så passare det för dig.
- Men du är för liten att vara konduktör!
- Kan jag komma tillbaka om en halvtimme? Det finns en liten plastkirurg inne på Centralen.
- Bär du mig sedan till vagnen som står där på andra sidan ?
- Hördududu.
- Vadådudu?
- Just det, hördu.
- Jag hör bra. Annars kunde jag inte blivit tulltjänsteman heller, i mitt förra arbete.
-Jag har en ide´. Packa ner mig i väskan.
-Jag har en ide´. Packa ner mig i väskan.
- Det var en annan sak. Då kan jag bära med dig överallt.
- Vad är det mera du tänker på?
- Då kan vi åka på en barnbiljett.
- Ett stort rungande JAAA!! Så gör vi.
- Du menar att du vill, trots allt som hänt, vi har ju så olika näsor.
- Det där tåget går upp till inkontinenten.
En dag på stan.
- Härligt när solen glimrande skiner och hästarna galopperar!
- Härligt när solen glimrande skiner och hästarna galopperar!
- Men inte på oss, vi springer över kullerstenarna..
-Det här är verkligen On the Runny Side of the Street
– Här råder ju hastighetsbegränsning.
- Lyckliga ägare till mopeder verkar snabbast
- Var är svenskarna ? Varför e här så varmt?
- Där kan man se en fackman , med glass, uppe i tallen, rik som ett troll. - Nu har man kastat sina after-ski jackor.
- Titta där, någonting kommer på cykelbananen! Var är din Musse Pigg väckarklocka?
- Det heter cykel banan.
- Har du också gått på hemspråk, Moskowitch ?
- Nä, jag gick aldrig på det. – Kalla mej inte när andra hör på!
- Vi skulle aldrig ha gift oss.
- Det säger du nu ja, Heinz
- Låt oss glömma det. Se ett Konditori!
På konditoriet.
- Jag skulle vilja se närmare på sortimentet. Vad kostar den där wienerschnitzeln?
- Jag skulle vilja se närmare på sortimentet. Vad kostar den där wienerschnitzeln?
- Det är inte vad ni tror. Det är en bakelse. En Wunderbaum.
- Kan jag få se på den i dagsljus.
- Då får ni gå ut på gatan, men det är förbjudet av hygieniska skäl.
- Finns det något som är tillåtet i denna konditorimiljö? Hur lång tid behöver ni för att hitta felet i den där pistagen
- Er näsa är femton centimeter för lång.
- Hur kan ni märka det?
- Det blir ju avtryck i bakelsen.
- Kan man inte få en vanlig hederlig pepparkaksmix på det här stället?
- Ni verkar vara kvinna.
- Var inte så säker på det. Är det där er man?
- Har ni kalla drycker i det där kylskåpet?
- Nej, det är bara en utställning.
- Utställning? Vad har ni för inställning?
- Jag har inställningen att ni bör lämna Sverige.
- Omedelbart? Vart skall vi ta vägen?
- Innan ni går bör ni prova vår hrana za pse.
- Det låter som en specialite´
- Kom, vi sätter oss i parken och dricker the´.
- Vad är det för fel med de´?
- Det får man se.
I affärerna.
Är det inte en riktig leksaksaffär med tak som ligger därborta?
Är det inte en riktig leksaksaffär med tak som ligger därborta?
- Ser det så ut. Låt oss köpa oss bitar av Lego i campingtältet.
- I den här v-v-v-värmeböljan kan det vara en hägring.
- Jag är hungrig. Tror du lite gymnastik med leberne hjälper?
– Varsågod.Viftar du med öronen? Har du fortfarande knäck i lurarna?
- Sätt dig ner och för bananerna bakom huvudet.
- Så allvarligt är det inte. Kan höra musiken från bryggan
- Studsa nu runt i butiken utan att skorna fastnar i håret.
- Gå på händerna i dina Musse Pigg-handskar om det hjälper. Mätt är jag .
- Jag som du tog för dig av Guld-Marabougattin när expediten tittade bort.
- Du är min medbrottsling.
- Trodde du ja. I den här butiken kan du göra nya fynd.
- Ett låda tennis-rockets skulle inte vara så dumt.
- Men hur får du plats med det under kavajen?
- Det vill jag inte säga. Det är vår affärshemligheter.
I tullen.
- Är ni på väg till inlandet eller utlandet?
- Är ni på väg till inlandet eller utlandet?
- Det beror på hur man ser på det. Har lite svårt att välja.
- Är det där allt ert bagage? Har ni något att förtulla?
- Endast vad jag har i väskorna. De är historiska.
- I den här väskan verkar ni ha något tungt, mycket tungt.
- Så sant, den var tung att bära på. Den innehåller tungmetall
- Får jag öppna den med eder tillåtelse?
- Jag skulle inte göra det. Bomben kan utlösas och med utan att man öppnar väskan.
- Bomb? Räcker det inte med att ni är otrevlig?
-Har ni någonting mer med er, mer än guldet i era tänder? Ni är ju tulltjänsteman.
- Så, sant. Ni verkar välinformerad.
- Ja, jag har ju mina kontakter på webben
- Er guldsamling mot min hemliga väska.
- Det låter lockande. vad heter er Fru?
- Hon heter Ballerina
- Varför ligger han i väskan?
- Hur kan ni veta det herr Geiger?Bulltjänsteman?
- Klart jag känner min Fru. Klart att jag kan se skillnad på henne och er fru.
- Ni verkar vara bigamist. Er fru? Lisa Geigerhoofer träffade jag i Stockholm. Hon bara följde efter mig.
- Var ligger det? Kan man åka dit med flyg?
- Luftballong går också bra.
- Vad trevligt. Ha en trevlig resa till fastlandet Er fru behåller jag som bevis, med Eder tillåtelse naturligtvis
- Förresten, hur många människor får man föra in i det här landet? Ni kan inte mena att blåbärsplockarna räknas som människor?
– Nej, naturligtvis inte, med Eder tillåtelse, ni är människa Herr Hauptbahnhofforestander, inte av wax.
– Tror du inte jag glömde waxa min BMW innan jag åkte hemifrån!
– Zå kan det gå. Zå kan det gå. För ozz som sitter i baren äro tid pengar. Förresten, har man Bar i Loftballonken? Ursäkta att jag frågar.
– Inte alls, herr tulltjänsteman. Jag har betalat er med silfverpfenningar.
ANDRA FRASER, bra att komma ihåg i vardagen;
- Ursäkta, är den här moske´n upptagen?
- Jag skulle vilja köpa en ofarlig Klusterbomb.
- Använder Ni batonger på den här skolan?
- Jaså, ni är musiker. När skall ni börja jobba?
- Finns dessa stringtrosor även för barn?
- Vilka fyrverkeripjäser är lämpligast att avfyra i trappuppgången?
- Jag betalar Eder 100kr för om jag får gå före i kön.
- Betala mig 100kr, annars går jag före i kön.
- Brukar Ni ofta vandalisera det här stället?
- Jobbar ni för Bingo Rime´r med det där utseendet?
ANDRA FRASER, bra att komma ihåg i vardagen;
- Ursäkta, är den här moske´n upptagen?
- Jag skulle vilja köpa en ofarlig Klusterbomb.
- Använder Ni batonger på den här skolan?
- Jaså, ni är musiker. När skall ni börja jobba?
- Finns dessa stringtrosor även för barn?
- Vilka fyrverkeripjäser är lämpligast att avfyra i trappuppgången?
- Jag betalar Eder 100kr för om jag får gå före i kön.
- Betala mig 100kr, annars går jag före i kön.
- Brukar Ni ofta vandalisera det här stället?
- Jobbar ni för Bingo Rime´r med det där utseendet?
Ni jobbar inte för Bingo Rime´r, ni har ju eskimodräkt.
-
-
-
-
Sunday, April 22, 2007
NATTKLUBB

.... - vägen till artistlivet
Nattklubben Bellafointe låg i en sydsvensk stad. Vilken stad som är sydsvensk, kan var vara en definitions fråga, eftersom de som bor i Sundsvall kan uppfatta Mälaren som sydlig. På baksidan av nattklubben stod under sommarens värmebölja ofta ett litet fönster på glänt. Det var faktiskt fönstret till en liten personaltoalett, som Bengan hade upptäckt under sin morgonpromenader. Inte så att han meddetsamma visste att det var ett toalettfönster, men han kunde snart ana sig till det eftersom han ofta hört karaktäristiska ljud därifrån. Bengan samlade flaskor och burkar, gatan i centrum kunde sommartid, under tidiga morgontimmarna, vara den allra bästa.
Nattklubben Bellafointe låg i en sydsvensk stad. Vilken stad som är sydsvensk, kan var vara en definitions fråga, eftersom de som bor i Sundsvall kan uppfatta Mälaren som sydlig. På baksidan av nattklubben stod under sommarens värmebölja ofta ett litet fönster på glänt. Det var faktiskt fönstret till en liten personaltoalett, som Bengan hade upptäckt under sin morgonpromenader. Inte så att han meddetsamma visste att det var ett toalettfönster, men han kunde snart ana sig till det eftersom han ofta hört karaktäristiska ljud därifrån. Bengan samlade flaskor och burkar, gatan i centrum kunde sommartid, under tidiga morgontimmarna, vara den allra bästa.
Någon vecka senare, i den allt vanligare, riktigt långdragna värmeböljan, kanske orsakad av växthuseffekten, fick han den goda tanken att bjuda sin bästa vän Ella, på nattklubb, till en helkväll på Bellafointe. På baksidan av nattklubben klättrade de in genom fönstret till personaltoaletten, lite mödosamt, men till och med den lite kräsna Ella tyckte att det gick an med en hjälpande hand där bak. Det var också befriande att slippa de kritiska, ständigt spananade och granskande ordningsvakterna i randiga kavajer, - för att inte tala om den 50 meter långa kön på framsidan av Bellafointe. Belysningen innne på klubben var, som det sig bör, ganska dämpad.
Bengan och Ella satte sig vid ett litet ledigt bord nära den hjärtformade scenen. En trollkarl fick fram kaniner ur en hatt. Vissa kaniner skuttade iväg, ner från scenen, till publiken förtjusning. Strax därefter bar hans assistent in en stor bur med hönsfåglar av brasiliansk typ. Bengan undrade vad Ella prasslade med, liksom lite under bordet, och såg aldrig trollkarlens nästa trick. (Assistenten försvann i en dimma av blå rök)
- Vad är det du prasslar med, undrade han närmast viskande i hennes öra. Hon doftade Rexona och glad tjejparfym allraminst.
- Det är en rulleav Biscas Mariekeks som jag tog med från jobbet, viskade hon tillbaka.( Behöver det tilläggas att Ella jobbade inom livsmedelbranschen, hos Willys?) Nu visste Bengan att man behövde inte genast beställa in något från kyparen som irrade omkring bland borden, ibland i oroväckande närhet. Nu hade man sina kex att knapra på. Bengan nickade åt Ella med ett litet leende. Framåt småtimmarna skulle det bli både dans till liveband och kanske en liten pikant nakenshow. Bengan funderade på möjligheten att företa sig en liten spatsertur på klubben, mest för att se om det fanns någon kvarglömt cigarettpaket, eller åtminstone en lång fimp i något av barens askfat. Men han bedömde risken var för stor att bli upptäckt av de alltid misstänksamma ordningsvakterna. På scen tog nu ståuppkomikerna Bendrik Koffert och hans naturtrogna latexdocka sin välförtjänta plats. Ella bet i ett keks och såg det hela.
- Hur skall vi komma härifrån om de har stängt personaltoaletten?, frågade hon plötsligt. Bengan svarade inte omedelbart, men sade sedan;
- Vi går under nakenshowen. Då är det ingen som upptäcker något annat, inte ens den där vakten, Leffe Elbert (som han kände sedan tidigare) Ella tittade på Bengan, lättad, men fortfarande undrande. - Ja, Ella, lita på mig. Bengan lutade sig framåt över det lilla bordet.
Just då passerade en kypare, redo att ta emot en beställning, men han trodde att Bengan och Ella var ett nyförälskat par som pratade förtroligt med varandra, så kyparen (Slobodan) lät det bordet vara för tillfället.
Efter Bendrik Koffert, som lockat fram många glada skratt hos publiken med sina fräcka historier, kom då äntligen musikgruppen TwoNighters
- Vad vill ni höra?!, skrek snart gruppens stjärna (Stringo) vid mikrofonen.
- KAN NI SPELA ”JAG FÅNGADE EN RÄV”?!, ropade Ella ifrån det lilla bordet invid scenen.
-Måste du väcka uppmärksamhet!, fräste Bengan viskande från andra sidan bordet.Två timmar senare, efter att det dansats vilt, hjulats och ståtts på händer framför den hjärtformade scenen, var det dags för ett avbrott. Musiken hade paus, men istället skulle det bli spännande exotisk dansuppvisning , av det nya ryska fyndet Garbotjorvskjaj. Det visade sig vara en hel grupp på fem personer, endast klädda i björnbärsbuskar och solglasögon. Att det var både kvinnor och män rådde det ingen tvekan om. Den kände Gry Forsell som var konfrencier, frågade efter första numret;
- Har ni inte rakat er?
- Njet. , var det ärliga svaret. Både Bengan och Ella var lätt roade, men också tillräckligt uppspelta för att för ett ögonblick glömma bort att man var på nattklubben Bellafointe olovandes. Under nästa exotiska dansnummer, med musiken pumpande från några små franska svarta högtalare, ställde sig Bengan upp och lossade livremmen. Hans trasiga jeans föll till golvet, han slet av sig sin röda skjorta med vita prickar och rusade upp på scenen. Ella rev av några knappar på sin blus och slingrade sig ur den blå kjolen. Publiken började applådera. Snart var hon också uppe på scenen i sina högklackade, men stabila Kajsa Anka skor.
Nu blev publiken alltmer högljudd! "Take it off! Take it off!, skanderades det alltmer unisont. Ordningsvakterna kunde ju inte ingripa, i överväldigande majoritet hade man nöjda kunder i salongen, däribland dem Albin Per från kommunfullmäktige, som sades vara inblandad i klubbens ägarstruktur. Åtminstone hade han insyn i hur utskänkningstillstånden fördelade i den lilla staden, söder om Sundsvall.
Genom att bli en del av showen lyckades Ella och Bengan uppleva en lyckad gratiskväll på Bellafointe.
Av detta kan vi lära; genom att bli en del av omgivningen så kan ingen märka gökungarna som vistas där olovandes. En landskapstapet ljuger aldrig. Som en del av fotot i lokaltidningens skandalreportage, genom detta foto, visste nu lokalbefolkningen att Bengan och Ella var artister!
Saturday, April 07, 2007
ACTIONFILM-KLUBBEN

ACTIONFILMKLUBBEN
med Stephan Spelberg
...Filmer med Steven Segal jag inte sett. Ännu.
Hej Filmälskare. Satt och diskuterade med min kompis Jesper om filmerna som ännu inte gått upp på biograferna. Jesper hade faktiskt varit nere hos Video-Mix och frågat om de redan fanns på DVD. Men nej, så var det inte. Eftersom vi ofta ligger steget före beslöt vi oss för att ändå diskutera filmerna.
The Olympic sumo-rider Spy from the Sky (Sv.titel: Nu blir det GUULD)
Handling: Som karate&kickboxingkunnig, och även, sportfotograf, får Steven snart ett nytt uppdrag; under en stor tävling i friidrott. Genom ett titthål i en madrass skall han utreda en förmodad dopingskandal. Höjdhopparna har setts flyga omkring över stadion. Spjutkastare jagar småvilt på läktaren.Det visar sig snart att publiken är dopad, inte idrottarna! Steven hittar snart ett lugnare jobb, som karate&kickboksningkunnig kombinerad modeexpert/livvakt där han lyckas han förhindra ett slagsmål i en bubbelpool. Det visar sig vara upptakten till en stor härva med många besynnerliga varelser inblandade; dem kastar han upp i lampkronorna., endast iklädd i sumobrottarstringblöjor!
...Filmer med Steven Segal jag inte sett. Ännu.
Hej Filmälskare. Satt och diskuterade med min kompis Jesper om filmerna som ännu inte gått upp på biograferna. Jesper hade faktiskt varit nere hos Video-Mix och frågat om de redan fanns på DVD. Men nej, så var det inte. Eftersom vi ofta ligger steget före beslöt vi oss för att ändå diskutera filmerna.
The Olympic sumo-rider Spy from the Sky (Sv.titel: Nu blir det GUULD)
Handling: Som karate&kickboxingkunnig, och även, sportfotograf, får Steven snart ett nytt uppdrag; under en stor tävling i friidrott. Genom ett titthål i en madrass skall han utreda en förmodad dopingskandal. Höjdhopparna har setts flyga omkring över stadion. Spjutkastare jagar småvilt på läktaren.Det visar sig snart att publiken är dopad, inte idrottarna! Steven hittar snart ett lugnare jobb, som karate&kickboksningkunnig kombinerad modeexpert/livvakt där han lyckas han förhindra ett slagsmål i en bubbelpool. Det visar sig vara upptakten till en stor härva med många besynnerliga varelser inblandade; dem kastar han upp i lampkronorna., endast iklädd i sumobrottarstringblöjor!
Jesper: Den här var väl ändå rätt häftig. Jag gillar scenen där Steven ligger gömd i madrassen där stavhopparna landar.
Stephan: Ja, det påminner lite om Chicks from the Sky.
Jesper: Men här var det ju killarna som landade
Stephan: Visst, lite gayigt.
Jesper: Men släggkastarna var i alla fall macho. Såg du han som slungade ut TV-fotografen! Stephan: Klart jag såg.
Betyg: En Klar Fyra
The Man with the Plastic Gun (Märklig nog inspelad i Sverige, i Jokkywood. Sv.titel: En Kokt Kuuuåouv me tillbehör)
The Man with the Plastic Gun (Märklig nog inspelad i Sverige, i Jokkywood. Sv.titel: En Kokt Kuuuåouv me tillbehör)
Handling:Här har vi Steven som kombinerad karate och kickboksningskunnig snöskooterförare/vetenskapsman, som utför experiment med blåbär. I den första snön utreder han blåbärsstölder i skogen bakom laboratoriet. Steven provar på backhoppning, i en fartfylld duell med skurken Mokk. Båda landar i en korvkiosk. Vem hinner först greppa den den gyllene senapen på hyllan? Biroll av Dolph Lundgren, som Utrotaren från Anticlimex (beställningsjobb från Kiosken). Golphen, som han ibland heter, avverkar 247 japanska turister samtidigt som han äter en Korv me brö´ och ser på TV. Steven får senare i filmen nytt jobb, som karate& kickboksingkunnig jultomte i Stockholm, där han får syn på Carl-Bertil Jonsson i färd med att stjäla ur postsäcken. Ur säcken kommer tusentals ivriga östeurope´r i WinZip-format. Steven får fullt upp hela julhelgen. I den mystiska tvättmaskinen, möter han sin kanske hittills värste fiende: Doktor KrymPollo, men Steven tar fram sin Laserkanonmaskingevär och låter det tala så att hela tvättstugan blev en krater!!
Stephan: En upplevelse. Frågan är om Steven kan vara bättre.
Jesper: Men inget för dom yngsta kanske. Backhoppning är farligt.
Steven: Så sant, men kiosken var ju bara en attrapp.
Jesper: Kul att se Dolphen igen. Visste inte att han börjat jobba för Anticlimax.
Stephan: Inte jag heller. Där har dom fått in en verkligt tillgång.
Jesper: Visserligen bara ett beredskapsarbete. Filmen faller lite på ett osammanhängande manus, skurken Mokk visste inte heller skillnad på Poms Fraits och.....
Stephan: Du menar Korvarna?
Betyg: Klar Tvåa
Trip in Circles(Sv.titel: Rondellen som visste för mycket)
Trip in Circles(Sv.titel: Rondellen som visste för mycket)
Handling: Som ofta anlitad karate och kickboksningskunnig parkeringsvakt bevakar han en populär rondell. Misstanke finns att mystiska långtidsparkerare grävt ner en skatt i det lilla grönområdet i rondellens mitt. Därifrån går en tunnel till banken, Der Schwartwaldbank. Han blir god vän med Schwartzwaldmannen. Lill, filmens kvinna, visar sig vara en karate/kickboxningskunnig, och boaormsaktig i vingum, som genast slingrar sig runt bankdirektören.Dinosauriemedverkan. Steven fightas med en naturtrogen Tyrannosaurus Rex mot trehundra asiatiska bankkunder - och avgår planenligt med segern. Parallellhandling;Som nyanställd karate&kickboksningskunnig plastkirurg har han även hjälpt Betty Gorgonzola flera gånger. Vår hjälte expedierar tjugotvå asiater och nitton utomjordingar med en propellerspark medan han använder Latteautomaten. Betty omskolar sig till bagare som hon tycker är mycket roligare, "när man ändå är uppe, kan man likaväl gå till jobbet". Senare i filmen pensionerar Steven sig, och som nypensionerad karate/kickbokxningskunnig spelbutiksföreståndare, med utsikt mot rondellen,, lyckas han en dag pricka in 10 rätt på tipset! (Ingen utdelning: J Ä Ä Ä Ä C K P O T T!).
Stephan: Egentligen en propaganda film för Svenska Spel.
Jesper: Såg du skurken som skulle fylla i en Bomben-kupong?
Stephan: Ja, hahaha, han kryssade överallt.
Jesper: Dyr insats, men han helgarderade väl alla läggmatcher.
Stephan: Vad tyckte du om filmens Quinna?
Jesper: Svårt att se skillnad på henne och utomjordingarna, faktiskt.
Stephan: Såna utomjordingar har jag inte sett på länge faktsikt. Såg ut som små grodorna.
Jesper: När han (Steven) kom upp ur jorden trodde jag först att det var en mullvad som körde motorcykel.
Betyg: En Klar Trea
Fish&Microchips (Sv.titel: Mandom mod och Norske men) Handling: Som karate och kickboxningskunnig flugfiskare får han under ett pass syn på en Gädda som antastar en grupp Aborrtjejer. Vår hjälte kastar sig i vattnet och dyker, men flytvästen gör att han aldrig kommer under vattnet, och han flyter nedströms, ända till vattenfallet.... (OBS. Dubbad till svenska) Föreningen VSLVTPFIB (Vi som lagrar wåre tomme Pet-Flasker I Bajekaret) är ute på jakt och lyckas rädda Steven. Som tack utrotar han deras vägglöss och förortsskalbaggar med hjälp av karate. På badrumsgolvet möter han sin kanske värste fiende någonsin, Super-Zilverfisk.Filmen slutar med en jättelik pingisturnering utomhus, men, polishelikoptrar förstör det hela. Rotorbladen får bollarna att bete sig som yra galningar, och det allra värsta, Steven´s hästpiskatoupe´ blåser bort, och lägger sig som ett besvärligt Slimy- Alien rakt i plytet på en gangster!
Stephan: Genialiskt.
Fish&Microchips (Sv.titel: Mandom mod och Norske men) Handling: Som karate och kickboxningskunnig flugfiskare får han under ett pass syn på en Gädda som antastar en grupp Aborrtjejer. Vår hjälte kastar sig i vattnet och dyker, men flytvästen gör att han aldrig kommer under vattnet, och han flyter nedströms, ända till vattenfallet.... (OBS. Dubbad till svenska) Föreningen VSLVTPFIB (Vi som lagrar wåre tomme Pet-Flasker I Bajekaret) är ute på jakt och lyckas rädda Steven. Som tack utrotar han deras vägglöss och förortsskalbaggar med hjälp av karate. På badrumsgolvet möter han sin kanske värste fiende någonsin, Super-Zilverfisk.Filmen slutar med en jättelik pingisturnering utomhus, men, polishelikoptrar förstör det hela. Rotorbladen får bollarna att bete sig som yra galningar, och det allra värsta, Steven´s hästpiskatoupe´ blåser bort, och lägger sig som ett besvärligt Slimy- Alien rakt i plytet på en gangster!
Stephan: Genialiskt.
Jesper: Ja, här har vi nog en fullträff. Roligt att den är inspelad i vårt kära grannland.
Stephan: Ja, och dubbad till svenska tack o lov.
Jesper: Det kan vara svårt att hinna läsa texten.
Stephan: Gillar handlingen också, inte bara för att den ligger tiden.
Jesper: Har du haft några kontakter med VSLVTPFIB?
Stephan: Nej, man jag funderar på det efter att vi druckit ur den här 12-packen med Pepsi-Cola som jag köpt in för denna filmvisning.
Jesper: Jag tror jag också skall gå med.
Stephan: Men du får inte ta hem de tomma Pet-Flaskerna. Det är ju mina.
Jesper: Jaså, vem betalade förra gången då, när vi kollade Pippi Långstrump i den okända mellanöstern-filmen?
Stephan: O.K. Jag ger mig min gode Jesper, men jag drar det på din lön.
Betyg: En Klar Femma
(Foto: Steven Segal spelar även fartfylld guitarr)
(Foto: Steven Segal spelar även fartfylld guitarr)
Saturday, March 03, 2007
ett trafikmagasin

S P E R L I N G
H O L L I S
FRÅN MIN SIDA SETT
- ett trafikmagasin -
Att gå över till h ö g e r t r a f i k kan min själ ha sina sidor. Nyligen, när jag skämtsamt slängde ut en blick igenom den b a k r e vindruutan, i min gröna Saab 96, slog det mig att sikten bakåt inte är annorlunda än tiidigare. Någonstans känner man sig luurad. På något sätt skulle man vilja att trafiiken liksom ändrat karaktär på grund av allas vår högertrafikomläggning.
Inte ens RONDELLKÖRNING uppenbarar några nya sensationer. Efter tre varv brukar jag tröttna och puttar in på någon avfart, kanske stannar till vid en kiosk i Flingonbäcktuna, om än lätt besviken. Kanske köper jag en Loranga. Sån e jag. I skolan kallade dom mig för LO-Ranger. Inga s e e g a bilar här inte!! (Dessutom brukar jag aldrig hitta någon som ens liknar en Saab 96) Vänstertrafikens högste beskyddare, LEFTY-ZORRO, har tidigare berättat till sin personlige mekaaniker Hildingtuna Williamsson, att Volvo egentligen lämpar sig för rondellkörning i hög fart. Med delar av familjen i bagageutrymmet blir c e n t r i f u g a a l k r a f t e n inte tillnärmelsevis så stark vid acceleration. Kommunisterna har förresten kommit på ett nytt sätt att få jämn-vikt i bilen.
TESTER HAR UTFÖRTS
Tester har utförts på landsvägar i Sibirien. Alla får sitta fram. Man har det varmt o gott i kupeen. Det anses mest rättvist. I det här fallet går det väl bra när bilen ändå inte rör sig ur stället. Leftys tips om hur man löser petroleumbrist är säkert värt ett större omnämnande än som får platys i dessa anspråkslösa spalter. ”Gräv själv” är Leftys enkla men geniala råd. Själv träffade jag honom i påskas när han hade börjat provborrningarna. Mest påminde det till en början om ett beredskapsarbete hos Folktandvården, men hans personlige mekaniker grep efter ett tag resolut in. Jag frågade honom, Lefty alltså, om det var någon mening att göra borrhålet två kilometer från bensinmacken. ”Jag gillar Kamp”, sade han och fortsatte med ett skratt; ...”…och så har jag Esso-Larsson som förebild”. Det kunde man inte tro
GENTLEMÄN
Man kan säga vad som helst om dess vägens gentlemän. Pumpa däck kan dom. En Wolkswagen kleinbuss, full-lastad med kinesiska studenter, fick punktering precis framför busshåll-platsen, där jag påpassligt parkerat min gröna Saab 96. Den är härlig att köra. När jag körde därifrån kunde jag se igenom bakrutan. Någon blinkade ivrigt med lyset. Det var nöjda kineser, som snart körde upp jämsides. Av någon anledning låg dom kvar till höger om min ettriga Saab, vinkade och pekade på den mötande trafiken. Det bevisar bara att 1000-miljoner kineser kan ha fel. På vänster sida finns ingen mötande trafik. Inte om man heter LO-Ranger. Jag körde nämligen på vänster sida av vägen, på cykelbanan.
Det har inte en GULA FARAN lärt sig fatta ännu, individens frihet.
Jag betalar för fan min sjukvård själv.
SPERLING HOLLIS
Tuesday, February 20, 2007
EGEN LÄGENHET

Dygnskostnader
Kostnaderna för olika påföljder som verkställs i kriminalvården varierar, eftersom de har olika slutenhet och personaltäthet.
I en sluten anstalt kostar den intagne i genomsnitt drygt 1 900 kronor per dygn. Det beror på den höga fysiska säkerheten och hög personalnärvaro. Kostnaden i en öppen anstalt är drygt 1 400 kronor i genomsnitt per klient och dygn.
Kriminalvård i frihet är jämförelsevis betydligt mindre kostsamt. En klient i frivården kostar i genomsnitt 164 kronor per dygn.
(textKälla: Kriminalvården)
Sunday, December 31, 2006
CONTAINERKOLLEN

.... - ÅTERBLICKAR.
Moa Eriksson i magasinet GROOVE nr 5 2005
Franska - för fjolligt för grabbarna Jag fick ett mail för ett tag sedan från en kille som frågade när jag skulle sluta skriva om fransk sextiotalsmusik och Serge Gainsburg. Svaret är: Aldrig. Ingen skulle komma på att fråga en skribent när han eller hon ska sluta skriva om engelsk popmusik eller amerikansk hiphop. Fransk musik (främst från sextiotalet, men även nyare) är min passion. Det är en för många oupptäckt skattkista full med fantastiska artister som förtjänar att upptäckas även i det anglofila och amerikaniserade Sverige.
G-B kommenterar: "Just nu" (vad det nu är) är 1960-talet dessutom ganska underskattat (för optimistiskt?). I olika media (tidning, tv, blogg) har dessutom allt som osar schlager fått någon sorts gaystämpel. Löjligt, så var det inte. 1960-talet var fortfarande efterkrigstid, en generation efter kriget höll på att etablera sig i vuxenvärlden. Jag tror att det handlade om rätt stora kontraster. Bland mycket annat, ...., en epok är mera komplext uppbyggd än en tillfällig trend.
Leif Furhammar i DAGENS NYHETER, Kultur&Nöjen, 26 februari 1991 (Rubrik: Återblickens tvetydiga kvaliteter - Hur kan han stå där i filmen och minnas vad hon gjorde när han inte var med?)
I realiteten har filmberättarna sällan varit särskilt nogräknade med att iaktta logiska och psykologiska konsekvenser i återblicksperspektiven. Det förekommer förbluffande ofta att någon börjar minnas en återblick mitt inne i en annan persons minne. När sådana kinesiska askar blir riktigt intrikata tenderar gränserna mellan det snillrika och det stupida och mellan det konventionella och det avantgardiska att upplösas. Som berättarteknisk figur har återblicken anmärkningsvärt ofta ett särdeles emotionellt tryck som måste härröra från dess tvetydiga tidskvaliteter: den har en smått övernaturlig karaktär av samtidigt nu och förflutet. Det blinda ödet blir aldrig så blint som i en återblicksfilm, där man först får veta slutet på dramat och sedan tvingas genomleva den oundvikliga händelsekedja som leder dit.
G-B kommenterar: Med tiden får alla lite minnesluckor. Märkligt nog kan man minnas vissa detaljer i mänskliga mått, från långt bak i tiden, som om det inträffade bara för en kort tid sedan. Somliga kan också få för sig att beskriva ens eget ( dv s en annans) liv, trots att de inte var med. Åsikter permanentas, ibland i skvallrets form, ibland ända till mytomaniska dimensioner.
LYCKOSLANTEN Nr 4 2006
Rubrik : 14 Underverk finns i Sverige
Idag finns det 812 så kallade underverk i världen. 14 av dem finns i Sverige. Det är UNESCO, en organisation inom FN som arbetar med att samla våra gemensamma världsarv. Som underverk räknas områden som till exempel har en unik natur. Det kan också vara platser som har en speciell kultur, till exempel någon byggnad som UNESCO har tyckt vara värd att bevara. Listan på underverken har funnits sedan 1972. Listan växer hela tiden och nu finns alla de 812 underverken spridda i 137 länder i världen. Flest namn på listan har Italien har 40 underverk. Spanien har 38 stycken och Tyskland har 31 underverk.
Sverige: Laponia, Struves meridianbåge, Gammelstads kyrkstad, Höga kusten, Falu koppargruva, Drottningholms slott, Engelsbergs bruk, Skogskyrkogården, Birka, Visby, Södra Öland, Tanum, Karlskrona, Varbergs radiostation.
G-B kommenterar: Varbergs radiostation? Kan inte minnas att jag hört någon prata om det. Av de listade svenska underverken har jag bara besökt 2-3 stycken. Underverk vädjar vanligen till återblickar. Enligt min mening behöver "underverk" egentligen ingen nitisk och ihärdig lobbyverksamhet. Underverk kan vara personliga och behöver inte finnas på någon offentlig lista. För mig är underverk också förknippat med inslag av gåtor, mystik och det svårförklarliga. Trots att underverk har en ingrediens av återblickande, finns det också ideer om framåtskridande, kanske till och med "barnatro"?
Sunday, December 24, 2006
Sunday, December 17, 2006
BONDE SÖKER....


....R I K E D O M !
I en by som låg mitt ute på den sömniga landsbygden levde en gång i tiden en präst och en bonde. Prästen hade sju präktiga kor, feta och vackra. medan bonden hade bara en enda, och den var både ynklig och mager av brist på foder och dessutom halt. Men hagalen och lysten som han var ville prästen gärna lägga beslag även på den fattige bondens enda kossa.
- Då skulle jag ha åtta, det är bättre upp än sju! tänkte han och började fundera på något finurligt sätt att komma över bondens kreatur. Snart inföll det en stor helgdag, och samtidigt hölls marknad i byn, vilket betydde att praktiskt taget alla där i trakten som kunde stå på benen samlades på bytorget för att handla och roa sig. Eftersom det också hörde till att man skulle gå i kyrkan var den lilla bykyrkan vid högmässodags alldeles proppfull med bönder och deras familjer. Under gudstjänsten lämnade prästen altaret och gick fram mot församlingen med en stor, öppnad bok i sina händer.
Medan han låtsades läsa ur den mässade han med hög röst:
- Lyssnen, I bröder i Kristo! Lyssnen! Si, den som giver en ko till sin andlige herde, han skall av Herren bliva sjufalt belönad för sin fromhet! Den där harangen sjöng han flera gånger om för att vara säker på att den skulle bli ordentligt uppfattad av de närvarande. Det blev den förstås, men det var bara en enda i församlingen som den gjorde intryck på - den fattige bonden, han som bara hade en ko. Han sade för sig själv, där han stod i kyrkan och tummade på sin slitna mössa:
- Vad har jag egentligen för glädje av det där usla och magra koskrället? Hon ger ju inte ens så mycket mjölk att det räcker till mina barn. Jag tror jag ska göra som Den heliga Skrift säger och låta kyrkoherren få henne. Kanske lönar mig då Gud på det vis som pastorn skriker om, vem vet? Så fort högmässan var slut återvände bonden hem till sin gård, knöt ett rep om kossans horn och ledde iväg henne till prästgården.
- Guds fred, fader! sade han när han steg in.
- Guds fred över dig själv, min vän! Kommer du till mig med goda nyheter? Ska vi ställa till med dop eller bröllop?
- Ingetdera., fader, utan det förhåller sig så att jag var i högmässan i förmiddags och hörde dig läsa ur Den heliga Skrift, att om någon gav en ko till sin andlige herde, så skulle himlen skänka honom sju i gengäld. Därför, vördade fader. så kommer jag för att erbjuda Ers helighet min ko.
- Du har tänkt och handlat alldeles rätt, min son, just som en god kristen. Det gläder mig att det finns församlingsbor som inte låter Guds ord bara gå in genom det ena örat och ut genom det andra utan som också visar sig vara Ordets görare, inte endast dess hörare. Gud skall belöna dig sjufalt för detta! Led nu din ko till mitt fähus och bind henne där tillsammans med mina egna. Bonden fogade sig snällt efter pastorns önskemål och återvände sedan tomhänt hem.
Som ni nog kan tänka er blev hans hustru inte särskilt lycklig när hon fick höra vad som hade hänt.
- Varför i Herrans namn skulle du ge vår enda ko till prästen? Du är en idiot och en lymmel som kan göra din familj så illa! Har du tänkt dig att vi ska dö av svält nu, som övergivna hundar?
- Lugna dig, käraste, var inte så vrång mot mig! försvarade sig mannen. Hörde du inte själv vad prästen sade i kyrkan i förmiddags? Vänta bara lite, så ska du se att vår ko kommer att bli ersatt av sju andra, för du vill väl inte påstå att Skriften är fylld med lögner? När vi har fått sju kor ska vi leva desto kräsligare! Bonden satt där sedan hela vintern och väntade på att de nya korna skulle infinna sig, men utan resultat, fähuset var och blev alldeles tomt.
När våren kom släppte bönderna ut sina kor på bete på allmänningen, och dit kom även prästens kor - däribland förstås också den som en gång varit i den fromme bondens ägo. På kvällen drev byherden alla kreatur hemåt för att de skulle mjölkas, och djuren var så vana vid den här lunken att varje ko av sig själv gick till sitt eget välkända fähus. Främst bland prästens kor gick den här kvällen hans nyförvärv, den fattige bondens kossa, och hon var ju sedan åratals kvällar van vid att efter betesgången halta hem till just sitt gamla kostall. Alltså traskade hon iväg i sina gamla gängor. Prästens övriga kor hade under den gångna vintern hunnit bli så vana vid den nya kamraten att de snällt följde i hennes spår och alltså hamnade på den fattige bondens gårdsplan. Bonden satt där just på sin pall och tittade ut när han fick se denna karavan av kosssor komma lufsande. Då hoppade han ivrigt upp och ropade glädjestrålande till sin fru:
- Titta bara! Vad var det jag sade? Det som prästen siade om i sin mässa i somras, det har nu hänt på riktigt! Vår kära gamla ko har kommit tillbaka, och hon har sju andra i släptåg! Ära vare Gud i höjden! Skriftens ord har sannerligen gått i fullbordan! Nu ska du väl ändå sluta att förebrå mig, för nu ska vi i all vår tid aldrig mer behöva sakna vare sig mjölk eller ost eller smör. Han rusade ut på gården och föste in de åtta korna i sitt fähus - där det blev lite trångt om saligheten - och låste sedan porten med dubbla slag. När prästen samma kväll upptäckte att hans kor inte hade återvänt från betet började han leta efter dem överallt i byn, men ingen hade en aning om vart de tagit vägen. Till sist uppsökte han även den fattige bonden, och i hans fjös hittade han alla sina kossor. Han steg in i stugan, och med sträng min vände han sig till bonden och frågade barskt:
- Hur kan det komma sig, min son, att du i ditt fähus har tagit in kor som inte är dina egna?
- Vad menar du, fader? undrade bonden. I min gård finns inga kor som inte tillhör mig! De är alla mina, och det är Herren Gud som har skänkt mig dem. Det var min egen lilla bruna ko som kom tillbaka i kväll och hade med sig sju andra, precis så som du själv läste om ur Den heliga Skrift under marknadsmässan i somras.
- Du pratar skit, du son av en hynda, fräste prästen ilsket. Mina kor är mina kor!
- Nej, korna där ute är mina! De är en gåva från Herren Gud! Nu började diskussionen bli het, men bonden stod på sig och prästen vågade inte ge sig i handgemäng med den kraftige mannen utan gick till slut därifrån med han röt åt bonden:
- Må djävulen och hans anhang ta dig, din fähund! Behåll din gamla kokrake men ge mig åtminstone mina egna tillbaka!
- Inte så mycket som en hundröv ska du ta från mitt hus, fader, för det är inte från dig utan från Herren som jag fått korna! Kyrkoherden vände sig i sin förtvivlan till domkapitlet och väckte sak mot bonden för att han på orättfärdigt sätt hade kommit över de sju kreaturen. Eftersom det gällde en prästman kom ärendet upp i biskopens domstol, men biskopen hamnade i en besvärlig situation. Ett par dagar före rättegången hade nämligen prästen för säkerhets skull skickat honom en icke föraktlig summa kontanter, och dagen därpå hade bonden kommit och överräckt en hel rulle av den finaste hemvävda vadmal, som inte heller gick av för hackor. Hur bär man sig åt när man fått mutor från bägge parterna och helst av allt vill behålla dem båda?
- Det här, sade biskopen, när han lyssnat på de bägge männens redogörelser för vad som tilldragit sig, det här är verkligen inte något lätt ärende att döma i. Men jag har just kommit på ett sätt att låta er själva avgöra tvisten. Ni ska bägge återvända hem till er by, men den av er som först hinner hit till mig i morgon bittida, den ska få behålla alla de åtta korna! Kyrkoherden for raka vägen hem till sitt och uppmanade sin hustru:
- I morgon måste du väcka mig långt före gryningen. Glöm det inte, för det är viktiga angelägenheter det gäller! Men bonden var ingen dumbom. I stället för att återvända hem smög han sig in i biskopens hus och letade sig fram till hans sängkammare, där han gömde sig under sängen.
- Om jag ligger här i natt och håller mig vaken, så ska det nog bli mig som biskopen får möta först i morron bitti! tänkte han. Bonden låg där under sängen och nöp sig i armarna för att inte somna. Mot aftonen kom biskopen och gick till sängs och började snart snarka så att mannen under hans bädd just inte behövde riskera att falla i sömn. När det inte var långt kvar till midnatt knackade det plötsligt på sovrumsdörren. Biskopen vaknade, steg upp och gick fram och gläntade på dörren medan han frågade:
- Vem där?
- Det är jag, fader, abbedissan!
- Nej, men så kärt besök, sade biskopen, kom hit och vila dig på min säng! Abbedissan efterkom villigt hans uppmaning, och biskopen var inte sen att få av henne kläderna. Efter en stund började han fingra på hennes bröst och frågade:
- Vad är det här för någonting?
- Helige fader, svarade hon, det är Sions klockor. Klämta gärna i dem! Sedan lade biskopen sin hand över hennes navel och frågade:
- Och vad är det här då?
- Det är världens navel, den som finns på Oljeberget i Jerusalem! Snart slank hans fingrar lite längre ner och då frågade han:
- Men vad har du här?
- Det är mitt lilla helvete! svarade abbedissan.
- Oj oj oj, utbrast biskopen, så bra! Du må tro att jag har en syndare som just skall bli Djävulens rov. Sagt och gjort - biskopen skickade syndaren till helvetet, både en gång och flera.
Efter några timmar var det dags för biskopen att följa abbedissan en bit på väg mot klostret och så fort han var ensam i sovrummet kröp bonden fram från sitt gömställe och rusade hem. Nästa morgon gav sig prästen iväg hemifrån långt före dagningen och halvsprang hela vägen till biskopens palats, dit han kom tidigt i ottan, om än med andan i halsen. Bonden däremot hade ju inte njutit någon särskilt god nattsömn. så han låg kvar i sin säng en god stund efter det att solens strålar hade väckt honom. Så småningom spankulerade han iväg till staden, han också, men först hade han ätit en ordentlig frukost och tagit sig ett par snapsar för att pigga upp sig lite inför vandringen till biskopshuset. När han äntligen anlände hade man väntat på honom i flera timmar, och kyrkoherden från hans by tog emot honom med ett självbelåtet leende.
- Jasså du, du hade visst svårt att lämna lopporna och sänghalmen i morse! Nåväl, på det här viset har du gjort det lättare för Hans Högvördighet, för nu kan det ju inte vara särskilt svårt för honom att avgöra vårt mellanhavande. När de bägge två strax därpå stod inför biskopen vände denne sig till bonden och sade:
- Det tycks visst inte råda något tvivel om att det var du som kom sist!
- Tvärtom! protesterade bonden. Jag kom först, Ers Högvördighet minns kanske att jag anlände hit precis när det klämtade som bäst i Sions klockor och en syndare skulle skickas till helvetet? Mer hann bonden inte säga.
- Korna är dina, min gode man! förklarade biskopen raskt. Det är alldeles uppenbart att du var här först! sade han och lyfte bägge händerna mot bonden för att hindra honom från att komma med ytterligare detaljer. Så förlorade prästen all sin boskap, men bonden kunde leva resten av livet i överflöd.
Denna saga; "Bonden som fick höra Sions klockor klämta", tillskrivs ryskt ursprung. Återgiven i Bra Böckers serie; Folksagor del 3, 1987. Som många sagohistorier har den i varierande former vandrat runt i många länder. I Sverige dök den upp före 1851, då ett första omtryck gjordes.
Wednesday, November 22, 2006
MELLAN DRÖM och VERKLIGHET

Han valde ett litet kafe´ på den hemlig ort som mötesplats. Det hade varit svårt att komma i kontakt med honom. Inte så att han helt undvek kontakter, men han var mycket efterfrågad. Med mig hade jag en tidningssida från april 2001, Detta skulle utgöra utgångspunkten för vårt samtal, min intervju. Sidan handlade om trafikforskaren Sonja Forward och musikvetaren Carin Öblad som 1998 gjort en undersökning om hur musiken påverkar vårt sätt att köra bil. En liten servitör i peruk serverade oss vid bordet. Bullarna var stora och täckte hela fatet, så var ofta fallet på landsorten.
- Du menar att det är bluff, musiken, påverkar oss inte i bilen ?, sade jag en bit in i samtalet.
- Ja. Vi är fullt upptagna av synintryck och logisk tankeverksamhet.
- Men handlar inte musiken också om att sätta igång fantasin, vi ser ju även där? Han gapade och fick in bullen, bet till, den kapades. Hans käkar arbetade som en långsam kvarn. Bullen gick ett ovisst öde till mötes. Var han överhuvudtaget en vanlig människa?
Han svarade; - Din rondellkörning utlöper i praktiken på ett likadant sätt, även om du lyssnar på musik.
Funderade några sekunder.
- Men det är väl inte det enda, rondellkörningen...
- Nej, men vadå, vakna upp. Vart vill du komma? Sitter du och sjunger med i bilen? Din egentliga körning påverkas ändå inte, musiken bara bekräftar vilken idiot du redan är.
- JA. KANSKE DET. Men en viss påverkan måste ju finnas? Ändå, en nytillverkning av idiotin sker..., om man säger så.
- Nytillverkning? tror du att det är något biologiskt? Musiken är bara som ett presentpapper.
Just då var en lång yngling, som också var inne på det lilla kafee´t, på väg till Juke-Boksen som stod i hörnet. Han liksom hasade sig fram, stötte till några av borden. Kanske var han inte helt nykter, i alla fall kunde han ha en ganska rejäl baksmälla eller vara påverkad av något piller. Myntet föll i Juken, det lät som när man fyller på i en parkeringsautomat.
- Se här nu då. Vi får väl se vad som händer i lokalen när musiken går i gång. Du menar att ingen påverkas?, sade jag och såg honom i ögonen, där han satt på andra sidan bordet.
Ingen visste vad han hette. Plötsligt hade jag tappat respekten för honom. Han var kanske inte så stor och ouppnåelig, trots allt sitt rykte.
Det skrapade igång, några sekunder, det vara gamla vinylsinglar i musikautomaten.
Cafe´t fylldes av ljud.
Pardon me, if I’m sentimental
When we say goodbye
Don't be angry with me should I cry
When you're gone, yet I’ll dream
A little dream as years go by
Now and then there's a fool such as I
Now and then there's a fool such as I am over you
You taught me how to love
And now you say that we are throughI'm a fool,
but I’ll love you dear
Until the day I die
Now and then there's a fool such as I
Now and then there's a fool such as I am over you
You taught me how to love
And now you say that we are through
I'm a fool, but I’ll love you dear
Until the day I die
Now and then there's a fool such as I
Now and then there's a fool such as I
Now and then there's a fool such as I
Words & Music: Bill Trader
(Now and then there's a fool such as I) Elvis version ;Recorded: 1958/06/10
När musiken var slut, ropade bagaren bakom disken;
- Eberhardt kom hit! Komhit genast! Ynglingen hade stått framåtlutad vid Jukeboksen och diggat, vände sig om, yrvaket, men överraskande hastigt. Han drog en revolver ur byxlinningen och sköt två skott mot bagaren. Glas splittrades. Hela sortimentet med bullar och bakelser liksom rann med glasskärvorna, på väg mot golvet. Bagaren hade inte träffats, men var redan i köket, ringde med mobiltelefonen. Efter detta intermezzo, vände jag åter mot min gäst, mannen jag skulle intervjua om ljudets påverkan. Han greppade en ny bulle från det ljusblå fatet. Den bara vek sig i hans hand, han förde in den mellan läpparna, dubbelvikt.
- Där ser du, sa han, liksom med en ljudämpare i munnen. Jag väntade på besked. Vad skulle jag ha sett. Vad ville han egentligen bevisa? Två poliser stormade in med dragna tjänstevapen.
Den blå-vita bilen stod ute på parkeringen, omringad av nyfikna från orten.
- Du märker väl, ljudet har inte påverkat oss. Vi sitter här som vanligt
- Äter bullar och dricker gott kaffe.
Han hade rätt. Alla ljuden hade inte påverkat oss något nämnvärt. Vi var opårverkbara, som färdigprogrammerade. Det var knappt att ens synintrycken fungerade. Vi såg som på en film, på en tv utan ljud. Där satt vi, på ett litet cafe´, ute på landsorten.
Vi var från storstan och vi var helt avtrubbade i våra sinnen.
Det enda jag kunde numera, var att koncentrera mig på en enda fråga, jag hade valt en tidningssida och skulle fråga honom. Det kunde vara bra för min karriär, fokuseringen. Inget kunde störa mig. Han hade rätt, omgivningen var bara som ett presentpapper, ett stökigt nödvändigt, knappast ett ont, men ett onödigt.
In genom dörren kom en lång tunnhårig man i grönvitrutig kavaj.
– Hej, jag heter Johnny Factura, vill ni köpa en tvättmaskin? Han såg sig omkring, över förödelsen inne i lokalen, glas, blodstänk och tårtor i en enda röra. Omedelbart satte han sig vid vårt bord, utan att skämmas eller några tecken på blygsel, av den art som kan vara påfallande på landsorten. Han förde ena handen i innerfickan och drog fram några guldhalsband.
– Eller behöver Ni lite pynt till tjejen därehemma?
Vi såg på honom, utan att förvånas. Johnny Factura väntade sig att han gjorde något intryck på oss. Efter att ha betraktat oss en stund öppnade han dokumentportföljen.
– Här har jag devedee-filmer. Porr om ni så vill, annars har jag vanliga familjefilmer också. Bagaren kom in med ett bandage runt handen.
– Stick Johnny Factura.
Efter att ha försökt till oss sälja en fritidsbåt som fanns nere vid sjön, lämnade Jonny Factura lokalen medan han ryckte på axlarna.
– Nej, nu måste jag också åka sade mitt tilltänkta intervjuoffer på andra sidan bordet. Det berörde mig inte, att jag misslyckats.
Mindes hans ord, ”vadå, vakna upp”, när jag satt på tåget till Norrland. Knäppte på min medhavda ljudanläggning för ett sista experiment; skulle jag bli berörd.?Anläggningen hade kraftiga bas-woofers. Tre yngre kvinnor satt lite längre bak i vagnen. Noterade att de var beväpnade med kraftiga skjutvapen när de stod framför mig och bad mig skruva ner ljudet. Det besynnerliga var att man också höll i öppnade förpackningar av lingondrycken JOKK, med randiga sugrör i http://zagolandet.blogspot.com/2006/11/kafe-rubinstein.html
– Jo, jovisst…, jag stiger av här vid Prästmon, tåget saktar ju in. Jag märkte att de gjorde intryck på mig. Var det bara gevären, eller var det något annat? Som hypnotiserad steg jag av tåget, som den självklaraste sak i världen, trots att jag skulle till Junsele. Jag påverkades, inte av musiken direkt, men dom gjorde det! Trafikforskaren Sonja Forward och musikvetaren Carin Öblad kanske hade rätt !
Väl framme åkte jag hiss upp i ortens enda höghus, d v s det hade mer än tre våningar. Ringde på dörren, Ellinor borde vara hemma vid denna tiden, strax före eftermiddag. Ut genom en annan dörr kom plötsligt en av grannarna, som vad jag kunde minnas hette Aida. Hon var ovanligt lättklädd, men verkade förbannad;
- Bara jag får mitt SEX så skiither jaag i resten! Hennes språkbruk på berörde mig inte. Hon rusade in genom en annan dörr, och stängde den med en smäll. Ville inte blanda mig i de lokala intrigerna. Få saker berörde mig, återigen. Kanske var det fokuseringen på karriären.
Wednesday, October 18, 2006
CARRIE - eren....

............. framför allt.
Britta tränade, gymnastiserade, jonglerade och dansade med en rymlig plastring. Svingade den runt midjan. Vinddraget fick tidningsbladet att fladdra till vid köksbordet. Hennes man Algot satt ännu vid frukosten.
– Du blir aldrig lika bra som Tone, skrockade han och bläddrade vidare i tidningen. Britta lät ringen rulla.
Då och då stannade hon till, höll om ringen och plockade med rak rygg upp utslängda papperstussar från golvet.
- Du är inte lika snabb som Tone. Hon kan få ner handen till södra Tyskland på mindre än en tiondedelssekund utan att böja knäna, sade Algot medan han läste vidare.
– Vi måste skaffa en riktig karta så att jag kan träna på riktigt…., har inte ni några gamla Europaplanscher på Läromedelslagret ? sade Britta framför spegeln.
– Vad blir det bättre av, svarade Algot medan han porlade ner lite kaffe ur termosen. – Du vet ju inte ens var Norrland ligger.
– Det vet jag visst det, sade Britta och började dansa Limbo under köksbordet.
– Dom där tajtsen kommer du att spräcka. Med en knall, sade Algot och läppjade på en kopp Zoegas. Medan han lade ifrån sig tidningen. När Britta dök upp på andra sidan bordet hade hon några svettpärlor i pannan, som annars också var ganska glansig.
– Vet du vad, kan inte du börja hos TV 3 som nyhetsuppläsare? Du sitter ju mest och läser nyheter hela tiden.
– På TV 3? Räcker det inte med att du sökt jobb som väderflicka hos TV 4 ?
– Hos TV 3 kan du säkert få sköta nyhetstombolan.
– Tombolan?
– Hitta på nåt. Hitta på nåt som gör att gör att verkar så intressant att dom kan inte låta bli att kalla dit dig.
– Varför skulle…?
– Ja du vet unge Clebert i grannhuset, har fått jobb i Österrike som cliffhanger efter det att han sagt att han åkt smorgasboard ner för Mount Everton.
– Skateboard, nej, den har vi hört förut…Ingen har kunnat bevisa…
- Nej, men han var framfusig och det är sånt dom lägger märke till.
Någon dag senare skickade Algot en video till Robert Aschberg. Han hade videofilmat en utländsk granne som var på väg till macken för att köpa mjölk till överpris. Algot kallade filmen för Tyska Maffian gör affärer hos Preem.
Algot kom ändå med senare i TV 3, i programmet Efterlyst. En bevakningskamera hade fångat honom och Britta på bild när de gjorde inbrott på skolan för att stjäla kartor, me på hemvägen råkat köra över en medborgare av utländskt härkomst som kom från Preemmacken med ett mjölkpaket.
Det märkte aldrig Algot och Britta i flyktens stund, ...på väg att bygga upp sina carrierer. Brynolf Wendt medverkade aldrig i just det Efterlyst-programmet, men om han gjort det hade han säkerligen yttrat; "det finns endast två typer av företagare, de åtalade och de ännu icke åtalade. Dessa två turturduvor sitter nog redan i Guetamala, äter bananer, ser på sina kartor som man stulit från skolbarnen i Sverige".
Sunday, October 08, 2006
TAP MAD´L

JOMENVISST ......TAP MAD´L !
(uttalet för dig som glömt din grundliga herr Mods engelska med amerikansk accent)
Den norska, danska och svenska tjejerna var redan i Miami för nästa steg i Tap Mad´l tävlingen (TV3), fotografering i moderiktiga bikinis på stranden, i soluppgång.
I varje nationslag var man tre stycken, förhoppningsfulla och glada över att ha kommit så långt i karriären. Den bestämda och auktoritära, den erfarna modellen här kallad G (inte att förväxla med obducenten i Discovery Channel), var den som instruerade de tävlande med lite allmänna tips. Hon betonade professionalism och att flickorna skulle lägga semester och dagdrömmar åt sidan.
Fokuseringen skulle ligga på att man som modell sålde en produkt. Iden här branschen var man dessutom själv en produkt hade G försökt inpränta flickorna. Fotograf var den kände från New York, som hade med sitt team till ännu ett jobb. Vid upprepade tillfällen bad han flickorna under strandposeringen, "bring the sexy".
G begärde enskilda konfrontationer med deltagarna , och hade bestämda synpunkter på varje deltagare, (efter att ha ställt dem någon mer eller mindre provokativ fråga); "Du har en finne i ansiktet" "Du har en glugg mellan tänderna" "Du har ett attitydproblem". För mig påminde det hela inte så lite om "Idol" tävlingen....,
Och allt detta besvär för att i andra hand kunna sälja några tygbitar för badstranden....
Hur har mänskligheten klarat sig tidigare? Vilka estetiska värden tar man sikte på?
Och varifrån kommer denna tävling? Från a) det inre av Mongoliet? b) Stockholms skärgård? c) Arabvärlden? eller d) En av rymdfärjorna där man införde det som tidsfördrif?
Thursday, August 24, 2006
SPÄNNANDE MED NY STANDARD
PLASTPÅSEN ÄR HÄR FÖR ATT STANNA

( ur serien: NY STANDARD då åtminstone någon Far Far var ung)
Klicka inte på bilden om du vill slippa se det större.
"Det är de små hushållen som vi tänker på med vår Gott i Plast-serie, för det är de som behöver engångsförpackningar i litet format. Det var någon gång 1951 som vi av en tillfällighet fick hit en plastpåse från Amerika. Jag kan se den för mig, där den låg i laboratoriet med två gurkor i, som var gulare än våra. Sedan dess har vi hela tiden arbetat på att bygga ut vår plastlinje. Med plastpåsarna vill man ersätta lösviktsförsäljningen som börjar bli helt otidsenlig.
Och vad vi som sagt främst tar sikte på med hela vår serie "Gott i Plast", är de små hushållen, de ensamstående och tvåpersonersfamiljerna. Dessa har en kolossal användning för just engångsförpackningar. Det är egentligen synd att husmor inte har en liten sax inbyggd i fingertopparna - det är väl det enda felet med den här typen av emballage.
När det till exempel gäller senapen, för att börja tala om våra produkter, är det naturligtvis så, att det är billigare att köpa den i plastpåse än i nyttoglas. Man kan tänka sig att en husmor vill skaffa sig en serie enkla glas till vardagsbruk - och när hon fått tillräckligt många, övergår hon till senap i plastpåse, en engångspåse som utan att torka kan sparas till flera tillfällen om man tillsluter den väl. Det är egentligen märkvärdigt hur mycket senap som det konsumeras i en barnfamilj. Senap skall ju egentligen vara något starkt, som barn inte tycker om, eller hur? Förr strök man ju senap på barnens fingrar för att få dem att sluta upp att suga på dem.
En annan produkt, Gele´, både den svarta och den röda, har också fått nya kläder. Nu finns den i en liten slät plastbägare med bara 50 gram i. Lagom igen. Man vill inte ha någon liten klibbig gele´rest kvar efter middagen. När det gäller familjen konserverade bär - hallon och jordgubbar - har vi på sista åren fört en bister kamp mot det djupfrysta, men vi har fått en segsliten och framåt medlem till - nämligen nyponsoppan.
Vi har skaffat en ny och konstnärlig etikett på den som vi tror syns bättre. Detta underlättar för den gamle att hitta rätt i hyllan. Stora familjen gurka återfinns i många klädnader - plåt, standardglas, plastpåse - och av flera typer: Ättiksgurka, hel eller skivad, pressgurka, samt herrgårdsgurka. Vi utnyttjar verkligen de möjligheter plastpåsen ger. För att inte säga, vi leker våldsamt med den.
Vårt arbete går vidare med Edert stöd. Tillsammans kan vi göra en god plastpåse bättre."
Ur veckotidning från 1950-talet, ej helt i original skick, förmodligen avkortad (av mig) Texten användes i detta skick som ett övningsmaterial i "muntlig scenisk framställning" i ett amatörteatersammanhang.
(personerna på bilden har inget samband med gurkorna i texten. Förresten. Vill ni ha era namn publicerade i bloggen är det ju bara att skriva en comment, hur enkelt som helst. Klicka o skriv! Passa på att skälla på mig, passa på att ifrågasätta)
Monday, August 21, 2006
Ett par Sonja Åkesson

Pris
Oslagbart pris
Bemärk vårt låga pris
Som vanligt lågt och bra pris
Oslagbart lågt pris
Lågt pris
Bottenlågt pris
Konkurrenskraftigt pris
Som vanligt till lågt och uppskattat pris
Bemärk vårt låga pris
Pangpris
Som vanligt extralågt pris
Prisbomb
Lägg märke till våra kundvänliga priser
Se det låga priset
Fantastiskt lågt pris
Jättelågt pris
Kanonpris
Jämför våra otroligt låga priser
Priserna långt under de gällande
Jämför våra enormt låga priser
Makalöst lågt pris
Lika makalöst lågt pris
Billigt pris
Billigt pris
Pangpris
Bottenpris
Extra lågt pris
Lågt pris
Verkligt reapris
OBS! Priserna!
Lägsta pris
Otroligt lågt pris
Bottenlågt pris
Fyndpris
Extra lågt pris
Mycket billigt!
Jättelågt pris
Fantastiskt låga priser. Har ni märkt det?
Sensationspris
OBS! Priset
Rekordlågt pris
Bra pris
Priset lågt
Otroligt låga priser
Jättelågt pris
Specialpris
OBS! LÅGA PRISER!
Priserna är faktiskt låga
Lågt pris
Förmånligt pris
Mycket lågt pris
Absolut lägsta pris
Sensationspris
SE DE OSLAGBARA PRISERNA
Se priset
OBS! Från oss till pangpriser!
Extrapris
ABSOLUTA BOTTENPRISER
Verkligt lågt pris
Bottenlågt pris
(annons)
luftig livfull spänstig mjuk
naturlig levande perfekt strålande
mild angenäm sidenmatt elastisk
fuktig vit smidig väldoftande
smeksam mjukmjukmjuk svävande god
färgfräsch fantastisk fulladdad sensationell
oroande sensuell mildare behagligare
mjuk rosa underbar effektiv
absorberande varsam mjuk smidig
stark praktisk behaglig mjuk
levande naturlig skön rundare
mildare lätt livlig frisk
gyllenljus festlig pålitlig skonsam
säker fryssäker perfekt härlig
exklusiv elegant pärlemorskimrande spännande
genomskinlig lätt skir mjuk
täckande smickrande naturlig levande
lätt smidig oöm driftsäker
ung djärv perfekt mjuk
luftug hygienisk skyddad lättjefylld
rofylld trivsam förmånöig vänlig
omtyckt underbar prunkande hälsosam
sprudlande idealisk festlig glad
vacker dekorativ stämningsfull god
glad riktig självklar förmånligare
bekvämare säkrare billigare skönare
bekväm rymlig rolig individuell
utomordentlig otrolig exklusiv sval
jämn tyst kraftig trivsam
len varm len god
näringsrik mild fin rik
känslig riktig naturlig fuktighetsbevarande
epokgörande underbar spänstig absorberande
pånyttfödande fuktighetsbefrämjande stimulerande skimrande
smidig effektiv spänstig ny
speciell renande exklusiv extra
aktiverande exklusiv smakförädlande amerikansk
bekväm elegant speciell komfortabel
skön robust slitstark kraftig
dunmjuk efterlängtad mysig härlig
jättefestlig toppenkul ljuvlig ny
klassisk okonventionell utmanande rationell
trygg körsäker modern riktig
kompromisslös vettig säker suverän
engagerande fängslande ovanlig otrolig
mjuk spänstig luftig lätt
nätt behaglig lättskött enastående
toppklass perfektbekväm diskret
rolig spännande bekväm läcker
smeksam chic störtsnygg fräck
spexig sexig uppkäftig poppig
kul behändig skön komfortabel
god knaprig gammaldags uppfriskande
svalkande frisk klar välgörande
lenande lindrande stimulerande frisk
naturlig välgörande välsmakande världsberömd
intensiv aktiv frisk härlig
undebar ny viril diskret
färgsprakande maharadjainspirerad utsökt elegant
smidig mjuk härlig lättskött
förnämlig spänstig ny underbar
mattglödande skulptural ny intressant
avancerad betydelsefull dyrbar viktig
sammetsmjuk smidig kraftig frisk
effektfull bekväm fulsnugg glad
sober tidlös snabb passande
glödande underbar gedigen jämnare
behagligare effektiv väldimensionerad uppiggande
angenäm exklusiv väsentlig precis
unik väsentlig utmärkt robust
sober exklusiv fulländad daggfrisk
god god nyttig jätteknyssig
självständig utsökt fyllig självständig
utvald hygienisk snygg ren
ny smaskens bra god
smakfull naturlig självsäker säker
smart raffig pålitlig pålitlig
pålitlig dryg mättande ren
Sonja Åkesson (1926-1977), enligt baksidestexten av Karl Erik Fagerlöf (1966) (samlingsvolym; som jag haft i min ägo rätt länge, men glömt bort det tills alledeles nyligen);.... "SONJA ÅKESSON är en av våra mest lästa och folkkära lyriker". Tillåt mig skratta;
ha ha ha ho ho ho
hi hi hi hö hö hö
hoo-iii hoo- iii
he-he-he
I mina ögon är Sonja Åkesson (1926-1977) som författare genomgående ganska underground - eller avantgarde av sin tid, "lyriken" var delvis hennes uttrycksmedel - som (mirakulöst?), blev publicerad i mera offentliga rum. Den rent tekniska bragden ligger (låg) ofta i att bli publicerad överhuvudtaget, speciellt, före hemdatorerna... hemsidornas...bloggarna... kanske,..... en tid som dagens datornördar inte kan föreställa sig.
Ordet "folkkär" används då och då i någon auktoritär mening, det deklareras liksom "uppifrån". Begreppet "folkkär" skulle göra personen till en legitimerad och allmänt accepterad?
Själv tycker jag S.Å. kan vara jobbig... som läsning, "Folkkär"?. Hos ett gäng språkvetare i Stockholm?
Hennes humor ligger också ofta välinbäddat i dysterheten - för väl? - för att det skall bli så där "folkkärt". Gobbabibliotheket har konstaterat att det är skillnad på Thore Skogman och Sonja Åkesson.
MEN - men "lyrik" s a s, skall ju inte läsas i samma mekaniska tempo som man läser Text-TV.
I ett samband med muntlig sceniskframställning eller musik verkar S.Å. klart intressant(are). Det förvånar mig inte ; att hennes rytmik attraherat. Det finns spännande utrymmen för pauser....., nyanser, tonfall. En vilduxen trädgård, ....det som vid första anblicken verkar vara kaos, är ändå välplanerat på något sätt, det har jag faktiskt sett i många vildvuxna trädgårdar....
I förorden av den samlingsvolym (som jag haft i min ägo i tjugo år) citeras Kristina Lugn; "Sonja Åkesson var först och främst en professionell poet, som lagt lagt ner stor möda på att lära sig sitt yrke och som till slut suveränt behärskade sina mycket speciella uttrycksmedel".
Visst är det speciellt många gånger.
Med någon lokal anknytning (ur hennes Halmstadsvit) - observera att här är scenariot i ett mindre format.
Två kärlekspek till floden Nissan
1.
Torsken glimmar på Nissans strand
Morgon står i brand.
Alkisen med sin Tinto
gör mej upprymd
ger mej smärta
Nissan i mitt hjärta
Ölburkar glimmar på Nissans strand
Längtan står i brand
Tårpilen som droppar sina spröda gör mej lycklig
ger mej smärta
Nissan i mitt hjärta
2.
Jag sitter här på marken
och tänker på den
Jag sitter här vid maskrosbladet,
nyss min bästa vän.
Jag sitter ganska ensam
och ändå lite glad
jag sitter ganska trött av mina fötters promenad.
Jag sitter här i bondsyrenens
mulliga skrud.
Jag sitter här och skådar på Nissans blåa brud
som snart ska ligga kall och stel
täckt av girig is.
Jag sitter här och väntar på ledans bruna dis.
Jag sitter här och snart ramlar sommaren ner.
Jag sitter här. Nu vill jag inte sitta mer.
Jag är nog inte längre så dära ganska glad.
Jag gjort slut på mitt maskrosblad.
Det finns naturligtvis de som har nästan en helt annan uppfattning än jag;
http://www.sonjaakesson.se/start.htm
Att Sonja Åkesson inte bara prov-vispade till lite text.... en ungdomlig söndagseftermiddag,... märks av den utgivna produktionen; Situationer, (dikter, 1957) - Glasveranda (dikter, 1959) - Skvallerspegel (berättelse, 1960) - Leva Livet (prosadikter, 1961) - Efter balen (noveller, 1962) - Husfrid ( dikter, 1963) - Ute skiner solen (dikter, 1965) - Jag bor i Sverige (blandat, med grammofonskiva, 1966) - Man får vara glad och tacka Gud (valda dikter, 1967) - Pris (dikt- och debattbok 1968) - Slagdängor (visor, med musik av Gunnar Edander, 1969) - Ljuva sextiotal (dikter och noveller, 1976) - Mamman och pappan som gjorde arbetsbyte (barnbok, 1970) - Hjärtat hamrar, lungorna smälter (prosadikter och teckningar, 1972) - Dödens ungar (dikter, 1973) - Sagan om Siv (dikter, 1974) - En värk att anpassa (samlade dikter 1957-1965, 1975) - Ett liv att avverka (samlade dikter, 1966-1974, 1976) - Hästens öga (dikter 1977) - En tid att avliva (samlings volym prosa, 1978) - Sonjas sånger (1980) / tillsammans med Jarl Hammarberg-Åkesson; Strålande dikter, nej så fan heller (dikter 1967) - Kändis (diktberättelse 1969) - Hå! vi är på väg ( pratspel, 1972) / tillsammans med Bengt Martin; Vi ses (brev mellan Sonja i Halmstad och Bengt i Stockholm 1975)
Monday, August 14, 2006
Fabriksmänniskan

"Efter två veckor har de flesta av pojkarna tystnat, det är bara två ynglingar som fortsätter att steppa och skuggboxas. - De där blir aldrig riktiga fabriksmänniskor, klagar testpsykologen och stirrar ogillande på de de glada gossarna, han kasserar dem som industriellt obildbara. Har då kunskaperna som de inhämtat i grundskolan inte någon praktisk betydelse för deras eventuella framtid här i fabriken?
Eftersom det alltid finns s.k. underordnat, okvalificerat skitjobb är deras många skolår bortkastad tid. Se på vår egen situation. Vi står som fån i löjligt enkelt arbete, allt som förväntas av oss är - att kunna stå stilla på en given plats och utföra handgrepp med största möjliga hastighet. Och dessutom, att behärska både tarm och blåsa under effektiv arbetstid. Här är vi missnöjda och kanske lite avundsjuka på ungdomarnas långa skoltid.
- Låt dem börja arbeta och lära sig veta hut. uttalas ofta med ogillande blickar mot de storvuxna skolpojkarna. Och vi känner mindervärde inför ungdomarna, ty efter några veckors inkörning utför de tempoarbetet mycket snabbare än vi äldre, - och med glada skratt!
Men kunskaperna är väl menade som en väg till ett rikare personligt liv. Jo, men den moderna produktionsformen dödar sakta vår utvecklingsbara personlighet. Jag har sett den döden på nära håll. En ung flicka kom till sin första plats efter grundskolans många läsår. Glad och ivrig kom hon till sitt arbete och väntade en meningsfull tillvaro. Hon placerades vid paketeringsbandet, hetsen där var enorm, direkt hälsovådlig. Vid det här bandet visade fabriksmänniskan tydliga tecken på störningar i känslolivet.
Den viktiga gemenskapskänslan var förkvävd och den partiella känslodöden yttrade sig som oreflekterad grymhet människorna emellan, särskilt riktades den mot flickan som alltid leende utförde sitt arbete. Hennes ännu barnsliga tillit väckte en underlig oro och ångest hos fabriksmänniskorna. Många anade dunkelt att det var något fel med deras fabrikstillvaro - den var själslös. Men hetsen jagade dem bort från allt djupare tankearbete. Dag efter dag grät flickan snart bittert över grymheten och hetsen. Efter några månader insjuknade hon och återkom aldrig till paketeringsbandets helvete.
Vi har haft otaliga konferenser om mentalhälsan och miljövård. Vi har kommitteer, nämnder, och där sägs många kloka ord om gemenskap och trivsel. Överallt på anslagstavlor, i lådor, i pärmar hittar vi massor av protokoll från dessa möten, men aldrig når en förändring ner till oss i maskinsalarna. Jag såg de två obildbara pojkarna steppa ut genom fabriksporten. Under höga rop och skratt tog de upp jakten efter något för oss äldre osynligt... "
Ur FABRIKSMÄNNISKAN av Erik Johansson 1976.
I förorden skriver Sven Delblanc: "Så har autodidakten, debutant vid 62 års ålder, funnit diktens svåra konst att berätta med både närhet och distans, berätta om ett land, som är okänt för många. Erik Johansson talar med med ögonvittnets auktoritet och den borne författaerns självklara kraft. Många kommer att lyssna till hans ord "
Omslagsteckning: på bilden: Brit Swedberg
Monday, August 07, 2006
FÖR MIG TILL MIN BRUD I TID

Gösta Rybrant on the rocks ?
FÖR MIG TILL MIN BRUD I TID
”Klockan skall klämta när det dagas, Ding dång, den ringer ut min frid. Hattar skall rulla. Ni får bli fulla, men för mig till min brud i tid.
Dit ska jag jagas när det dagas, rakad och nykter och timid. Blir jag i mössan, osäkra bössan, men för mig till min brud i tid!
Och om jag öppnar min breda trut, så får ni vissla psst! på närmsta snut. För klockan skall klämta när det dagas. Ding, dång, den ringer ut min frid.
Så vad ni än sväljer ur rulla buteljer, så för mig till min brud , för mig till min brud, för Guds skull för mig till min brud i tid.”
MED EN LITEN GNUTTA FLAX
Försynen skänkte mannen mod och styrka för allt det slit som drabbar varje man.
Försynen skänkte mannen mod och styrka, men,
med en gnutta flax och smak, med en gnutta flax och smak, så blir jobbet gjort av någon ann.
Försynen gav oss kvinnan att bli gift med och dela säng och säte mot en ring.
Försynen gav oss kvinnan att bli gift med, men,
med en gnutta flax och smak, med en gnutta flax och smak
kan man få sånt där för ingenting.
Lite orättvist att citera endast ett par av Gösta Rybrants texter på det här viset.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Gösta_Rybrant
Bilden har inget med texterna att göra, inte med Gösta heller.
Sunday, July 30, 2006
ROBOT FÖR HEMMABRUK

..... blir din slav 1 9 6 5
Rubriken verkar antagligen vid första anblicken otrolig. Men under efterkrigstiden har förbluffande framsteg gjorts när det gäller robotkonstruktioner, och ett ord som ”metallslavar” har redan full täckning. Hur långt kommer vi att nå inom ytterligare 8-10 år? Ja, läs här.
Slaveriet är upphävt för länge sedan i den fria världen, men 1965 kommer det att vara tillbaka igen! Vi ska återigen ha slavar hemma. Det är bara det att den här gången behöver det inte bli några krig för deras skull. Slaveriet är här för att stanna. Bli inte förskräckt! Vi menar robot”slavar”. Låt oss kika in i framtiden och se vad robotåldern bär i sitt sköte.
Det är morgon år 1965… Du väcks behagligt av en mjuk ringning från din robotklocka, som också ställer in ett högre gradtal på värmetermostaten, knäpper på radionyheterna och ringer på robotbetjänten. Denne sätter på duschen, torkar dig med pustar av varmluft och drar en elektrisk rakapparat över skäggstubben. Han hjälper dig med påklädningen, knyter slipsen perfekt och kammar bena korrekt på millimetern, där du vill ha den. Nere i köket öppna robotkokerskan en lucka i sin metallkropp och tar fram ägg, gröt och rostat bröd ur den inbyggda spisen. Sen stoppar hon tillbaka disken och när du ger dig iväg till garaget, hör du diskmaskinen i hennes inre bubbla.
Väl i din robotbil behöver du bara ställa in en ”färd”-visare och så kan du koppla av medan bilen fördig dit du bestämt. Den automatiska bilen följer en radarstråle ner mot staden, kör om andra bilar, saktar av där hastigheten är begränsad, slår försiktigt till radarbromsarna när det behövs och till och med tankar sig själv, när tanken är tom. Du vinkar vänligt åt robottrafikpolisen, och reder ut allt trafikkrångel med elektronisk hastighet och uppfattning. Plötsligt hör du pistolskott. En tjuv tömmer sin pistol i en robotpolis, som kommer rusande, kulor studsar från hans stålbröst. I full panik kör tjuven iväg med högsta fart i en bil, men robotpolisen skiftar själv över till åttonde växeln och hinner ifatt banditens bil till fots.
Om du arbetar på kontor tar en robotsekreterare diktamen på ”röstremsor” medan hon samtidigt i sitt inre skriver diktamen på maskin och räcker över brevet så snart som du säger ”högaktningsfullt”. Om du går ut i ett ärende svarar sekreteraren på telefon, antecknar alla meddelanden och överlämnar också dina eventuella meddelanden. Hemma läser din robotuppläsare böcker för dig från ditt mikrofilmlaboratorium. hans öga kan se mikroskopiskt tryck. Eller också spelar du schack med en robotspelare och mäter din skarpsinnighet mot en elektronhjärnas. Redan under förra året konstruerade vetenskapmän robotspelare, som alltid vann mot mänskliga motståndare. Givetvis kommer 1965 års robotar att med hjälp av knappar kunna ställas in alltefter det man önskar hög, medel- eller låg skicklighet.
När det snöar behöver du inte skotta gångar. det behöver inte heller din robot-gårdskarl. Han sprider bara billig atomvärme runt huset och snön smälter lika fort som den faller. För att du hela dagen ska kunna njuta på bästa sätt av solen så rör sig hela huset sakta på en vändskiva. Vid läggdags slår du på en robotvakt som avslöjar tjuvar elektroniskt. det är en billigare version av det robotalarmsystem som nu vaktar värdefulla dokument i Nationalarkivet i USA. Under natten kan inga möss eller råttor fly undan din kringströvande robotkatts hyperkänsliga öron och infraröda ögon.
1956 experimenterade vetenskapsmän med de första robotdjuren bl.a. en robotmullvad vilken kunde följa ljusknippen, robotfjärilen, som dansade runt flammor, och robotmöss, som hittade ut ur invecklade labyrinter.. Tycker du att den här bilden av en nära framtid är fantastisk? En försmak av sådana robotunder omger oss idag, de flesta av dem har kommit till under efterkrigsåren. Bredvid de välkända elektronhjärnorna och automationsmaskineriet, mångdubblas robotkonstruerandet med den uppfinningsrikedom, som mänskligheten aldrig tidigare uppvisat. atomfabriker har installerat förunderliga robothänder och –armar för att handskas med dödsbringande radioaktiva material.
En av de märkligaste robotar som finns redan nu, är General Electrics nya Yes-Man, en ”metallslav” med otrolig färdighet. Varenda rörelse som robotens herre gör med händerna – till och med ett finger – efterliknas korrekt av slavmaskinen. I en fantastisk demonstration klarade Yes-Man av en hårläggning av en dam och gjorde make up lika varligt som med kvinnas hand. med lämplig telefon- och TV-utrustning kan slaven och hans herre samarbeta, även om de är skilda åt av 100- ja 1000-tals mil. Sålunda kan en läkare i New York via Yes-Man operera i Los Angeles!
Men robotarna börjar bli mer och mer mångsidiga för att vara enbart mekaniska händer. Det finns en atomkraftsfabrik, som har en kemisk robotanalysator vilken liksom dussintals mänskliga kemister extraherar värdefulla spår av plutonium från atomavfall. Den medicinska vetenskapen har frambringat en livräddande robotmaskin för hjärta, lungor och njure, som håller svaga patienter vid liv under hittills omöjliga operationer och annars dödliga sjukdomar. Datmic Corporation i USA har offentliggjort en robotläsare som registrerar data och bilder på magnetsika remsor med den oerhörda hastigheten av 2½ m/sek. Med denna kolossala fart kan ett helt bibliotek bli registrerat på några timmar.
På det militära området finns det robotradar med räckvidder på upp till 3 000 km. Om ett anfall kommer, kan robotprojektiler osvikligt söka sig fram till fiendebombplan, även i dimma och mörker. Robotkanoner upptäcker fiendeplan, bestämmer hastighet och höjd och öppnar eld, allt på ett par sekunder och helt av sig själva! Robotmålplan används vid målskjutningsövningar, men på ritbordet finns pilotlösa robotjaktplan, vilka skulle kunna göra manövrar i överljudsfart som skulle ta kål på vilken reapilot som helst. Den amertikanska arme´n håller f.n. på att testa ett robotspaningsplan, vars TV-öga registrerar fienntliag ställningar och transmitterar allt det ser till de egan baserna på marken.
De rymdsatelliter som skickas upp i år ska bära invecklade rapportrobotar, som ska förse jorden med upplysningar om ”sensationerna” i rymden. den förste ”man” som sätter sin fot på månen kanske blir en robot, immu nmot de flygande tefatens enorma accelerationskrafter eller den radioaktiva utstrålningen från atomraketer, okänslig för kraftig kyla och luftlös rymd och i stånd att överleva vilken kraschlandning som helst. En av de främsta föregångsmännen på robotområdet, profeterar entusiastiskt den kommande roboteran fylld av under som inte ens kan anas nu.
Hans fantasi förutspår till och med robotpsykiater som snabbt kan ta hänsyn till den mänskliga patientens olika sorters fruktan och ängslan och arbeta ut ut en diagnos och terapi på mycket kort tid. 1965 kanske man kommer att fråga ”Finns det en robotdoktor i huset?” Men det finns också forskare, som fruktar att roboten kan bli en fruktansvärd faktor när det gäller att kuva människorna. man varnar för att små radioutrustningar ska kunna placeras inne i hjärnan på folk och därigenom göra det möjligt att kontrollera och förslava hela nationer. Det goda tycks dock ha stora chanser att kunna besegra de onda dragen i robot-åldern. Och någon kommer säkert att uppfinna en robot som kan ta på sig alla våra plågsamma tankar och kunna skänka våra sinnen lugn och avkoppling. En sak är säker – robotarna är på väg.
De elektroniska undren kommer att dominera varenda fas i vår framtida levnad och göra den mera framgångsrik och angenäm för alla som lever på jorden.
TEKNIK FÖR ALLA (Tfa) nr 1, 1957
Friday, July 21, 2006
IDOLER

Kan det ha varit våren 1989? När jag var på turnee´med BRÖDERNA SLUT? I avsaknad av musikgökskola var det mera som rookie. Otroliga liveshower till exempel på platser som Ramnäs, Riddarhyttan, Virsbo och Kolssssssssss…Va?
Detta var i Västmanland. Eftersom det var totalshow fanns det inga pauser under en vanlig kväll, nej, bröderna använde tiden till att i stånd sälja filmisar, gamla veckotidningar, gamla prylar…som plötsligt hade fått ett nytt marknadsvärde! Ett bevis på att frågan är inte alltid vad man säljer, utan hur man säljer det, det är det som säljer; metoden. Som Hilding Slut sade ; ” Vi begärde inga människooffer, det räckte med pengar”. Hur orkade man? Hur arbetade man? Då och då spelade man musik, låtar som ”Lilla Fröken Sura”, ”Vrid och Skrik”, eller den sentimentala”Sugga”.
Vem glömmer inte bingokvällen i Tillberga? Det finns ett tidningsfoto där Leif-Zorro, i studentmössa, hänger högt i en lyktstolpe med en mikrofon i andra handen, bilden tagen i samband med Miss Sura tävlingarna, men jag vågar inte publicera den. Ibland gick man ner bland de ständigt fnissande publiken. Och mer än en kväll såg jag hur man sprutade något lödder med trycksprayflaska i huvvet på någon gubbe, eller NÄR MAN lurade och lirkade strumporna av en yngre kvinna, allt medan pojkvännen skrattande satt bredvid – allt detta till sång o musik.
Avantgardebonnkomik? – men i så fall inte i riktning; upphöjd konstnärlig förädling, utan snarare till ett nedåt sjunkande oroligt flackande innan en komplett kraschlandning där det var fel ställe för fel. Mycket var tillåtet – men man använde aldrig fula ord. Slagord som t ex Rör inte min Traktor, på dekaler m m, bidrog till att nyfikenheten hos till exempel Centerpartiet växte.
Vid en show i Västerås uppstod en av Bröderna Slut arrangerad tävling, vem kunde äta upp en Center Choklad-rulle snabbast? Centerpolitikerna tävlade, och den som hade ätit upp sin rulle skulle genast säga i mikrofonem; Centern Är Slut. Tänk vilket glufsande det måste ha blivit vid mikrofonerna i slutspurten; "centern (glufsglufs)är (glufssmack) Slut!" En olidlig tävling som jag inte såg själv, bara hörde talas om.
Bröderna Slut fanns med något olika besättning genom åren (den jag såg måste ha varit den sjukaste, men man sjukskrev sig aldrig) Med tiden gick man till att göra mera renodlade barnteaterföreställningar. Efter något tusental föreställningar land och rike runt med olika Pettsonhistorier (och bland annat Grammisbelönade) stod snart endast Sven Hedman kvar från originalgänget. Med "snart"menas rätt många år.
Jag frågade honom som en insider på en parkeringsplats utanför Eurostop i Halmstad en dammig sommardag för något år sedan; ”Jag visste inte att du rökte”. Hans svar; ”Inte jag heller”. Bod Dylan kunde inte ha svarat bättre. Ett bevís på att man har uppnått ett transdentalt tillstånd.
Sunday, July 16, 2006
ANNA EKELUND SPECIAL
”Säkert får jag äta upp mina ord. Det patriarkala monstret kommer att sätta tänderna i mig. Men den dagen den sorgen.” Så avslutar Anna Ekelund sin premiärkrönika i Aftonbladet fredag 15 april 2005. Genom tillfälligheternas spel kom jag att läsa AB just fredagar.
Retroaktivt ser jag Anna Ekelund som huvudrollsinnehavare i en svartvit film, där hon står med stövelklackarna i asfalten och tilltalar de som råkar passera. Dessa kan ibland få på käften, eller - ibland ord, på någon helt annan frekvens, som ungefär kan handla om våra synders förlåtelse. Texterna kan faktiskt handla om det mesta.
Vid genomgången av urklipp (vanligen utrivna sidor, jag kan inte läsa en tidning utan att riva ut någon sida) kom jag fram till konstaterandet att Anna Ekelund är inte den fullblodiga cyniker, vilket ett ibland tufft språkbruk i någon sorts kombinationseffekt med rubriksättningar och socialrealism, kan ge sken av. Nedanstående urval inte representativt för den ”kompletta bilden” av Anna Ekelund, naturligtvis inte - det är förstås citat ur längre sammanhang, och urvalet kan diskuteras.
Kanske kompletterar jag här något senare.
AB 13 maj 2005; ”Ett av mina konstigare extrajobb var när jag för många års sedan stod i en stuga i Småland och lagade mat åt skådisarna under en porrfilmsinspelning. De gjorde sitt i vardagsrummet medan jag diskade i köket. Det var en intressant vecka.”
AB 22 juli 2005; ” Med äldre kvinnor menar jag inte låtsasgamla Demi Moore. Jag menar riktiga kvinnor. Som Matriarken Winberg, vår alldeles egen Sockertopp. Må UD ha lite överseende. Hon gör åtminstone ett bestående intryck med sina skrattgropar, även om jag inte alltid kan hålla jämna steg med hennes världsåskådning. Och när Roks skandaler härjar tänker jag bara på sköna Ireen von Wachenfeldt. Som en mild butch med sin breda ryggtavla och skarpa blick. Hur känns hennes hud under den där bylsiga tröjan? Eller hårdblonderade norska Eva Lundgren som väljer att se ut som ett klassiskt öststatsfnask. Som en bedagad variant av Seka, den tidiga videoporrens prima donna assoluta. Med rynkor på knäna. Jag kan inte hjälpa att jag finner det tilldragande.”
AB 3 mars 2006; ”Om jag skriver något irriterande kommer jag samma dag ha mejlboxen full med arga meddelanden. Utöver det, ingenting. Någon kommer kanske att skriva något elakt om mig på sin blogg eller låta bli att bjuda mig på fest”.
AB 26 maj 2006; ”Den svenska folksjälen lämpar sig väl för diktatur. Man talar varmt om demokrati men det är ju så skönt när någon annan fattar besluten. Snart är det nationaldag, så låt mig få förekomma och avge min syn på svenskheten. Jag tror ärligt talat att det inte skulle bli någon som helst skillnad om vi hade en Mugabe vid makten istället för en Persson. Allt skulle lunka på precis som vanligt.”.
AB 2 september 2005; ”Jag tror att kvinnor alltför ofta överskattar sig själva. De gnäller om att de är underställda männen, men är i hemlighet övertygade om att de är överlägsna”.
AB 11 november; ” Vi blir överösta med information och har inte alltid tid, ork eller mental kapacitet att se det som finns bakom tidningarnas rubriker, bakom mediedrevets förenklade bild. Det ska inte vara vårt ansvar att alltid behöva dechiffrera medias chiffer. Den mediala dramaturgin är given; hitta den onde och den gode, städa bort och vattna ur alla komplicerade aspekter däremellan och voilà har man en simpel och säljande historia. Så enkel är aldrig verkligheten. Därför är det medias förbannade ansvar att vara sakliga, uppriktiga och inte spänna sanningen som om den vore ett gummiband att dra åt vilket håll det passar bäst för dagen. Det gömmer sig människor bakom alla rubriker, till och med i Knutby, och det ska krävas mer av tidningarna än att förenkla dem till änglar och monster”.
AB 28 oktober 2005 ; ” Serietidningar är till exempel fult. Bibeln är fint. Men det är svårt att se det stora i det lilla? Måste det stå ”högkvalitativ” på saker för att han (läraren till sonen i skolan) ska se att det är bra? I mina ögon skulle det vara lika bra, eller bättre, om barnen fick läsa och diskutera till exempel Kalle Anka. I Kalle Ankas värld finns jämställdhet. Kärnfamiljen är inte ett ideal. Kalle är ensamstående far som värnar om sina tre ickebiologiska barn. Han är lättjefull, mänsklig och ärlig, och trots att han gång på gång åker på nitar reser han sig alltid igen. Han lever i ett öppet förhållande med sin flickvännen Kajsa. Hon håller hårt på sin självständighet, blir uppvaktad av andra män men väljer alltid Kalle framför till exempel den lyckosamme kusinen Alexander Lukas, därför att Lukas är falsk”.
Subscribe to:
Posts (Atom)



